Helgen har varit lugn och skön! I förmiddags var det undervattensfotografering (långt ord!) med babysimmet och det gick hyfsat bra. Efter det hängde C, L och L med hem på frulle. Najst! Blev lite tjat om kommande Sälen-resan också. Jag längtar satan! Ska bli så gött att komma iväg. Utevistelse och full rulle hela dagarna och bara mys på kvällarna. En redig pyjamasvecka (med bästaste sällskapet) :) I like!

Nu är jag nyss hemkommen från en kompis ifrån gamla babysångsgänget, hon hade bjudit hem hela gänget på fika. Trevligt!

Förövrigt känns livet ganska stilla just nu. Och det gör absolut ingenting. Har hänt så mycket på sistone så jag vill bara ha lugn och ro. För det är lugnare nu. Här hemma också. För er som undrar så svarade jag på L´s sms den där kvällen då jag fått sms av honom. Jag skrev att mitt liv kändes betydligt enklare efter hans ursäkt, att jag blivit både arg och ledsen men att det nu var ok. Skrev också att jag förstod att livet inte alltid är så enkelt i den här brokiga familjen och att vi får hjälpas åt att hitta en lösning.

Jag är varken arg eller bitter, en ursäkt är stort. Och det känns faktiskt som om han menade den. Det har framkommit på andra sätt nu i efterhand. Så det känns ok. I hjärtat också.

Livet går vidare.

Och plötsligt är allt som vanligt igen.

(Eller inte. För jag håller inte käften längre.)