Just när Lilliz skulle lägga sig (för andra gången) ikväll kom han på att någon ringt när jag och Alicen var ute och cyklade. Det var från Vintergatan och de hade bett mig att ringa upp. Jaha så nu sitter man ju här helnervös och har ingen aning om vad som väntar. Har Alice fått plats? Får hon inte? Vill vi ha plats om hon får? Vågar vi tacka nej? Måste vi lämna henne 15 timmar/vecka om det nu visar sig att hon får plats?

I den kommunala förskolan ska man nu öka på antalet barn i barngrupperna igen. Sjukt tycker jag (och där har ni en anledning till att jag inte längre vill jobba som förskollärare) jag vet att för stora barngrupper skapar många problem. Förskolan är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har gjort några år där nu och jag vet alldeles för mycket om dess organisation för att välja det till mitt eget barn. Jag är övertygad om att vi bl.a. skapar barn med problem, kanske bokstavsdiagnoser, för att vi trycker in för många knattar på för liten yta och med alldeles för få vuxna. 

På Vintergatan har de idag 12 barn på småbarnsavdelningen och där är fyra pedagoger. Snygga siffror tycker jag :) Vågar man säga nej till det och sen kanske bli tvingad att ta vilken plats som helst på en annan förskola? Kanske sitter jag här och våndas helt i onödan, kön är väldigt lång och kanske är det inte Alices tur ännu.

Imorgon vet vi och då kanske vi måste ta ställning. Ska min lilla flicka börja på dagis till hösten?

Det är ett stort beslut.