Usch, tvi och fy - vilken natt. Det var inte något högt pris på Alice inatt kan jag lova. Hade någon kommit förbi och velat ha henne hade jag förmodligen skänkt bort henne. Oki, kanske inte, men fy vad jag är trött på dessa nätter. Alice gnäller inte - hon vrålar, skriker, sparkar och är fullkomligt tokarg. Ingenting tycks hjälpa. Hon vill inte sova i sin säng, hon vill inte sova hos oss, hon vill inte bli buren, hon vill inte ligga kvar... Fullkomligt omöjligt att få henne lugn igen. Jag tror det ibland börjar med att hon drömmer och ibland av att hon störs när vi går och lägger oss. Hon sover så oroligt och vaknar hon till så är det kört. Idag är jag helt slut. Första gången hon vaknade var klockan halv ett då höll hon på i en timme. Vid fem var det dax igen men då höll hon inte på lika länge. Sen ringde klockan innan halv sju, bara att masa sig ur sängen...

Nu kommer jag förmodligen jaga livet ur maken för nu ska fanimig stugan på tomten bli klar så vi kan börja ändra om här inne. Alice måste ha ett eget rum. Vi måste få sova om nätterna. Det är prio ett just nu. Känns som en evighet sedan Alice sov en hel natt nu och även om det inte alltid är så illa som det var inatt så störs nattsömnen vareviga dygn. Jag orkar inte det längre.

Dessutom är det ju såklart sjukt jobbigt för liten stjärna själv. Vissa dagar är hon så trött att eftermiddagar och kvällar bara blir en lång pina. Får väl se hur kul det blir idag med både sim och pyttedans på schemat...

Nu håller jag helg :)