Sitter framför datorn och kurerar mig. Snorigt och febrigt var det här, men era kommentarer värmer mitt frusna inre.

När jag läser igenom det jag skrivit känns det banalt. Men förstå mig, mitt beslut handlar inte om ett nerspytt sovrum. Det är så mycket genom åren som varit och jag känner mig helt tom när det gäller att försöka rädda det här. Styrkan finner jag just nu i att det är över. På ett eller annat sätt är det över för min del iallafall. Jag är glad över det beslutet och över att jag aldrig någonsin ska behöva gå igenom det här igen. I framtiden kan jag lämna mitt hem och veta att det står kvar när jag kommer hem. I framtiden kan jag sova tryggt trots att Mattias jobbar natt. I framtiden behöver jag inte gömma mina eller mina barns saker/pengar för att vara säker på att de ska finnas kvar då vi behöver dem. I framtiden.

När jag bestämt mig för att det verkligen var över den här gången så var jag helt på det klara med att det var jag som skulle få flytta. När Mattias sa att han inte alls ville det utan ville söka efter en annan utväg så kändes det både märkligt och hoppfullt.  I min enfald trodde jag då att om man är myndig och därmed betraktas som vuxen i vårt samhälle också har ett eget ansvar för sitt liv. Det är inte så mina vänner. Fram till du är 21 år har dina föräldrar försörjningsplikt så länge du går i skolan. Du behöver inte ens gå i skolan, det gäller bara att du själv inte skriver ut dig därifrån. För även om du inte går i gymnasiet stängs du inte av från skolan så länge du inte sjäv vill. Studiemedlet kan upphöra pga frånvaro men du har din plats kvar och därmed har dina föräldrar ansvar för din försörjning och ditt boende. Så i princip kan du ligga hemma på soffan (vilket är fallet här - hotell Engelska vägen?) till du är 21 år och leva gott på dem som har ansvar. Sjukt men sant. Reglerna har ändrats fr.o.m i år har jag hört men om du börjat gymnasiet under tiden då de gamla reglerna rådde så går du fortfarande under dem. Som förälder har du bara skyldigheter när ditt barn är mellan 18-21 år. Inga rättigheter alls faktiskt. Du kan inte ifrågasätta skolgången, komma på ett utvecklingssamtal, ha insikt i ekonomi (man kan skuldsätta sig rejält när man är 18 så ni vet) eller kräva någonting egentligen. Allt måste ske på medgivande från ditt myndiga barn och vill inte h*n så har du inte en chans.  

Sjukt är också att om du har separerade föräldrar så fr.om din 18-årsdag får du underhållsstödet själv. (Underhållsstöd är det den föräldern som ej har barnen boende hos sig betalar varje månad ca 1300 kr)  Det som ska bidra till din försörjning kan du glatt festa upp medan boendeföräldern får pröjsa resten. Hur fan tänkt beslutsfattarna här??

Just nu är jag jävligt trött på alla skyldigheter. Och va fan här är fyra barn till som borde ha rättigheter! Åt helvete med det svenska regelsystemet. Åt helvete med allt.

En gång kände jag doften av ett varmt och vackert hem
Jag har saknat det, föraktat det och saknat det igen
Den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr
En vacker dag blir ingenting som förr

(Världens bästa Lasse)