Vet varken ut eller in...
Suck... kanske bäst att låsa för allt och alla här?! För nu vill jag verkligen kräka, men känner att jag inte riktigt kan. Det här är fan inte kul längre. Kanske kan det tyckas vara petitesser det jag upplever nu. Men det är mycket som ligger bakom och jag känner mig gång på gång sviken. Känner mig grymt vilsen. Vill bara ta en paus, åka härifrån. Pojkarna ska till sin pappa så jag funderar på att ta Alicen och sticka på fredagkväll. Andas över helgen, hitta lugn. Någon som vet var man kan åka med bara sin lilla tös? Med tanke på att vi precis varit i Sälen ska det inte vara till några fantasipriser. Jag vill som sagt bara andas. Tillsammans med Alicen ♥
Kanske låser jag det här möget helt en tid. Jag vet inte.
Love, nu fattar jag verkligen ingenting! Men du vet var jag finns. Jag tänker på er och vår dörr står alltid öppen för er. ILY!!!
Ibland blir det bara för mycket. Allting hopar sig och livet känns hopplöst. Jag känner igen mig i det du skriver. Sen kämpar du ju även med att få balans i en brokig familj och jag är övertygad om att du gör så mycket mer än vad många andra hade orkat med.
Detta är din blogg och du skriver precis vad du vill och behöver. Den som inte vill läsa detta får läsa någon annanstans tycker jag. Jag har aldrig tyckt att du kräker av dig massor. Du är mänsklig och gömmer inte dig bakom en fasad som så många andra. Hurra för det!
Samtidigt förstår jag att det kan vara svårt för dig att skriva vad som helst här när andra ändå läser och då kanske det är bättre att stänga.
Men oj, vad jag skulle sakna denna blogg då :(
Jag hoppas du finner lite ro i helgen med din underbara tös. Ibland är det så skönt att bara komma bort.
Kram på dig
