Men åhhh vilka dagar vi haft. Systerstor, jag och Göteborg. Vi fick ett litet ryck och gav oss iväg redan i tisdagskväll istället för på onsdagen som vi egentligen planerat. Bokade en stuga för övernattning i Ullared och dit kom vi fram lite senare på kvällen. En god macka, lite rödvin och massa tragg blev det då. Onsdagen startade vi sen med shopping i varuhuset. Inte mycket förvisso, den shoppingrundan blev en riktig besvikelse men vi kunde ju inte hänga läpp för det utan gav oss istället vidare till Göteborg. Lite mat, vin och en dusch sen var det dax för konsert. Och vilken konsert sen. Jag kan faktiskt inte sätta ord på stämningen som rådde i Lorensbergsteatern. Magiskt är bara förnamnet. Globetrotter, Afzelius gamla band, spelade och sjöng Björns låtar. Det var en helt fantastisk upplevelse och förvisso hade jag trott att det skulle vara bra, men jag hade aldrig väntat mig det här. Sångerna, texterna, musiken gick rakt in i hjärtat. Björns texter gör ju väldigt ofta det men när de framförs såhär blir de så levande på något sätt. Så på riktigt. Äkta. Stundtals grät jag, stundtals skrattade jag och stundtals var jag helt förstummad av upplevelsen. En upplevelse jag aldrig kommer glömma.

 

Efter konserten gick vi tillbaka till hotell bellora där vi bodde. Vi lyssnade på Affe, tog ett glas vin till och bestämde oss sen för att gå ut en sväng. Vi landade på bishop, beställde in varsin öl och sen hade vi en fantastiskt trevlig kväll i Göteborg. Ja jag kommer leva länge på det här. 

 

Igår blev det en sväng i Göteborg innan hemfärd. Vi avslutade hela besöket med att besöka Björns grav. Och även om det var ett väldigt fint besök så kände jag mest mig tom och besviken. Hans död var så fruktansvärt onödig. Hans sånger och texter är fortfarande aktuella, ja kanske mer än någonsin nu. Vi behöver Björn, hans engagemang och hans musik. Och även om han lämnade en hel skatt av låtar att lyssna till så kommer jag alltid undra över vad hans skulle skrivit för texter idag. Hur skulle de låta och hur skulle de beröra? 

 

Glad är jag iallafall över de här dagarna, över dessa minnen och över att jag har världens bästa storasyster ♡

Listan på det som känns gott i livet kan göras lång nu. 

Shoppingglädje är däremot inte sann och innerlig lycka har jag hört. Men att cykla kan iallafall vara det, det vet jag med säkerhet. Så idag köpte jag mig förhoppningsvis många härliga, framtida, lyckliga stunder. En ny cykel har stått på önskelistan länge. Och på listan över vad jag faktiskt, på riktigt, behöver. 

Så jag känner lycka över min nya vän. Rosa och alldeles blänkande ny står den nu tillfälligt i hallen. En cykelhjälm fick visst också följa med hem från cykelaffären och jag ska faktiskt se till så att den kommer till användning. Cykelhjälmar får visserligen inga skönhetspoäng. Men det får inte krossade huvuden heller. 

Igår var vi hos Jon och Caroline. Kollade mello och åt gott. Allas favorit var Hasse Andersson, men Måns vann och det fick ju bra det med :)

Idag barnkalas för Alicen. 15 kalassugna kids i en gympasal var perfekt. Vi hade hyrt kulltorpsskolans gymnastiksal, fixat lite lekar, korv med bröd, fika och annat smått och gott. Hellyckat. Nöjd Alice. Nöjda föräldrar (som slapp ha kalajset hemma). Och då blir man så där varm i hjärtat när man ser alla kompisar runt henne. Vår flicka. Alla har kommit dit för hennes skull. 

