Kaffe i muggen, tyst i huset. Jisses det här är man inte van vid. Alice har dagistid idag och jag var smått orolig för hur det skulle gå. Onödigt. Redan när jag nämnt ordet Vintergatan stod tösen med solhatten i handen och med gummistövlar på. Fick lugna henne lite, av med pyjamasen  och på med kläder. Övertygade henne också om att gummistövlar inte var det bästa valet för dagen. Vi kompromissade oss fram till de rosa kängorna med hjärtan på. Nöjd Alice. Som vanligt hann hon knappt säga hejdå till mig när jag lämnade henne. Hon hoppar liksom in på avdelningen. Glömmer jämt att ta av skorna och får alltid vända för att göra det och för att ge sin mamma en hejdåpuss. Alice hade klarat sig bra på dagis utan den där pussen, men jag behöver den väldigt mycket. Känns konstigt att inte längre vara en del av hennes liv alla timmar på dygnet.

Känns också jäkligt jobbigt att jag aldrig kommer fram till vad jag ska göra med mitt jobb och mitt liv i framtiden. Att jag inte vill tillbaks är knappast någon hemlighet. Jo man ska vara glad att man har ett jobb, det är jag också men ska man vara 40 timmar i veckan på ett ställe måste man må bra också. Jag anser det iallafall. Funderade på att läsa till sjuksköterska och har inte slagit funderingarna ur hågen ännu MEN jobba helger/kvällar och kanske nätter... Visst jag kan tänka mig det, men Mattias jobbar ju redan skift. Hur löser man det då? Med barnen och dagisplats. Nattdagis?! Nej - jag rycke inte upp Alice från vintergatan. Aldrig. Och de andra barnen? Finns ingen frita som har nattöppet precis. Så... ja jag vet inte.

Känner att jag gärna skulle vilja jobba med händerna. Skapa, vara kreativ. Men alla dessa praktiska utbildningar är förlagda på privata skolor. Det kostar. Det kostar så in i helvete. Så de är nog inte tänkta för sådana som mig.

Funderar vidare...

Igår var vi förresten på Ikea. Igen. Jo vi skulle inte köpa ny soffa. Slet som f-n förra veckan med att tvätta den vi hade, men den ville inte ens bli ren. Sunkigt. Så nu blev det en ny soffa iallafall. Eller två. En trea och en tvåa. Och så blev det en svart fåtölj från Jysk. Helnöjd med vardagsrummet! Trivs äntligen där. Soffan är visserligen snygg men valdes till stor del utifrån funktionen. Ja jisses vad sjuka soffor det finns nuförtiden. Med så låga ryggstöd att man sitter bekvämare på en cykelsadel. Jo en hel del av dem var snygga, men vi vill kunna sitta bekvämt också. Sen var det ju oerhört viktigt att soffan går att tvätta. Barn, lördagsgodis och mys ska det nämligen finnas utrymme för. Inget finrum här inte (bevare mig väl) utan ett funktionellt vardagsrum med plats för alla. Så tyget är tvättbart och när det gjort sitt så  köper man ett nytt för en billig peng på Ikea igen. 1100:- tror jag det kostar. Och då får man ju en helt ny soffa igen. Bra! Kanske speciellt bra för en stooor familj som vår.

Och så tänkte jag att jag kanske skulle slänga upp ett par bilder på rummet nu när det så gott som är klart (bara fondväggen som ska bytas ut). men sen tänkte jag.. bilder nej, varför då? Känns som om alldeles för många följer vårt liv på avstånd, genom bloggen och bilder så nej jag avstår. Men jag är hemma ganska ofta. Så kom hit och ta en kopp kaffe vetja :)

Nu ska jag till frissan. Världens bästa Ulrica. Äntligen ska jag bli lite klippt. Och säkert en massa bröllopsprat :)

Önskar er en fin vecka!