Har varit på världens bästa konsert ikväll. Det var musikklassernas mellanstadium som visade oss föräldrar den rekryteringskonsert de kört för kommunens andra klassare denna veckan. (Årets tema var Disney). TOPPEN, underbart, fantastiskt. Superlativen räcker inte till, de är verkligen så duktiga. Och jag är så glad och stolt över att Linus får vara en del av det här. Han älskar det. Han njuter av varje sekund med musik i skolan. Allra mest njuter han av konserterna. Det värmer mammahjärtat att få ta del av det.

Men... det gör lite ont också. Jag var den enda som var med Linus ikväll nämligen. Tänker inte hänga ut någon, men jag kommer aldrig, tänker aldrig och vill aldrig förstå hur man kan välja bort ett av sina barn gång på gång på gång...

Det händer verkligen att jag känner mig som en urusel mamma. Jag har dagar då föräldralivet känns hopplöst och jag har ofta dåligt samvete för att jag inte räcker till.  Jag funderar på om jag verkligen ger mina barn det de behöver, att de inte får tillräckligt... Självklart pratar jag inte materiella ting. Utan tid, kärlek och uppmärksamhet.

Ibland händer det också att jag önskar att vi bara liiite oftare kunde vara två som ville ge liiite mer.

Nåja, det har varit en fantastisk kväll och som sagt jag är glad. Glad att jag delar glädjen med Linus.


JAG ÄLSKAR DIG MIN LILLIZ