Fjärde maj, en fin och betydelsefull dag för mig. Jag har faktiskt flera minnen från just det här datumet, men det finaste, största och viktigaste av alla är det som hände just den här dagen för två år sedan. Det var två veckor efter avslutad IVF-behandling och det var dags att få svar på resultatet. Jag mådde illa av nervositet hela dagen, eller var det kanske av graviditet? Illamåendet hade hållt i sig några dagar, men jag vågade inte hoppas. Efter att ha läst allt som jag bara kunde komma över kring IVF-behandlingar så visste jag allt för väl att illamående och andra graviditetssymptom ofta kom som ett brev på posten och att det var vanliga biverkningar vid behandlingen. För mig var dock illamåendet inte bara en biverkning av alla de hormoner jag tillfört kroppen under en lång tid. För mig var det ett tecken på att en liten Alice börjat växa i min mage. Efter år av misslyckande, utomkvedshavandeskap, operation, inseminationer, tablettbehandlingar, miljarder undersökningar och slutligen IVF så kom äntligen den dag då vi stod som segrare. Jag kommer alltid minnas den här dagen och de två betydelsefulla strecken på grav.testet. Jag kommer alltid vara oändligt tacksam för att vi orkade, för all hjälp vi fick och för att vi har vår älskade Alice hos oss idag.

Den fjärde maj är en fin dag.



Jag var då gravid i vecka 7 och från min blogg på FL har jag kopierat följande text: Den 22/5 var det äntligen dax för återbesök på ÖK å vi fick äntligen se vår älskade Liten på VUL. Var helt nojig i början och kunde inte se något tickande hjärta, men läkaren såg det och visade oss. Allt såg perfekt ut! Så underbart lycklig!! På vägen hem köpte jag å Mattias två par ytte pytte små Nikestrumpor och på kvällen berättade vi för pojkarna =) Så härligt! Lilliz vill att bebis ska heta Alice eller Ronaldinhio ;) Vi får väl se.. För övrigt mår jag lite illa till och från. Kräks lite ibland, men klagar INTE, det här är så UNDERBART!!

***Ja du är UNDERBAR och JAG ÄLSKAR DIG STJÄRNA***