Ja verkligen men va fan??

I eftermiddag hade jag ett missat samtal på min mobil. Samt ett sms från en av de finaste bland vänner, Jessica. Hon undrade om jag pratat med Lucas?? Maja (J´s dotter) och Lucas är lika gamla och går på samma skola. Jag blev alldeles kall och undrade självklart vad som hänt. Kastade mig på luren och ringde Lucas, som svarade.

Jodå... de hade friluftsdag idag. Klasserna var indelade i två grupper och på lunchen samlades alla vid scoutstugan i Fjälkinge för att äta. Efter det var det dax för Lucas och hans grupp att bege sig till skogen för orientering. Några elever gick före de andra och Lucas och hans kompisar mötte strax de som gått först. De kom springande tillbaka i chock.. En man hade hängt sig i ett träd en bit längre fram. Snacka om kaos. Gissa om våra barn är chockade. Jävla skit.

Jag blir så arg. Ja det är en människa som tagit sitt liv, som säkert mått så dåligt man bara kan, men va fan?! Någon ska ju hitta en. Nu blev det ett gäng 14-15åriga barn som drabbades. Barn som är på väg att bli vuxna. Barn som är i en ålder då de funderar över livet, som är känsliga och som är fyllda av existentiella frågor.

Har pratat med min älskade storkille flera gånger idag, det är pappa-vecka men ikväll vill han hem.