Jag har återgått till arbete och världens bästa mamma och Bojje är hos Linus om dagarna. Han får absolut inta vara ensam för mig. Denna veckan också ska han vara hemma från skolan den får han återgå dit. Med restriktioner. Inget spring, ingen stress, ingen gympa eller fysisk aktivitet. Om några veckor ska han tillbaka och göra ultraljud på hjärtat samt arbets-EKG och då förhoppningsvis ser allt bra ut och livet kan återgå till det normala fullt ut. 

Förövrigt är det lite spänning i luften idag. 

Tummarna. 

Fy fasen jag har nu upplevt det värsta jag varit med om som förälder någonsin, utan tvekan. Linus blev riktigt sjuk natten till tisdags. Han var hos Anders men smsade mig att han inte kunde sova och att han hade jätteont i hjärtat. Han ville inte väcka sin pappa(!!) men jag hörde såklart av mig till Anders och det visade sig att Linus var riktigt riktigt dålig så de körde in direkt. De tog en massa prover på akuten och ett av dem som visar på nåt hjärtenzym var inte bra. Värdet på det skulle vara 15 och Lilliz hade nästan 600 när han kom in och det fortsatte att stiga ytterligare. Så han blev inlagda och omhändertagen på hjärtintensiven. Snacka om urladdning. Inombords var jag helt hysteriskt men inför Linus försökte jag behålla lugnet. När läkaren kom ut och pratade enskilt med Anders och mig rasade jag däremot. Jag svettades, frös, höll på att svimma. Försökte förgäves koncentrera mig på hennes ord om att Linus är på bästa stället och att de har full koll på honom nu. Under tisdagsförmiddagen gjordes ytterligare undersökningar och de tog prover på honom regelbundet. Efter ultraljud och röntgen konstaterade man en inflammation på hjärtsäck och hjärtmuskel.. 

Han var med på match i söndags trots att han var lite kass och inte mådde hundra. Vi bestämde först att han inte skulle men sen ringde han igen och ja..  tjat och övertalning. "Ställa upp för laget, mår inte så dåligt idag, de har ju ingen annan målvakt och det är en viktig match...blabla" Jag sa till slut ok om du INTE har feber. Han sa att han inte hade det men jag antar att han aldrig kollade. Läkaren vet inte säkert om detta hänt pga det eller om det hade hänt ändå. Men risken ökar ju betydligt. Och jo, jag känner mig helt värdelös som inte stoppade honom från match..

I lite mer än ett dygn var vi på hjärtintensiven innan vi blev flyttade till barnavdelningen där vi nu befinner oss. Naturligtvis har jag varit med honom hela tiden och jag sover såklart med honom här. Linus är fortfarande uppkopplad och övervakad via EKG av HIA men vi ligger på barn. Först var jag glad över flytten för om ens barn nu måste vara på sjukhus så känns ändå hjärtintensiven inte som den avdelning man vill tillhöra. Nu vet jag inte. Känns som att de har noll koll här. Vad som händer framöver vet jag inte riktigt. Klart är att Linus inte på något sätt får anstränga sig under lång tid framöver nu, det kommer bli fler undersökningar och när han kan återgå till skola har jag ingen aning om. Vi får se vad doktorn säger idag, för även om personalen här mest lyser med sin frånvaro så antar jag att de har någon form av rond under dagen. 

Just nu sover min lilla Tuta. Han mår förtillfället ok även om han inte lyckas dölja för mig att han faktisk är lite skärrad. Hjärtat. Där vill man inte få några som helst sjukdomar konstaterade. 

Älskade unge min som du skrämt mig! Och ja, jag är fortfarande väldigt orolig. 

 

Min lilla Lilliz ♡

Lärandeindex ja, det var en fantastisk utmaning. Så roligt och lärorikt. Mitt jobb flyter på och jag har nu fått lite större ansvarsområde och en del arbete som ligger utanför det vanliga i barngruppen. Om jag gillar det? Hell yeah! 

Men så gillar jag ledighet också. Och tid tillsammans. Som i onsdags när vi åkte till Ystad Saltsjöbad och bara var. Jag och Mattias hade ett fantastiskt dygn där tillsammans med Patrik och Anette. Alltså det stället... Jag älskar det. 

