Så har det redan varit första advent, inte mycket till julstämning med tanke på vädret men jag älskar ändå ljusen, värmen, myset och den här tiden. Första advent är liksom en alldeles särskild dag, som startskottet på hela julmånaden. Kommer tänka på mina tankar från förra julen, då barnen firade hos sin pappa. Stundtals mådde jag riktigt skit då, inte för att det var hans tur att fira tillsammans med pojkarna, jag är fullt medveten om att barnen inte ska behöva välja/avstå eller ta ställning.. (Även om jag givetvis önskar att barnen alltid ska vara med mig, mig..MIG!) Nää jag mådde skit för att vi då hade försökt att bli gravida i ett och ett halvt år och jag var mer och mer övertygad om att jag förmodligen aldrig skulle få uppleva en bebis tillsammans med min älskade. Trodde att jag alltid skulle få fira varannan jul utan att vara tillsammans med något av mina barn. Jag kan aldrig beskriva känslan av att lyckas när man nästan gett upp allt hopp, kan bara säga att jag är så tacksam över att vi till slut fick hjälp som lyckades. Nu är det ungefär en månad kvar av graviditeten. Jag får många kommentarer om att det brukar va tråkigt och jobbigt såhär på slutet, men med tanke på hur länge vi väntat på vår Liten så känns själva graviditeten väldigt kort. Tiden innan jag blev gravid var så otroligt lång och man visste ju aldrig om/hur/när och på vilket sätt den skulle ta slut, så nej - de här månaderna med Liten i magen har gått väldigt fort.

I gårkväll var vi och hämtade Litens vagn. Nu står den i sovrummet och jag är verkligen helnöjd, den är riktigt snygg. Tänk att vår bebis ska bäddas ner i den!