Alla bär vi en ryggsäck. Alla har vi något i den vi önskar att vi sluppit bära. Jag har också det. Man vad som är än jävligare än att bära tyngden i sin egen ryggsäck är att se på när någon man verkligen älskar måste gå igenom samma helvetet. Idag har mina tankar, varenda minut, varit hos någon som äger en bit av mitt hjärta. Man kan inte känna hur någon annan känner, men jag tror verkligen jag kan säga att jag åtminstone snuddar vid känslan. För jag har varit där. Önskar vi kunde vrida fram tiden lite nu, det kommer snart fina dagar. Allt blir BRA.

Kan inte trösta, kan inte ta bort smärta, kan bara finnas här.

Förövrigt har det varit en hektisk dag på jobb. Folk verkar älska vår galna rea och vädret inbjuder nog semesterfirarna mer till stan än till stranden. Ikväll hejar vi på Spanien. Och längtan dit växer sig allt större.