Igår var det sen kalas för vår lillkille. Linus fyller 15 på tisdag och det firades med galej igår. Smörgåstårta, marängswiss (i vanlig ordning) och fina gäster på det. Trevligt attans.

Ikväll är det bara jag och Alicen hemma. Mattias jobbar natt och jag och Tossen har mest gjort ingenting. Inte alls fel. 

 

Alice denna underbara lilla tjej med det enorma hjärtat. Jag finner inga ord. 

Ni är de besta 

Ni får mi att le 

Jag elskar er föralltid 

Ni er mit liv

Ni er best

Ni fins der för mi

Jag komer aldrig at glöma er

Kram Alice

Idag blir det kalas för bästa Leon som fyller sex år. Grattis Bus på din dag! 

I år var vi återigen i Lindvallen. Vi kan det ställer utan och innan nu och det känns nästan lite som hemma där. Ett ställe där man fylls på med glädje och energi, ett riktigt smultronställe och som balsam för själen. 

Tidigt förra söndagen gav vi oss iväg. Jag, Mattias, Lucas, Linus, Alice, mamma, Bojje och Emma. Vi körde (i minibuss som vi hyrt) strax efter fyra på morgonen och stannade i Örebro och åt frukost. Bilresan gick bra, jag körde för ovanlighetens skull också ett par timmar och så när som på ett stopp i bilkö flöt det på bra. Efter skidhyra i Sälen så bar det uppför fjället, att köra upp där- ja den känslan är oslagbar. På kvällen blev det stugmys, bastu och god middag. Tidig måndagmorgon bar det sen av ut i backen. Dagarna har sen rullat på med massa skidåkning, Alice har haft skidskola och vi har brutit mitt på dagen för mammas goda luncher :) En av dagarna tog mamma och Bojje liften med upp på fjället för att bara få uppleva hur det ser ut från toppen. När vi ändå var där passade vi på att dricka  gott i toppstugan också. På kvällarna har vi bastat, spelat kort, spel och varit så där skönt trötta. En dag var vi på experium och badade, mysigt med ett litet avbrott mitt i veckan. Skidåkningen har varit toppen, för egen del kändes det riktigt bra i år. Sjätte året i rad vi är iväg nu så det är klart att man blir allt säkrare på att åka. Alice har åkt skidor sen hon var två och i år testade de lite lek i svart backe med skidskolan. Med oss åkte hon röda backar och tog sig lätt ner ensam från toppen. 

Idag hemfärd och tja det är klart att jag längtar tillbaka. Men utan vardag kan det ju aldrig bli fest och eftersom jag faktiskt har en vardag jag trivs toppen med så vilar inga ledsamheter här över att semestern är slut. Idag går vi in i februari och nu när skidresan är över så ser jag fram emot våren. Nya utmaningar väntar på jobbet, tid ska avsättas för familj och kärlek, guldkanter ska planeras in och jag som älskar att smida planer får väl så smått börja titta på nästa års skidresa. Vill man bo mitt i backen och kunna ha skidor på från ytterdörren så måste man vara ute i god tid. För en sak är säker, jag vill knäppa på pjäxorna nästa vinter åxå och det tror jag garanterat att jag inte är ensam om att vilja. 

En dag innan jul, när vi var på väg till mitt jobb, sa Alice till mig att hon ville göra något för välgörande ändamål. Jag blev ganska paff över att hon ens hade de orden i som vokabulär, men hon visst exakt vad set betydde och vas hon tänkte göra. Hon skulle hjälpa Vörldens Barn. Sagt och gjort, Alice började göra små pärlblommor som hon tänkte sälja för 2 kr styck. Jag hjälpte henne med att lägga ut info på min Facebook och insta. Och vilken respons hon har fått! Idag handlade vi för varenda krona Alice har fått in. 1560 kr har hon hittills samlat ihop och hon valde att köpa mässlingsvaccin för alltihop. Alice vet att de varje dag dör 320 barn i mässlingen och var därför ganska tidigt beslutsam om hur hon skulle hjälpa. 

