Jag är varken ledsen eller arg. Jag känner mig bara lugn och faktiskt ganska tillfreds. Nöjd med insikten att både människor och relationer förändras och att en del  aldrig blir på samma sätt som de en gång varit. Det är skönt när man kommer till insikt med att man förvisso trivdes DÅ men att det är NUET man ska fokusera på.  Ofta har vi sagt att vi vet var vi har varandra, men stämmer det verkligen? Kanske visste vi var vi hade varandra? Jag visste det definitivt. Men idag skulle vi förmodligen inte kontakta varandra om världen rasade samman... För vi behöver nog inte varandra längre. Och jag kan leva med det. Ja jag mår t.o.m bra.  Jag önskar allt gott och jag är glad för det som varit. Men jag kan inte gå och fundera på varför det inte längre är. Faktum är att vissa saker man funderar riktigt mycket över  ibland tycks bli den största av energitjuvar. Och sådana är jag definitivt klar med. Både du och jag förtjänar bättre än så.

Så jag gör ett bokslut. Bara för min egen del. Och därmed kan jag fortfarande glädjas åt det som var, leva med det som är och tillåta mig sakna det som förmodligen aldrig kommer bli.