Hur gick det till? Ja vad hände egentligen? Det är 13 år sedan jag höll dig i min famn för första gången. 13 år är lång tid och ändå känns det som igår. I minnet är det så nära, samtidigt kan jag knappast komma ihåg hur det var innan du kom. Ögonblicket efter att du fötts föddes jag också - då började mitt liv på riktigt. Innan dess hade jag inte ens anat vidden av vad kärlek är. Aldrig någonsin hade jag älskat så starkt, du kastade omkull mig fullständigt och jag gav bort hela mitt hjärta. Du har det fortfarande min älskade. Det är magiskt att uppleva sina barn. Att få älska dig och dina syskon är meningen med livet, det är källan till att jag lever, andas och är lycklig.

Du har verkligen blivit en stor kille nu. 13 år. Det är inte utan att det gör lite ont ibland. För jag är inte redo att släppa dig ut i stora vida världen. Men jag vet att jag måste, sakta sakta måste jag släppa taget. Så som jag alltid varit tvingad att göra. Som då när du var riktigt liten och tog dina första stapplande steg, eller när du sov borta första gången. När du själv klarade av att gå till skolan, eller när du cyklade ensam över stora vägen. På samma sätt måste jag ge dig möjlighet att växa nu. Nu när du väljer kompisar före mamma. Men jag vet också att jag alltid kommer stå här bakom dig, fånga upp dig om du faller, älska dig gränslöst och finnas för dig i hela mitt liv.

JAG ÄLSKAR DIG Lucas. Jag älskar kärleken du ger, jag älskar att du berikar mitt liv på ett sätt ingen annan förmår och jag älskar att vara din mamma.

GRATTIS på födelsedagen ♥