 

Jag är så galet stolt. Vilken tös vi har! Vilket hjärta, vilka tankar, vilken storhet. Älskade Alicen, en sann hjälte, en riktig stjärna. 

 

Från Alice egen insta.

Jahapp paralellt med jobbandet så förbereds det litegrann inför kommande skidresa. Idag fick vi lite fixat iallafall. Skidvantar till Linus, skidglasögon till Toss och skidbralls till mig, bingo! Ikväll jobbar Mattias och jag har ägnat mig åt lite tvätt. Efter det blev det ett träningspass här hemma, tänk vad man kan åstadkomma på det vanliga parkettgolvet :) 

 

Igår var det innebandy med Linus lag och ja det är så galet kul! Och nervöst. Att Tutan är målvakt gör inte det hela mindre nervigt precis och av någon jäkla anlednng brukar deras matcher vara väldigt jämna. Jobbigt jämna. Igår lyckades de få med sig segern efter en toppräddning av Lilliz i slutsekunden, men hua man är ju helt utmattad efter en sån match ;)

 

Idag har vi varit på innebandy med Linus. Märklig match där de först låg under stort och sen hämtade upp så slutresultatet blev  9-9(!) Tvättat har vi också gjort idag. Massor. Men det märks inte i tvättkorgen för det är jackor, vantar, overaller, fleecetröjor och annat skid-aktigt som fått snurra i maskinen idag. En veckas jobb nu sen är det äntligen dax för en efterlängtad tur till fjällen. 

Men som sagt, en veckas jobb först.

Veckan har varit topp, det går bra på jobb nu och jag trivs så jäkla bra. Positiv feedback från både chef och föräldrar förstärker såklart känslan. Jag är så innerligt glad att jag stannade kvar trots det fina erbjudandet jag fick om att byta jobb i höstas. Jag valde sannerligen rätt som stannade kvar, det vet jag nu. 

I veckan gjorde jag förresten ett kanonfynd. Har spanat på en ny Didriksons jacka ett tag och jag är verkligen i behov av en ny vinterjacka. Så fick jag ett mail med en rabattkod och halva priset på allt. Klick klick och nu ligger den på posten. Jihooo. 

Kvällen blir intensiv. Sluta sent, träningar för både mig och grabbs och så körning på olika håll. Gör inget, så ser vår vardag ut och just nu stör det mig mer att allt det där tar slut en dag. Jag älskar att ha mina kids hemma. 

Fast i ärlighetens namn borde nog jag och min kärlek ta någon kväll för oss själva snart. Det skulle sitta fint. 

Som sagt, julen har passerat med en massa firande på olika håll och kanter! Inte bara julen har firats utan en hel del annat också...

 

Julafton firade vi hos Jon och Caroline. Vi inledde med Kalle&co här hemma faktiskt eftersom Mattias jobbat natten. När vi sen anlänt till Köpinge käkade vi och sen var det tomten och allt det där vanliga. Det blev en lugn och bra julafton trots att vi var ganska många då Jonas och gänget också var på plats.Juldagen firade vi här hemma med mina grabbs. Mamma, Bojje och Seppo kom också hit. 

 

Den 30/11 fyllde sen mamma 70 år. Hon hade redan tidigare fått en inbjudan av oss barn till sin egen 70-årsfest.Den hade vi nyårsafton och det blev ett härligt partaj minsann! Barn, barnbarn och vänner var på plats och firade. Jag hoppas mamsen är nöjd med sin dag :) Det är iallafall jag!

