Nu är det definitivt klubbat. Lucas börjar i Fjälkinge redan imorgon. Det känns bra. Eller inte, för jag vet inte riktigt hur jag ska få dit honom och kunna vara med honom. De två minsta ligger i hög feber båda två. Så vad gör man? Nåja,mötet med rektorn gick bra. Jag talade om min syn på saken, han förstod. Jag tror faktiskt det på riktigt. Han bekräftade också att en viss lärare inte alltid bemöter sina elever på önskvärt sätt. JAG VET. Men tackade ändå för informationen, det känns nämligen inte som om det är Lucas (eller alla de andra klasskamraterna) det är fel på. Fel vuxen kan bli fel i en hel klass. Att Lucas börjar i Fjälkinge är ändå ett bra beslut från vår sida tror jag, Han tycker inte musiken är lika rolig längre, han tycker inte konserterna är särskilt inspirerande och gör man inte det finns det så mycket annat i skolan man kan lägga tid på istället.

Efter mötet angående Lucas var det dax att träffa Linus klasslärare. Det var trevligt. Linus är väldigt duktig i skolan, känns bra. Han fattar snabbt, lär sig lätt, gör vad han ska och är en fena på musiklektionerna. Duktiga Tutan. Däremot var det lite andra saker kring Lilliz som behövde ventileras. Jag pratade med hans pappa om det efter mötet också. Linus finns och Linus behöver tid. Inte bara av mig. Han är tio år. Han ser och förstår. Som sagt - Linus fattar snabbt.

Det är svårt att vara förälder. Livets tuffaste uppgift. Lucas är sprallig, social och trevlig. Alla gillar Lucas. Har alltid gjort. Lilliz tar inte så mycket plats. Han glider lätt undan, men han behöver också få TID. Han behöver få synas och få uppmuntran han också. Särskilt mycket av sina föräldrar och hur gärna jag än vill så kan jag kan inte ta bådas ansvar.

Min älskade lillkille ♥

ÄLSKAR DIG


(Bild från i somras, men numera får man inte ta foto på Linus alls :( Han vänder bort huvudet direkt när kameran kommer fram)