Förbannade jäkla skitoro! Den äter upp mig.

Helgen har varit helt ok. I lördags velade jag in till sista minut innan jag bestämde mig för att hänga med tjejerna ut på galej. Mammagänget gjorde stan och jisses vad kul jag hade. Glad att jag fattade rätt beslut. Glad att jag har fina vänner som stöttar, lyssnar och förstår. Innan stan var det förfest med champange, vin och flottig pizza hos Ulrika :) Kommer leva ett tag på den här kvällen. Tack fina ni.

I söndags var jag hos systerstor. Blev en hel del traggat där också. Skönt att få ur sig även om problemen inte försvinner. Skönt att veta att mamma och systrar finns även om jag faller. Snälla syster asade även med mig till Friskis igår. Tack för det, träning gör susen. Min energi är förövrigt i botten, jag har ingen ork. Jag känner mig förjävlig, jag ser förjävlig ut och jag orkar ingenting. Jag vet att jag måste försöka rycka upp mig lite för ingenting blir bättre av det här. Men det är inte enkelt. Sannerligen inte.

Tack för tankar, kramar, sms, samtal och stöd. Det betyder mer än någon anar.

Å sicken snygging han blev :) Säg inte att ni sett det här bara, jag fick såklart dela-bild-förbud. Schhh.

Ja det gör jag, jag mår verkligen skit.

Blir sen till jobb idag, har varit med Linus på möte. Känns bra. Natten var ok för när jag väl somnat med Liten nära nära så sov jag som en klubbad säl. Förra inlägget måste ha varit jäkligt märkligt om man inte har en aning om vad som hänt. Men jag vet ju inte hur mycket man kan eller "får" skriva. Eller hur mycket man egentligen vill lämna ut? Skitsamma, ni som läser här har jag en gång i tiden själv gett lösenord till och jag hoppas innerligt att det inte är delat med flera.. Och att ni håller tyst om det som står här.

Grejen är nämligen den att det kommer ske en förändring på Engelska vägen. Någon kommer flytta härifrån. Vi får se vem det blir.

Tro mig, jag vill inget hellre än att stanna kvar.

Fyhelvetesjävlafan. Jag skulle behöva ut och springa. En lång runda hade suttit fint nu. Rusa ifrån den oro som  nästintill äter upp mig. Bort med kaos och negativa tankar. Bort med den stora äckliga ångestklumpen i magen. Jag skulle verkligen behöva ut, härifrån, rensa hjärnan.

Jag skulle behöva någon som lyssnar. Någon som faktiskt fattar och som hjälper mig/oss ur det här. Som har en lösning och som lovar att det kommer ordna sig. Men det finns tydligen ingen jävla någon som har den makten.

Och så skulle jag behöva lite lugn och ro kring min egen minsta son.

Ikväll skulle jag behöva somna hos min älskade. Krypa tättintill och somna så tryggt som jag bara gör i hans närhet. Men han jobbar ju inatt. Och har ingen möjlighet alls att hålla mig nära för att ta bort lite av den där jävla oron som bara växer sig större.

U P P G I V E N. Ett passande ord. Hämtat direkt från hjärtat.

Tidigt på söndagmorgonen den 15/1 begav mamma, jag och barnen oss till stationen för att ta tåget till Mora. Mattias, Bojje, Max och hans tjej Dina var redan på väg i bil då. Att åka tåg var himla smidigt. Timmarna gick fort och trots att restiden var ganska exakt åtta timmar så kändes det inte alls drygt eller jobbigt. I Mora väntade sen Mattias på oss. Han hade redan lämnat de andra i Sälen då.

Veckan har bjudit på massor av härligheter. Skidåkning har vi fått i mängder. Vi har varit ute flera timmar varje dag. Alice följde alltid med ut direkt på förmiddagen och när hon inte längre orkade åka så hängde hon med mormor och Bojje medan vi andra kunde åka vidare. På eftermiddagarna hade Alice skidskola och den var verkligen toppen! Allt eftersom veckan gick blev Liten mer och mer säker på skidåkning och ju duktigare hon blev desto roligare var det såklart att åka! Att åka knapplift var inga problem, inte heller att svänga och bromsa. När vi åkte högst upp på fjället hade vi skidselen med och i den gick det undan :) Valle (snögubbe) och hans shower på Valletorget var en annan höjdpunkt för Alicen den här veckan. En kväll och en dag fick vi besök av storebror med familj. De var i Tandådalen på semester men kom bort till oss för lite skidåkning tillsammans. Najs!

