Linus är på konfaläger, han åkte i torsdags och ska hämtas hem först på fredag. På söndag är det dax för konfirmation. 

Denna veckan jobbar vi på vildriket. Ganska mysigt med miljöombyte faktisk, jag gillar att vara här. Vildriket är också en pysslingförskola och vi är sammanslagna med dem fyra veckor varje sommar. På tal om jobb så genomförs nu en stor omorganisation inom pysslingen och härförleden fick jag frågan av min chef om jag kunde tänka mig att bli platsansvarig! Utökat ansvar, spännande arbetsuppgifter och en utmaning jag, efter ett bra samtal med Rickard, inte kunde säga nej till. Jag är såklart oerhört glad över att just jag fick frågan, det innebär åtminstone i min värld att man gör ett hyfsat och uppskattat jobb. Så nya utmaningar till hösten och fan det kan bli riktigt bra det här. 

Förresten. Igår promenerade vi ut på gamlegården med några barn. Vi gick förbi det hem där jag är född och uppvuxen. Vilken skillnad på bostadsområde, då och nu. Idag hade jag inte velat bo där för något i världen, även om miljön på gårdarna är påkostad och fin. Men när jag växte upp var det faktiskt guldläge att bo på för ett barn. Kompisar i varenda hörna, fritidsgårdar och aktiviteter, dessutom badet som både jag och mina kompisar i stort sett bodde på om somrarna. Man kan undra hur många mil jag cyklat och rört mig på i detta område? Jag brukar inte påstå att det var bättre förr, men kul hade vi och umgicks gjorde vi. Inte vid varsin skärm, utan på riktigt, tillsammans. Nostalgiskt var det att gå förbi vårt hus iallafall. Det köksfönster där det varje jul hängdes upp tomtegardiner och det luktade spraystärk  i hela huset när mamma gjorde julfint. Pepparkakshus, krubba, Kalle anka julgran och julklappar som gömdes i lilla-garderoben. I det där köket som det luktade vidrigt från när mamma, mormor och morfar gjorde leverkorv. Men samma kök som luktade helt underbart när mamma bakade drömmar, eller för allt i världen någon annan av alla tusentals kakor hon vispat ihop där. Alla vändor man sprang ut och in till och från husvagnen på parkeringen för att verkligen få med allt innan det bar sig av. Balkongen man hoppat in och ut ifrån miljoner gånger. Mammas och Boris sovrum som faktiskt hade en liten tomte i överskåpet på garderoben. Mitt sovrum som jag och kompisar spenderat timmar åt att prata och skratta i, ätit glass direkt ur paketen, gråtit över kärleken, ringt pojkar, sminkat å fixat inför Lillis, parken, magasinet eller stan, smygdruckit La Salle vin (vem fan dricker sånt?!), busringt, spelat flera dygn av timmar med Bryan Adams musik på LP, gråtit, skrattat, LEVT. Ja många minnen och många år är upplevda i just det hemmet. Med kärlek. Och även om det är annorlunda idag så finns bilden av MITT hem, hur det var, med mig i mitt liv och mitt hjärta för alltid. 

Och det beslutet ångrar vi absolut inte. Som vi skrattat. Idel glada och positiva människor, inga konstigheter bara massa kul tillsammans. Inne i huset bodde sex familjer. Jag & Mattias, Anette & Patrik, Mange & Marlene, Tina, Nettan & Micke och Figge och så såklart alla barnen som tillhör. Utanför  i husbil bodde Örjan & Linda med sina barn. Allt som allt har 30 personer passerat kollektivet under midsommarhelgen. 

Vi har ätit tillsammans, firat midsommar traditionsenligt med egen midsommarstång och dans, varit och badat, promenerat, fiskat, pratat, sjungit, skrattat och haft det förjäkla bra.