Idag är det alla mammors dag. Det firas inte alls i det här huset. Redan på min första morsdag som Alice mamma tog jag och M ett gemensamt beslut om att vi inte skulle fira varken far eller mor här hemma. Kan låta löjligt, men ingen av oss vill liksom riskera att vi pekar finger åt pojkarna och framhäver mig, Alice och Mattias som den hela familjen. Det var ett bra beslut tycker jag, särskilt med tanke på att det faktiskt finns pojkar i det här huset som inte har sin mamma i livet. Det kommer kanske en dag när barnen själva vill fira och då är det en helt annan sak tycker jag. Deras val.

Ikväll jobbar M och ikväll njuter jag faktiskt av ensamheten. Barnen sover, på tv visas en av mina absoluta favoritfilmer och alldeles stax tänker jag gå ut i köket och servera mig själv ett glas rött. Jag vet - tvätten borde vikas och läggas in, köksgolvet är sunkigt och diskmaskinen är klar. Men va f-n lite morsdag kan man väl få fira. För mig är det här det allra bästa sättet.

Världens bästa mammi fick iallafall en välförtjänt blomma idag. Egentligen borde alla dagar vara hennes, hon finns alltid där för oss - sina barn. Det inspirerar mig. Jag hoppas att jag också kommer att ha tålamod och ork att ställa upp för de mina i vått och torrt även när de är vuxna och har egna familjer.

Så GRATTIS UNDERBARA FINA MAMMA på morsdag. Tack för att du gett mig livet, tack för att du frågar hur vi mår, tack för att du bryr dig på riktigt - bryr dig med hjärtat. Tack för att du alltid stått stadigt när mitt liv svajat och tack för att du alltid trott på mig. Tack för att du finns i medvind och i motgång. Och tack för att just jag är din dotter. Jag älskar dig.