I fredags innan jag skulle till jobb pratade jag och Mattias om hur gärna vi skulle vilja resa iväg i sommar. Rent ekonomiskt så är det en omöjlighet just nu och Mattias skojade om att vi väl fick hoppas på ett telefonsamtal från svenska spel i helgen av någon som ville gratulera till Lotto-vinsten. Jag fick ett helt annat samtal. En riktig jävla nitlott kan man säga...

När jag är nästan precis utanför jobb ringer telefonen. Dolt nummer. Hade egentligen dåligt med tid att svara men dolt nummer kan ju vara från grabbarnas skola så jag svarade. Det var en läkare från kvinnokliniken. Analysen av mitt cellprov (det andra jag gjort på kort tid eftersom det första inte var ok) visade på starka cellförändringar. Cellförändringar som måste opereras bort. Fy fan. Allt snurrade, jag höll på att kräkas. Tog mig in på jobb och rasade samman på kontoret. Starka cellförändringar. Cellförändringar av tredje graden.

Efter att jag pratat med Mattias och med Caroline fick jag ork att ringa upp läkaren igen. Efter allt jag gått igenom med operationer och annat så är kvinnokliniken inget ställe jag trivs på precis. Sanningen är att efter härvan 2010 mår jag illa bara jag närmar mig sjukhuset. Vid det senaste cellprovet hade jag gruvlig ångest och jag grät som ett litet barn. Nu blev jag iaf lovad en viss läkare och jag blev lovad att få sova under ingreppet.

Jag orkar inte mer.

Helgen har på många sätt varit fin. Även om mina tankar mest varit svarta och fyllda av oro. Jag är knäckt, bedrövad, ledsen.

Igår hade vi trots allt en fin lördag. Vi var hos mina föräldrar på frukost och Mattias hjälpte dem med deras nya sovrumsmöbler. På kvällen var det schlageryra hos familjen Persson och vi hade fantastiskt trevligt. Vi hade en egen internröstning och självklart vann Loreen även hos oss. Grymmaste låten jag hört på länge! Min näst högsta poäng gick till Torsten Flinck. Japp jag gillar låten skarpt :) Hos Perssons bjöds det på tacos och annat gott. Även Eva och Rikard med barn var på plats och som sagt vi hade en fantastisk lördag.

Idag har vi haft en underbar dag ute i trädgården. Mattias och Boris skulle ta ner byggställningen och sen gick det av bara farten. Vi har röjt massor, grävt upp buskar och kantsten till rabatter som ska bort, skogat, räfsat, rensat altanen och det börjar bli riktigt bra faktiskt. Många år sedan vi hade tid att spendera i trädgården men i år vill vi få lite ordning här. Alice älskar att plantera, hon älskar växter överhuvudtaget och när hon blir stor ska hon bli florist och ha växthus ;) I år ska vi testa oss på att odla lite ätbart i pallkragar i trädgården. Spännande. Till middag idag blev det grillad korv med tillbehör och även den intogs utomhus. Ja en underbar dag helt enkelt, Helgen hade verkigen varit perfekt om det inte varit för oron, tårarna och ångesten över det jag genomlider nu.

Va fan som om vi inte gått igenom tillräckligt? Som om vi inte redan har det tufft här hemma i den situation vi är. Jag orkar inte mer. Jag går sönder. Jag gör verkligen det.

Mamma och pappa Bojje -jag älskar er ♥