 

Den 3/1 firade vi Alicen som fyllde sju år. Med frukost på sängen, paket och sång väckte(?!) vi henne såklart på morgonen. På eftermiddagen blev det sen stort kalajs för både min och Mattias sida. Alice bjöd på sin kalassoppa (som hon kallar den och envisas med varje år) och till fika bjöd hon på "torra" kakor som mormor så snällt bakat. Alice gillar inte tårtor och annat kladd, men drömmar, chokladbröd och syltkakor kan hon äta i mängder :)  I present fick hon bl.a. inlines, flera sorters spel, ukulele, geomag, Astrid Lindgren bok och en massa annat.

 

Inlines är hon faktiskt riktigt grym på. Jag var lite osäker på om hon verkligen skulle åka, men tji fick jag hon har redan varit ute flera gånger. 

 

 

 

Julen med dess ledighet kom och passerade, mer om det i ett annat inlägg. Nu är det iallafall återigen jobb som gäller. Och även om jag nyss varit ledig så längtar jag mig sjuk efter kommande skidsemester. I år blir det Lindvallen igen och i år ska alla mina kids med. Klart det känns gott. 

 

På jobb har det hänt lite på sistone. Innan jul fick jag frågan om jag vill bli arbetslagsledare för småbarnsavdelningarna. Jag funderade inte särskilt länge innan jag tackade ja.  Hua bara jag fixar det här. Att vara arbetslagsledare innebär att man arbetar närmare chefen, har mer ansvar både gentemot personal och föräldrar men också och administrativt. Klart det känns kul att min chef frågade just mig, det vore lögn att påstå annat och klart det känns inspirerande och utmanade med lite nya arbetsuppgifter. Idag får jag förhoppningsvis veta när från när tjänsten börjar gälla :) Spännande! 

 

Wish me luck! 

 

Granen är klädd, pepparkakorna är bakade, apelsinerna doftar nejlika och imorgon är det sista arbetsdagen för året. Det spelar ingen roll hur bra man trivs på sitt jobb, julledigheten är alltid lika välkommen. Mindre än en vecka till julafton och visst finns det en hel del kvar att göra. Julklapparna är långtifrån klara, julgodiset är inte ens påbörjat och så ska det pyntas och städas lite till. Men det struntar jag i just nu. Jag njuter av vetskapen om att imorgon är det skolavslutning, Alice första förövrigt, och efter det väntar en lång härlig ledighet som sträcker sig fram till den 7 januari. Det ni :) 

Ikväll har jag och min älskling varit på Friskis och boxats. Shit vad jag älskar det passet! Just nu pågår en rekryteringskampanj på Friskis. Jag är rätt sugen på att anmäla mig som spinningledare eller kanske IW? Tänk om man skulle våga :) 

Advent står för dörren och eftersom veckan är fylld av jobb, innebandy och annat så tog vi ett rejält tag här i helgen. Det börjar så smått växa fram ett adventsfint hem hos oss :) Älskar advent och tiden som ligger framför, även om jag just nu i skrivandets stund känner mig aningen stressad med allt som komma ska. Linus och hans klass har helt galet med konserter och lussetåg som ska framföras på olika företag framöver. Varenda helg fram till jul är det något. Aja inte stressa inte. 

Stressad kände jag mig förra veckan när jag efter en anställningsintervju blev erbjuden nytt jobb på sommarlust förskola. Det var ett lockande erbjudande men efter en del velande tackade jag ändå nej. Jag trivs på mitt jobb och jag är säker på att jag kommer fortsätta göra det även framöver.

Sova kanske? Ska försöka hinna ;)

Själv ser jag fram emot en helg som mestadels ska tillbringas hemma. Hoppas på att ha ork till att fixa och greja lite. Igår blev vi iallafall äntligen klara med att ta tag i fulkaklet i köket. Jag har avskytt det i flera år. Vi har diskuterat att byta kök helt men just nu känns det inte aktuellt rent ekonomiskt. Sen trivs jag fortfarande med ek. Hur som helst så bestämde vi oss för att byta kakel. I färgaffären avråddes vi från det då han där inte trodde att gipsväggen skulle hålla. Han föreslog målning så det testade vi. Och ja jag är nöjd med resultatet :)