Ska bli underbart med semester. Underbart att komma iväg, byta miljö och förhoppningsvis få lite sol iallafall. Vädret i Spanien är inget vidare förtillfället, men det skiter jag i. Jag har annat att tänka på. Som att jag saknar min stora grabb väldigt mycket just nu. Och på att han ska vara i Sverige när vi är i Spanien. Ja han har själv valt, men det spelar ingen roll. Jag saknar honom alldeles sjukt mycket just nu. Har svårt att tänka på annat. Lucas älskar livet i Fjälkinge. Han älskar att ha kompisarna runt husknuten. Han älskar sin skola, sin fritid och sitt liv i sin barndomsby. Jag älskar att min grabb är innerligt lycklig och välmående. Jag älskar att han har det livet.  Och jag förstår att han väljer det. Men det gör ont.

Våra barn valde aldrig att vi skulle separera. Vi tvingade dem till att finna sig i situationen, därför är vi nu tvingade att se till deras bästa utifrån den. För Lucas innebär det absolut bästa just nu att han är i Fjälkinge så mycket som möjligt. Jag vet det och därför kommer jag aldrig tvinga hit Lucas. Jag kommer aldrig heller känna att han väljer bort mig. För det gör han inte. Jag vet att han saknar mig, att han älskar mig, att han tycker jag är världens bästa mamma. Jag vet det för han talar om det och visar det. På en tonårings vis.

Men

J A G   S A K N A R ♥

Jag saknar att se honom varje dag, ligga och småprata med honom på kvällarna, lyssna på hans hemlisar, äta tillsammans, hjälpa till med hans läxor, lyssna på hans eviga sjungande...

J A G   S A K N A R ♥

...För det är inte samma sak att prata i telefon, att skicka och få sms, att chatta på internet.

Att vara mamma är sannerligen ingen enkel uppgift. Det handlar ständigt om att gå utanför sig själv, sina egoistiska behov och faktiskt se till vad som är bäst för barnet. 

JAG älskar dig, JAG kan faktiskt tvinga dig att spendera hälften av din tid tillsammans med MIG. JAG hade mått bra då och JAG vill egentligen ha det så... MEN.. jag älskar dig alldeles för mycket och jag älskar dig betydligt mer än jag älskar mitt ego.

Och jag är fast i tron om att äkta kärlek är att vara en (stor) smula oegoistisk.