Här skulle man ju kunna inleda klyschigt och påstå att min man också är min bästa vän. För så är det ju. Han är den som står mig närmast, han är den jag lever tillsammans med och som kan tolka mig på bråkdelen av en sekund. Han är min stora kärlek och den jag helst spenderar min tid med. I hans närhet kan jag skratta, gråta, vara arg… Jag kan vara jag och det är väl det äkta vänskap handlar om ellerhur?

Men om vi ska skilja begreppen make och vän så kikar vi vidare på vilka som betyder mycket i mitt liv. För så är det, jag kan inte peka ut en person och säga att hon är min bästa vän.  Jag har inte heller behov av att ha en bästis att visa upp för omvärlden. För mig är vänskap oerhört äkta och inte ett smycke man försöker bli någon genom. Jag har haft en del nära relationer som förändrats med åren och jag antar att det är precis så det brukar bli. Livet och förutsättningarna förändras och man går olika håll, men en del vänskap består ändå och man vet att det alltid finns något speciellt mellan oss, även om vi inte ses lika ofta som förr, även om vi inte rings varje dag.  Helle är en sådan vän, vi har såklart fortfarande kontakt och när jag tänker tillbaka på allt vi delat så inser jag hur mycket jag saknar henne i mitt liv. Jag vill helt enkelt ha mer Helle i livet.

En annan vän som ska nämnas i sammanhanget är Sara. Sara är en barndomsvän som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Carro är min systerdotter men jag ser absolut henne som den finaste av vänner. Med Carro kan jag också vara jag. Precis så som jag är. Vi kan fika i köket fast att det är stök på diskbänken, jag kan gå i pyjamas hela dagen i hennes sällskap om jag vill, jag behöver inte be om ursäkt och göra mig till. Jag vet var jag har Carro och jag vet att hon finns för mig på samma sätt som jag alltid vill finnas för henne. På Carros födelsedag i oktober skrev jag såhär om henne:

Carro är min systerdotter, men för mig är hon så mycket mer än så. Hon är min finaste vän, min stöttepelare, min rådgivare, min stjärna! Hon förstår, lyssnar, delar glädje och förgyller mitt liv. Hon är såklart också Alice gudmor och min brudtärna. Jag är så glad för alla minnen vi delar och för alla vi kommer skapa framöver. Med Carro blir det aldrig några konstiga krav på att man ska höra av sig si eller så ofta, att man ska vara på ett visst sätt eller att man ska anpassa sig en massa för att passa in. Jag vet att hon alltid finns där  och med Carro är allt så kravlöst. Jag kan vara precis den jag är i alla situationer. Och jag älskar henne för det. Av hela mitt hjärta.

Känns kontigt att skriva om det eftersom orden kommer direkt ur hjärtat, så jag lägger in samma text.

Caroline  är min svägerska och en av de absolut mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Med Caroline är också allting väldigt enkelt. Vi har så himla kul ihop och Caroline gör mig glad. Henne kan jag anförtro mig åt, hon bryr sig om mig på riktigt. Och jag bryr mig om henne. Hon är snäll, förstående, hjälpsam, kravlös och en riktig klippa. Jag är trygg i vår vänskap, jag vet var jag har Caroline och hon skulle aldrig missunna mig något. Hon är absolut  också den finaste bland vänner.

Jag är lyckligt lottad ♥