Julafton 2011 är ett minne jag kommer bevara i hjärtat under resten av mitt liv. Ni vet när man pratar om sådana där väldigt speciella tillfällen och alla minns, jag tror att den 24 december 2011 blir en sådan dag för många i min familj. Äldsta storebrodern beskrev dagen som magisk och jag kan bara hålla med. 

Julen firades tillsammans med mina föräldrar och alla syskonen samt 11 av mina 15 syskonbarn (med respektive och barn i de fall det finns). 30 personer var vi och vi var i en fantastisk miljö ute vid godset i Ovesholm. De som ville startade julfirandet redan vid 10-tiden, andra kom senare när det bättre passade dem. Jag och mina barn var såklart med från start och när vi kom till julstugan så spelade vi paketspelet (som i vanlig ordning bjöd på massor av skratt och lite fight), drack kaffe och umgicks. Strax efteråt julpysslade vi (gjorde bordsdekorationer och julgransprydnader) och bakade pepparkakor. (Julgransprydnaderna bestod, förutom av glitter och julgrejs, även av ett foto på alla som var med och firade jul med oss.) Tiden gick ganska snabbt och timmarna flög iväg. Efter pepparkaksbaket begav sig några till skogen för att hugga gran, när de kom tillbaka var det lunchdax och vi åt korv med bröd. Efter det han vi med en sväng kring granen och klockan 15.00 bänkade sig en del sig hemma hos mammi för att se Kalle Anka. Efter det kom även Mattias som ju jobbat tidigare på dagen.

Julmiddagen var som vanligt underbar. Det jag smakade vill säga. På julbord är det alldeles för mycket att välja på och eftersom jag älskar sillbordet så brukar det vara det enda jag får i mig. Inga köttbullar, korvar eller skinkbitar här inte.

Efter middagen var det dax för tomtebesök. Spänningen var stor och Alice, den yngsta i skaran, var såklart den som hade mest pirr i kroppen. T O M T E N. Det är ju på riktigt när man är nästan fyra år och det är så ljuvligt att få uppleva den förväntan som man nästan kan röra vid. När det bankade på dörren tittade hon och gapade stort, men hon var ändå tillräckligt modig för att följa med fram och öppna. Första paketet var till henne, liksom många av de andra och alldeles på slutet vågade hon sitta i tomtens knä och nästan krama honom lite. Alice blev överlycklig när hon efter att tomten gått öppnade sitt staffli. Hela hon strålade av lycka, han kom ju ihåg vad hon önskade sig mest av allt! Men det ögonblick jag tror alla kommer minnas från julklappsöppningen var när Linus bara skrek rakt ut i ren glädje YES YES YEEEES! Och Lucas mest bara satt chockad och gapade innan han skrek MEN MAMMA! Liftkorten som låg fint inslagana i julklappshögen kom verkligen som en total överraskning för dem och de var helt lyriska igår. De kunde liksom inte fatta att det var på riktigt, att vi lyckats lura dem så, tagit dem lediga från skolan och att det faktiskt är alldeles snart vi ska åka. Hela kvällen pratades det sedan om den mest lyckade julklappen någonsin och idag har det varit Sälen för hela slanten. Jag är verkligen glad för att jag får bära med mig det ögonblicket när de fick sina julklappar det här året.

Själv fick jag också fina klappar. Dels fick vi pengar av mina föräldrar (som verkligen kom lägligt nu efter jul och inför resa och allt), av mina underbara pojkar fick jag en jättefin "världens-bästa-mamma-tavla" och av min älskling fick jag ett Thomas Sabo-halsband. Love it! Min man är världens finaste ♥

Kvällen avslutades med lite lekar och med mammas ris a la malta. Ahh så gott! Jag älskar verkligen det och ingen malta är godare än mammis :) Lekarna vi hade var dels en klassisk frågesport men också en bygglek (som vi ju alltid brukar ha när vi ses) :) I år fick tre lag vars tre rullar tejp samt ett 50-tal ballonger var och av det skulle de göra den högst stående snölyktan. Tokigt, men galet kul!

Vid 23-tiden tackade vi för oss och körde hemåt. Tre lyckliga barn i baksätet satt och sjöng Hej mitt vinterland (en låt Alice snöat in på) en liten stund innan Liten somnade tvärt. När vi kom hem lastade vi snabbt ur bilen och sen körde jag och Lucas till Nosaby kyrka där vi avrundade hela julaftonsfirandet med midnattsmässa. Det var faktiskt ett jättemysigt avslut på julafton. Vi var väldigt trötta båda två och satt lutade mot varandra och bara myste till alla ljus och körens fina sånger. Tröttheten bjöd även på en del fnitter och åh vad jag kände samhörighet och kärlek till min underbara Lucas när vi satt där och tittade på varandra och försökte hålla oss för skratt. 00.40 var vi hemma igen. Lycklig och fullkomligt slut var det inte alls svårt att somna när jag äntligen fick krypa ner bredvid min älskade make.

Underbara julafton Underbara minnen.

Jag vet att jag i all vardag och slentrian glömmer bort att påminna dem jag älskar om vad de verkligen betyder för mig. Jag  vet också att jag är lyckligt lottad som har så många fina människor i mitt liv. Och till min stora familj vill jag bara säga att jag älskar er och jag älskar att ni är en del av mitt liv. TACK ♥