Well well. Det blev en annorlunda fredag. Visserligen tillsammans med de bästa och den har varit fin på sitt sätt, men som sagt annorlunda. Sådant man aldrig trodde skulle hända händer faktiskt på riktigt ibland och jag vet inte vad jag ska säga. Just nu bry jag mig bara om att de två jag värnar om och älskar ska få det bra. Bättre. Bäst. Men om jag känner efter så kommer ilskan och föraktet krypandes. Som ett odjur längs ryggraden och jag mår illa av bara tanken. MEN jag tänker inte låta den känslan ta över. Det är inte värt min energi. Det finns de som behövder den betydligt mer. Det finns bara en sak vi kan påverka och det är framtiden. Vi kan lära av det förflutna men vi kan aldrig förändra det.

 

Mark Levengood säger det är bara att bryta ihop och gå vidare. Och jag tänker att han har ta mig fan rätt. Men jag tänker också att det nog är först när man sett den fula verkligheten, på riktigt i ögonen, som man finner ork att bita ihop och gå vidare. Och hitta sin egen väg.