Jag tycker att jag typ valde gymnasielinje häromåret och tog studenten i fjol. Nja så är det inte riktigt, men att komma till insikt med att man har en son som slutar grundskolan har gjort mig halvt förvirrad. Ingen åldersnoja, bara en rädsla över att om det gått så här fort hittills hur blir det då framöver? Hinner jag blinka innan han flyttar hemifrån? Herrejävlar jag var inte beredd på det här. Att det skulle kännas såhär när vi satt framför skärmen och våndades inför valet häromkvällen. Lucas hade ingen aning. Hur vet man vad man ska välja? Hur vet man vad som är rätt och fel kring ens framtid när man är 15 år? Vi pratade fram och tillbaka, det har vi förvisso gjort i månader, men nu var det liksom dax att besluta. Och det var enbart hans beslut. Han har velat mellan bygg- och anläggning och barn- och fritid. Slutligen föll valet på Barn- och fritidsprogrammet. Kanske jag kan bli "fritidsledare, gympalärare eller fritidspedagog". Jag hoppas han kommer in och jag vet att han definitivt är en kille som kommer att passa till att jobba med människor. Han är social, snäll, hjälpsam, empatisk, mjuk och fantastisk på många sätt. Det vore slöseri att stänga in honom i en grävmaskin eller med en hammare någonstans :)