Som sagt har ju vädret också gjort sitt den här veckan. Vi har klarat oss får isande kyla och kalla vindar. Soligt och fint har det varit för det mesta och backarna har varit helt ljuvliga. 

Linus har vi inte sett så mycket av den här veckan :) Han håller till i Pink park mest hela tiden. Lucas har åkt en hel del med mig och det är så himla mysigt för skidåkning är verligen något som passar oss alla. Riktigt roligt, härligt, underbart har det varit! På kvällarna när man väl knäppt av pjäxorna, bastat, duschat, ätit gott (allt smakar bra i fjällen) och satt sig ner är man ganska slut faktiskt. Men vi hittade lite mer energi (i lumumban kanske?) och det blev en hel del kortspel och skratt under de mysiga stugkvällarna :) En kväll var vi på Experium och badade och det är ju bara så himla fint där.

Skidsemester är som gjort för oss. Barnen har redan bestämt att de klarar sig utan någon sommarresa bara vi återvänder till Sälen nästa år. Jag håller med, vi bara måste dit.

Tack till vårt fina sällskap för en fantastisk resa, med massor av skratt och fina dagar/kvällar i härliga Lindvallen.

Igår kom vi hem efter en underbar vecka i Sälen. Finns inte nog med superlativ att beskriva vistelsen där. Allt har varit perfekt. Vädret har varit underbart, skidåkningen ljuvlig och ja jisses vad jag har åkt. Galet mycket skidor har det blivit. Lovar ett längre inlägg och lite bilder från resan senare. Som jag längtar tillbaka...

Det jag befinner mig nu i var dock inget jag längtade alls till. Jag hatar att behöva ha det såhär. En sak är säker och det är att det aldrig kommer ske igen. Det tänker jag tamigfan stå fast vid. A L D R I G mer.

Förlåt att jag är kryptisk men jag har inget annat val just nu.

Åhh nä snälla ta mig några dagar tillbaka. Ge mig snö, underbara backar, massor med kärlek, härliga skratt och en fantastisk vistelse i mitt älskade vinterland.

Benen värker efter många timmar i backen. Idag har jag verkligen åkt massor! Underbara härliga Sälen, jag älskar det här livet. Skidåkning är något av det bästa som finns! Så himla härligt att åka upp å ner med grabbarna. Ja Linus vill ju helst hoppa i Pink park men Lucas och jag åkte ett par timmar i förmiddags. Vädret är med oss, ett par minusgrader och vindstilla och det knappast bli bättre. Alice har börjat i skidskola och hon älskar det. Tanken var inte alls att hon skulle det men fröken Envis och hennes pappa kom visst inte så bra överens när det kom till skidåkning ;) Idag gick det iaf mycket bättre och Alice hängde med upp med stolliften till toppen. Det gick hur bra som helst att åka ner med henne i skidsele. Nu är man så där skönt trött i kroppen. Lite middag, dusch och bastu och ett glas vitt piggar snart upp :)

Det blev en tidig morgon. Tåget från stan gick 7.24 och sen dess har det rullat på. Nu har vi precis bytt tåg i Mjölby och på det ska vi stanna i nästan fyra timmar. Himla smidigt med tåg måste jag säga :)

Snor åt mig en fikapaus på jobb. Lite mellis gör alltid gott i magen. Igår slutade jag tidigare och faktiskt blev det en hel del gjort där hemma (ja om vi bortser från att huset behöver städas och det ser ut som jag vet inte vad..) Men nu är iaf nästan alla skidjackor rena och det mesta är framplockat för att packas ner. Jag jobbar ju både idag och imorgon så det känns skönt att det åtminstone är påbörjat. Förresten så har mina skidbyxor vuxit när de hängt i garderoben :) Aningen förstora nu men de får minsann funka iaf. Sent igårkväll gav jag mig ut på en löprunda. Åhh vad gött det är! Eftersom det blev så sent så hade jag inte tänkt att ta en 5 km runda men så kändes det återigen himla bra så det var bara att fortsätta. Löpning passar mig perfekt som motionsform, funkar alla tider på dygnet och nästan varsomhelst. Fast idag känner jag för ett pass på Friskis. Jympa är aldrig heller fel :)

Näpp jubbedax!

Hej torsdag. Barnen har landat på respektive platser, själv njuter jag en mugg java innan det är dax att med buss bege sig till jobb. Lyckades få bort min heldag och kommer kunna sluta redan vid fyra, halv fem idag. Känns bra det.

