Har varit mycket funderingar på allt som hänt den senaste tiden. Har tänkt mycket på mormor och imponeras väldigt av hennes förmåga att alltid göra allting på bästa sätt. T.om när hon lämnade jordelivet så var det med värdighet och bravur. Jag menar, tänk att bara få somna in lugnt och stilla efter 97 år. Respektfullt.

Ibland blir det påtagligt viktigt hur betydelsefullt det är att ägna tid åt dem man älskar... Ikväll har jag ägnat all tid åt mina barn. Jag är så glad att jag faktiskt har väldigt mycket tid tillsammans med dem ♥ Efter att vi spelat Byggare Bob-lotto, ritat och pojkarna gjort sina läxor så gjorde Alice fruktsallad som hon bjöd mig och sina storebröder på :) Hon fullkomligt älskar när hon får vara med i köket och greja. Så när jag insåg att vi hade massa frukt som behövdes äta upp och frågade henne om vi skulle göra fruktsallad jublade hon såklart. "SÖRKLÄDEN" hojtade hon högt och rusade mot kroken där hennes förkläde hänger. Sen tog hon fram en liten skärbräda åt sig själv och en stor åt mig. Vi skalade äpplen, päron, clementiner och banan. Jag skalade och Alice delade så gott hon kunde. Underbart. Alice dukade också bordet efter bästa förmåga och sen hämtade hon stolt brorsorna. Vi satt en lång stund vid bordet och bara pratade, skojade och hade hur mysigt som helst.

M I N A   Ä L S K A D E ♥

Självklart älskar jag dem ALLTID. Så mycket att man inte riktigt kan greppa om det. Det är en intensiv, underbar kärlek som man aldrig aldrig aldrig tvivlar på. Och ändå kan det ibland kännas så där alldeles överväldigande mycket. Så man måste fysiskt röra vid dem lite lite bara... Alla tre sover såklart gott nu och jag har precis varit inne och pussat lite försiktigt på två av dem (den tredje ligger i loftsäng så han kunde jag bara klappa lite på :))

Imorgon tänker jag hålla Alice hemma från dagis. Inte av någon särskild anledning. Utan bara för att jag kan och för att jag faktiskt inte klarar av att vara utan henne ens några timmar på förmiddagen imorgon.





  

K Ä R L E K