Det är jobbigt när liten ska bli stor. Återigen slås jag av hur olika mina barn är. Och jag vet man ska inte jämföra. Men. Med Lucas har det varit ganska enkelt hela tiden. Och det är det fortfarande, men vem vet det kanske ändras? Linus är mycket mycket känsligare. Just nu är det så mycket känslor att det  liksom bubblar över överallt. Jag känner igen mig själv hela tiden i honom, kommer ihåg hur tankarna gick i hans ålder, vi delar många likhter Linus och jag. Ikväll har vi haft ett långt bra snack i hans säng. Det är underbart att få dela sina barns liv med dem, även när de har det tufft. Ja alldeles särskilt fint är det när man får vara en del av de tuffa bitarna i livet, för då vet man ju att det finns ett förtroende. Vill alltid finnas för dig mitt ♥

Jag älskar min kloka, underbara, fina, tokiga, känsliga, glada, arga, ljuvliga