Förövrigt är allt himla bra. Ja jag förtränger det där puckot som stör i bakhuvudet. Han är inte värd att lägga energi på. Förstår inte hur man tänker bara eller kan man vara hur korkad som helst av naturen? Stackars sate. Men som sagt - inte lägga energi på det eländet. Det har jag gjort i alldeles för många år.

Hej hopp. Nu jobb.

Jubb, jubb, jubb. Jodåsåatt. Men det går bra, jag biter ihop och förtränger det där med packning än sålänge :) Igår kom jag iaf ifrån lite tidigare. Vi passade på att besöka Team Sportia för att justera pjäxor och sulor. Först värmdes alles upp en stund och sen fick jag stå i dem i 10 min. Haha 10 min är visst galet lång tid när man bara står helt stilla i ett par pjäx. Aja nu så ska det ta mig tusan funka iaf.

Alice investerade också. En rosa pulka fick följa med henne hem.

På kvällen joggade jag och systerstor till Friskis. När vi kom fram till passet visade sig att det var ett 75 minuters cirkelgym och tre varv istället för de två vi räknat med. Jag kände efteråt att jag tränat rejält kan jag lugnt påstå. Inatt sov jag som en klubbad säl.

Nu är barnen i säng och imorgon är det vardag för oss alla. Alice var visserligen på Vintergatan idag och imorgon ska hon dit igen, för att sedan vara ledig ytterligare ju. Morgondagen ser hon fram emot, hon ska kalasa på dagis. Hello Kitty-glassar är inköpta, liksom kex och så hennes och mormors hembakade kakor. Redigt kalas ska det bli :) Linus ligger nerbäddad och både han och jag är ganska trötta efter ett praktgräl oss emellan. Jisses vilka krockar det kan bli. Jag blir helt matt. Förpuberteten suger verkligen och jag undrar ibland hur vi ska överleva igenom det här? Nackdelen är att jag och Linus är ganska lika och därav blir det de där rejäla krockarna. Fördelen är att vi kan prata, reda ut och gå vidare. Men det är f-n så tufft när man är mitt i det.

Alice tror att jag kan göra volter i backen med dessa pjäxorna. Jag tror att hon har fel.

Någon som hörde mina böner?! Igår somnade nämligen Alice i vettig tid för första gången under hela jullovet och det ledde till film i soffan med min älskling. Vi såg Det bleka hotet Johan Glans. Den killen kan få mig att dö av skratt. Visserligen har man sett en del av det som visades i filmen men långtifrån allt och jag skrattade verkligen så magen krampade. Jisses vilken människa.

Idag har jag jobbat heldag och även om det var ganska lite folk i stan så gick tiden hyfsat fort. Jag röjde lite och fick undan en del vi samlat på oss. Skönt när man rensat.

Ikväll jobbar min älskling, grabbsen är hos sin pappa, Alice har somnat och jag tänker krypa ner i soffan med en film.

Åh så mycket jag vill hinna skriva om men jag har ju  aldrig tid. Det där med tid är en sådan sak jag skulle vilja få nerpräntat. Jullov i all ära men nu räcker det. Jag får snart spel. Ingen av barnen i detta huset sover nattetid. Var f-n tog vår egentid vägen? Jag är galet trött på det här just nu, menar såklart inte att barnen inte ska få vara uppe och njuta av skollov men när det lagas mat kl tre på natten då blir man hyfsat förbannad. Ge mig vardag och rutiner. Ge mig en enda kväll i soffan med min man och en film.

En annan sak jag skulle skriva ner är det där med napparna. Inget tjat, ingen saknad, ingen napp alls sedan fyraårsdagen. I veckan ska vi in till BR. Alice vill så gärna ha en Kitty-lampa och hon har fått veta att på BR kan man handla med nappar ;) Perfekt. Lite belöning måste man ju få för sin bragd, att hålla fast vid sitt beslut och bli stor när man fyller fyra! Det enda negativa med nappslutet är att Alice nu har lite svårare att somna om kvällarna och komma till ro. Hon frågar aldrig efter nappen men klockan blir lätt närmare halv tolv, tolv innan hon sover. Det var det där med egentiden då ja..

Alice kalas x 2 skulle jag också hinna skriva om. En snabbis då. I fredags kalasades det för henne på M´s sida och vi hade hur trevligt som helst. Massor av folk som vanligt så vi gjorde det enkelt för oss med pastagratäng och kladdkakor. Idag kalasade vi med kompisarna från babysången. Så jäkla kul att vi fortfarande håller ihop :) Alice hade dagens kalas tillsammans med Hjalmar som fyllde år i slutet av december. Andra året vi gör så och eftersom fyra av de sju babysångarna fyller år inom loppet av en månad så är det skönt att slå ihop ett par kalas. Dagens kalas var en riktig höjdpunkt och fiskedammen var väl det som small högst. Alice traggar järnet om det nu.

