Det som skrämmer mig allra mest här i livet är rädslan för att det skulle hända mina barn något hemskt. Ibland har jag otäcka mardrömmar om att just förlora någon som står mig nära. Jag avskyr att ens tänka på det, ändå kommer de tankarna över mig då och då och jag antar att det är en del av livet. Förutom rädslan för att förlora någon närstående är jag rädd för att jag eller någon jag älskar ska drabbas av någon sjukdom, olycka eller tragedi som begränsar livet och försämrar livskvalitén dramatiskt.

Sen är jag rädd för en hel del saker som kan tyckas vara banala i sammanhanget, men som ändå skrämmer mig ordentligt. Ormar (jag tycker det är äckligt att bara skriva ordet!), spindlar  (urk) råttor, hundar.. Ja fy och ryyys. Jag är inte heller särskilt förtjust i att flyga, men det handlar inte om höjdrädsla – för höjdrädd är jag inte, utan den rädslan är nog mer kopplad till olycksrisken och känslan av att inte ha kontroll.

En annan sak jag aldrig skulle göra är att sätta mig i ett spöktåg. Jag är sjukt rädd för det. Tramsigt jag vet, jag menar jag vet ju att det inte är farligt. Men nej jag gör det inte.  Jag åker gärna de högsta och de mest fartfyllda bergodalbanor men aldrig aldrig ett spöktåg. En gång blev vi överraskade med middag och spökrunda på Bäckaskogsslott med mitt dåvarande jobb. Det är över elva år sedan och jag kan fortfarande känna den fruktansvärda ångesten jag hade när vi var där. Fy fy fy!

BUUUUU :)