Fi fasen vad krasslig man kan känna sig. Förkyld och ont i öronen. I öronen va fan det har man ju möjligtvis när man är liten. Inte nu. Aja jag står ut. Även om den där jäkla öronvärken gärna får ta töttheten med sig och dra dit pepparn växer. Till helgen är det halloweenpartaj, något som min Liten sett fram emot länge nu och det tänker vi inte missa för någon förkylning i världen.

 

Förövrigt känns det som att det är en jäkligt tung höst. Eller..? Här hemma är det visserligen ok på alla sätt men i min omgivning. Bland människor jag verkligen älskar.