DAMP-mamma, hade nog någon av grabbarna kunnat säga eller åtminstone tänka om de varit hemma och upplevt mitt kaos igår förmiddags. Det bara rann över, jag blev helt enkelt tokilsk. Om jag bara vetat vad som kommer att hända så hade jag kunnat hantera det här. Men ovisshet, fy fan. Mattias fick såklart skiten, det är ju enklast att kasta på honom.. Till sist ringde jag och pratade med en handläggare på soc, inga muntra besked precis men jag har åtminstone lite aning nu.

Eftermiddagen kändes bättre. Strålande sol och när Linus kom hem från skolan packade vi korv och korvbröd med oss och gick ner en sväng till sjön. Linus passade på att åka skridsko och mellanmålet smakade smaskens som det ju gör när man äter utomhus. Jisses vad mysigt det är här hemma vintertid. Jag älskar ju att bo här.

Efter Alicens gympa körde vi ut till mina föräldrar som bjöd på middag. Tack för det ♥

Nu har jag precis lämnat Liten på förskolan. Det har varit sisådär senaste tiden men idag gick det riktigt bra. Alice var glad och nöjd och därmed känns det lugnt i mammahjärtat. Det är det enda jag behöver för att få en fin alla hjärtans dag. Visst är det fint med blommor och choklad men själv föredrar jag att ge och få med hjärtat och inte för att någon hittat på en dag i almanackan. Nu har kaffet precis runnit ner och jag ska ge mig ut på en löprunda. Känns inte alls inspirerande idag men när envisheten får segra över latmasken så brukar det kännas kanon efteråt.

Trevlig alla hjärtans på er!