Pojkarna e hemma! Så gött å ha dem här. De kom vid middagstid, vi tog en fika och de hade givetvis massor att berätta. Det är verkligen kul att ta sig tid till att sitta ner och lyssna på sina barn. Läste i nån undersökning att föräldrar i västvärlden i genomsnitt pratar med sina barn 12 minuter om dagen 12 ynka minuter, det är fan minde tid än man lägger på morgontidningen.

Förresten.. JAG har blivit en BVC-trotsig olydig bebismamma. Bebisar ska sova på rygg, bebisar ska ammas dygnet runt i åtminstone ett halvår, bebisar ska bäras och vyssjas till sömns och de ska bara badas en gång i veckan.. Det där med ryggläge skippade vi för längesen, insåg redan vid hemkomsten från bb att om Alice ska sova alls så kan vi inte lägga henne på rygg. Förstår henne, avskyvärt att sova på det viset - för en själv fanns det ju liksom inte så många alternativ under gravidtiden, men nu sover vi på mage igen.. å det gör både Snorpan å jag. Badet ja ooops Alice badar när vi anser att hon behöver oavsett veckodag. Bäras å vyssjas till sömns.. som vi burit, vyssjat, burit, vyssjat, burit... men inte har Snorpan somnat för det. Vi har turats om att bära från ca 22 på kvällen..

23.00, 01.00...03.00.. 05.00.. 07.30..  Hur orkar en så liten bebis vara vaken så många timmar på natten?!! I helgen har hon inte sovit en blund nattetid (och jo, jag älskar henne gränslöst fortfarande, men man mår rätt kasst när man inte sovit på några dygn) så igår när vi gick omkring här hemma som i dimma och insåg att vi inte skulle komma utanför dörren under dygnets ljusa timmar kändes det rätt så hopplöst. Å jävlas vi nu med BVC så kan vi lika gärna göra det ordentligt, NÅT måste vi ju testa/göra. In i bilen, till Maxi (förstår nu syftet med att ha öppet till 22 även söndagar) - hem med flaska, ersättning och en sovande Alice i bilstolen. Amning i all ära, men nu vill vi ha ett liv på dagtid åxå. Strax efter 23 ville Alice ha mat, gav henne flaskan - fick en konstig misstänksam blick av min lilltös, men sen sörplade hon glatt i sig innehållet. Hon somnade omgående å väckte inte sin mamma förrän klockan var över fyra. Ammade henne lite, men Alice gjorde som vanligt - svalde mer luft (gissa hur mkt magknip en liten bebis kan få av det) än bröstmjölk och somnade. La ner henne på kudden och så började snurrande, bökandet å letandet (det är vid det stadiet Alice brukar vakna å förbli vaken). Upp ur sängen, in med ersättning i micron å tillbaks till Snorpan som utan minsta misstänksamhet den här gången belåtet satte i sig en hel del av innanmätet. Man kan liksom inte somna från flaskan. RAAAAP à la mega, tillbaks till kudden och Zzzzz...hon sov igen!! Yes yes yes! Klockan åtta vaknade jag, satte mig yrvaken upp i sängen å undrade vad som hänt egentligen?! Kände mig som en ny människa, utsövd, pigg och sugen på livet! Snorpan sov fortfarande men började så smått röra på sig å ville ha frukost. Tänker inte ropa hej ännu, hur natten som kommer ser ut har vi ingen aning om, men OM nu ersättning kan få både oss å vår älskling att sova nattetid kommer jag älska Nan för livet å fortsätta trotsa BVC..

Om det inte funkar.. ja då får vi väl prova nåt annat.