Idag tog jag årets andra löprunda och årets första 5km utomhus. Så jäkla gött det är då. Ä N T L I G E N har löplusten kommit tillbaka på riktigt och jag ser redan fram emot nästa runda. Det är himmelskt skönt att springa i det här vädret, betydligt skönare än i sommarvärme. Jag siktar på milen nu och hittade ett program på funbeat.se som jag tror kommer ta mig dit på nolltid ;) Rekommenderar starkt den sidan till alla som tränar och deras app till alla med iPhone. Idag skulle jag egentligen springa 15 min, gå 2 och sen springa 10 men jag fixade inte att sluta jogga sådär mitt i utan körde på min 5 km runda istället. Förövrigt ska jag verkligen försöka hålla mig till programmet, jag tror det är rimligt att trappa upp så som det anger. Dels för att inte tröttna och dels för att undvika skador. Note to self: Löparpjuxen ska med till Sälen.

Nu laddar jag för en intensiv vecka med massor av jobb. Tyvärr var min fina vän med om sorglig sak för några dagar sedan så det blir till att jobba järnet för mig den här veckan. Måndag-lördag med fulla pass i stort sett varje dag (utom tisdag) vilket innebär att jag är hemma runt halv sju om kvällarna. Hujedamej. På söndag går ju tåget till Mora. Aja med världens finaste make ska jag nog ro det här i land.

Från fredagens kalas :)


Och så från dagens kompiskalas:

Liten ligger i badet, jag vilar öronen. När börjar kalaset när börjar kalaset när börjar kalaset... Yeah!

Maten är fixad, ska bara göra salladen också och sen ska det dukas. Innan kalaset börjar ska jag ta på löpardojjsen och ge mig ut en vända i spåret. Bästa säsongen för utelöp är ju nu, garanterat ormfritt. Måste verkligen ta tag i det där med löpningen, lusten bara försvann sådär tradigt och plötsligt. Visserligen har jag tränat annat på Friskis men löpning är löpning och det ger bäst resultat åtminstone för mig. Två pass på bandet har det blivit denna veckan och idag ska det minsann springas ute. Vilket väder vi har va? Älskar soliga vinterdagar, det enda som fattas är snön.

Dax att sikta mot nya mål!

Dagarna rusar och jag hinner inte riktigt med. Efter två dagar på jobb håller vi nu stängt imorgon (trettondagen) och därmed blir det en ledig dag. Fast ledig och ledig.. Kalas för Alice och det verkar som att vi blir ca 25 pers. Lite att förbereda alltså. M jobbar inatt så han sver ju en bit in på dagen imorgon men vi ska nog få till det ändå :)

Idag var jag inne en snabbvända på Team Sportia. Såg att de hade 20% rabatt på hela vintersortimentet just idag. Hittade ett par pjäxor som var av samma märke som jag tidigare testat och som satt riktigt bra på min fot. Detta var sista paret och därmed väldigt nedatta i pris (50%!) Precis min storlek var de som stod på hyllan så jag var ju tvungen att testa och de satt kanon. Efter jobb stack jag inom och köpte dem och de där 20% gällde visst även nedsatta varor så det blev ett riktigt fynd! ikväll har jag haft dem lite till och från här hemma. Ska testa dem lite till men det blir nog att jag behåller dem så i veckan får jag väl in och värma upp dem och forma dem efter mina fötter.

Nä en balja thé innan det är dax för sängen kanske.

Alice födelsedag började såklart med skönsång och frulle på sängen. Paketerna var en succé och Nintendo DS var såklart det som uppskattades mest. Vi åkte en snabbrunda till stan där Liten fick välja fikaställe och som vanligt blev det pastasallad på Trendie :) En vända till BR blev det också där hon handlade för sitt presentkort som hon fått i julklapp. En Kitty-väska till sitt DS. På kvällen var det kalas för min sida. Liten fick massor av fina paket: flera spel till sitt DS, en kikare (som stått högt på önskelistan) och grejer till dockskåpet. Vi käkade chili con carne och till fika blev det den där obligatoriska Hello Kitty tårtan. Den tårtan är numera lika självklar på Alice födelsedag som julskinka på julen, matjesill till midsommar och ägg till påsk :) Jag försökte med att vi skulle fika på nåt annat men icke.

