18/4. Då har jag fått telefontid med läkaren som opererade. Om det inte är något avvikande för då hör de av sig så fort som möjligt. Måtte hon inte höra av sig innan. Jag är rädd varenda gång telefonen ringer.

Idag var jag på samtal med en terapuet på kvinnokliniken. Att ta sig upp på den avdelningen (jo hon hade sitt rum där) gjorde mig illamående. Men det gick. Och det var välbehövligt. Ganska snabbt satte hon ord på det jag känner. Det som drabbade mig 2010 är en obearbetad nära-döden-upplevelse. Varenda gång fara hotar hamnar jag återigen i den ångesten och rädslan, jag målar upp värsta scenario. När Lucas hade problem med njurarna var jag skräckslagen och nu när jag själv drabbades av det här är jag det igen. Det var ett tungt och jobbigt samtal, efteråt var jag helt slut. På tisdag ska jag dit igen. Eftersom jag har fysiska symptom på min psykiska ohälsa så ville hon träffa mig redan efter helgen. Usch ja - jag mår åt helvete..

I eftermiddag stack jag, Alice och Lucas till Barbacka. Vi fikade med Carro, Leon, Anette, Märta, Ulrika och Alize. Skönt. Skönt att träffa människor jag tycker om och inte behöver hymla inför. Skönt att få komma ut och bara vara. Skönt att njuta vår.

Tivoliparken hann vi också med innan det var dax att åka hem. Inatt jobbar Mattias så jag och kidsen har fredagsmyst själva. Inte Linus dock, han valde att åka till sin pappa för han skulle träffa kompisar där. Här hemma har käkat salta pinnar och ostbollar så det stått härliga till. Kvällens filmval föll på Hitta Nemo.

Älskar att vara med mina barn  ♥

Vårfin Alice