Hade verkligen goda förhoppningar om att jag skulle få komma hem idag, men icke. Nej, vem försöker jag lura egentligen? Jag mår allt annat än bra. Inatt höll jag på att svimma under ett toabesök och de snälla sköterskorna fick komma in med hela sängen på toaletten. Kunde helt enkelt inte ta mig därifrån på något annat sätt. Idag fick jag också en akut-ont-i-magen-attack. Skrek av smärta och sen bölade jag nog i en halvtimme. Ja jag tycker väl synd om mig själv, jag gör väl det. Men jag är så innerligt trött på det här nu.

Mattias och Alice kom hit idag, de hade med en bakad potatis till mig. Mycket godare än den äckliga kalops som serverades till lunch här. Fettklumpig och smaklös, bläää. Sen kom även mellansyster (igen!) och hennes Jocke. Jag blir så himla glad av besök, känner mig betydligt mindre ensam då. När jag får besök vill jag gärna att de stannar länge. Grejen är bara den att jag inte riktigt orkar sitta uppe ju. F-n vad jag hatar det här! Vad jag än ska göra så får jag be om hjälp, gör det ont, eller tar det hundra år. Att duscha på morgonen tar fullständigt musten ur mig. Av ren envishet stiger jag ur sängen tidigt varje morgon och tar mig in i duschen. Idag mådde jag skit och det fick bli en snabbdusch, jag mådde illa och världen snurrade - ja det är för jäkla tradigt. Efter en helt vanlig morgondusch orkar jag ingenting mer. Tillbaks till sängen och jag somnar pall. Ni som känner mig vet att detta inte är jag. Inte alls jag. Jag blir lätt rastlös, vill hitta-på och tycker om att göra. Men ork och lust hänger sannerligen inte ihop just nu.

Imorgon vill jag hem.

Mattias är nog lite rädd för hur det ska bli när jag kommer hem. Han vet att jag har svårt att koppla av, svårt att vila och göra inget. Han är rädd att jag inte ger mig själv och min kropp den tid jag egentligen behöver. Den tiden får jag ju här, här har jag inget val - här finns inte så mycket annat än tid för vila och återhämtning. 

Ska läsa en stund nu. Maken hade med den här boken till mig idag.