På kvällen kom så eldprovet. Alice har länge sagt att när hon fyller fyra ska hon sluta med napp. (Ett tag ändrade hon det till fem och senare femtio, men senaste tiden har hon hävdat att fyra=stor=ingen napp). Det tog en stund att somna och jag stannade hos henne lite längre. Nintendot fick också göra oss sällskap lite förlänge :) Nemas problemas, Alice somnade som en stock och när hon vaknade av stormen tidigt imorse kom hon in till oss och kröp ner. Hon viskade att hon verkligen är stor nu och inte alls behöver napp mer. Känns himla skönt!

Tack till alla som var här och grattade vår flicka och förgyllde hennes dag igår.

Ja för exakt fyra år sedan kl. 08.59 den 3/1 2008 kom vårt älskade underverk till världen. Lyckan var total. Lyckan är total. Grattis underbara älskade dotter på födelsedagen.

Nyårsafton var hur fin som helst. Jag och mina barn, fin dukning, tre rätters meny som vi alla hjälptes åt med, vi spelade spel i massor och skrattade tills långt ut på natten. En och annan raket fick vi också iväg fast då hade Alice somnat. Hon ville absolut inte vara vaken när vi skulle smälla så hon gick självmant i säng en stund innan.

Det var en annorlunda nyår men det var en av de absolut bästa och en väldigt minnesvärd kväll. Jag älskar att vara tillsammans med mina barn ♥

Zipperallnyår kallades kvällen här hemma. Barnen hade fått välja vilken klädsel som skulle gälla och alla var eniga om one piece!


Jodå alla hade One piece! :)

Alice höll koll på poängen när vi spelade spel :)

12-slaget firades utomhus...

...fast alla var inte med ;)

Nytt år, nya möjligheter. Jag tycker om att lägga det gamla bakom mig och liksom starta på nytt. Fast för min del så var 2011 ett riktigt bra år.

Ja vad hände egentligen?

2011 var året då jag efter nästan 13 år i förskolan fick erbjudande om ett helt annat jobb och tog den chansen, vilket jag är himla glad för. Vintern 2011 var lång och kall och den passade mig perfekt. Det var året då jag plötsligt var beroende av löpning och jag sprang hur många mil som helst både på löpband och utomhus. Utan varken mirakeldieter eller svält blev plötsligt kläderna för stora och jag hade gått ner nästan 10 kg i vikt. Årets semestrar spenderades på lite olika håll. I vintras var vi i Sälen - en plats jag älskar på alla sätt, sommarsemestern spenderades på väskusten och vi hade en helt ljuvlig vecka i husvagnen, tillsammans med grabbarna och mina föräldrar var vi på Lalandia och hade några sköna dagar tillsammans i slutet av sommarlovet. Jag fyllde 35 år och firade med min familj här hemma. Systemkameran jag fick i present km som en en rejäl överraskning. Glad attans blev jag! Hösten 2011 gick i rasande fart och jag hann inte riktigt med här. Vi firade vår bröllopsdag i Kivik och det var helt underbart. Alice började på en ny avdelning på dagis och det passade henne perfekt. Hon fick en riktig bästis och tillsammans med dagisflytten så var nog C4-gympan hennes höjdpunkter under hösten. Lucas år har varit lugnt och harmoniskt. I slutet av höstterminen hoppas jag att han insåg vikten av det där med att sköta skolan och få godkända betyg. På julavslutningen fick han sina första betyg och det såg betydligt bättre ut än vad vi varit rädda för. 2011 var året då Linus hormoner tog fart på allvar och han vilsen befunnit sig i ett ingemansland mellan liten och ganska stor. Han har haft det tufft i slutet av året och oron över hans välbefinnade har varit stor. Julen 2011 kommer bli svårslagen. Den var magisk och mina pojkar är absolut eniga om att det är den bästa julen någonsin. Om jag håller med? Jo det gör jag faktiskt.

Tack 2011 för ett fint år. Nu ser vi framåt. Vad jag hoppas att 2012 ska bjuda på? Lugn och ro. Att Lucas jobbar på i skolan och att betygkurvan pekar uppåt. Att han inte dras till gängen med de festglada ungdomarna utan håller sig till sina lite lugnare kompisar. Så länge han och kompisarna sitter och lanar om nätterna på helgerna är jag glad, då vet jag var han är iaf. Att Linus får det lugnare, att han reder ut starten på högstadiet och att hormonerna som är i omlopp är lite snällare mot honom. Att Alice får ett fint år på förskolan och får vara så trygg och harmonisk som hon är. Och så självklart hoppas jag att vi alla får må bra, vara friska och krya.

Hej 2012, nu kör vi.