Dagarna rusar och vi hänger med. I torsdags var vi i Göteborg och såg handbollsfinalen mellan IFK-Drott. Fan vilken sjuk dag, stämningen i Götet var magiskt. Scandinavium hade förvandlats till ett orangefärgat hav av IFK-fantaster. Allt var fantastiskt. Allt utom det snöpliga slutet. Men men supporter är man i med- och motgång, vi tackar för showen och ser redan fram emot en ny säsong.
I Göteborg med oss var även Carro och Johan. Om ni bara visste hur lycklig jag är lång in i hjärtat över att min Finaste mår bra, skrattar, är glad, kär, lycklig och som hon strålar. Jag hatar det hon utsattes för den där jävla tiden i höstas. Jag hatar att hon tvingades ner dit p.g.a sveket, svineriet och den förbannade idiotin. MEN inget ont som inte har något gott med sig sägs det.Och jag tror att det är sant. Jag tror nu efteråt att det kanske var det bästa som kunde hända. När jag ser henne, min Bästa, le, skratta, leva, vara sig själv så tror jag att det aldrig kunnat hända om hon varit kvar där. När jag ser henne tillsammans med sin J, tillsammans med en människa som har en insida fylld av kärlek och känslor, så ser jag hur hon lever upp. För hon passade aldrig in där i låtsasvärlden, där där man bara lever på ytan och för den putsade fasadens skull. Lycklig i hjärtat. Fina C och fina J, jag önskar er all lycka.
Lycklig är jag också över ett beslut vi tog för längesen, men som jag då inte visste var rätt eller fel. Att i sjätte klass låta Lucas byta skola och börja i Fjälkinge igen. Efter det allra sista utvecklingssamtalet i grundskolan är jag 1000% säker på att beslutet var så jävla rätt. Stefan, Lucas lärare är en fantastisk människa som under hela Lucas högstadietid stöttat, peppat, hjälpt, kämpat och jobbat för Lucas skull. Han har gjort det på helt rätt sätt. Han har behandlat Lucas helt amazing och jag vill inte ens tänka på hur det skulle gått för min storkille om han inte haft turen med sig och fått en så bra lärare/mentor på högstadiet. Sista utvecklingssamtalet gick lysande och jag är evigt tacksam över Stefans engagemang, medmänsklighet och hans otroliga kapacitet i sin yrkesroll.
Dax att sova. Mattias jobbar natt, lördagnatt, aldrig kul. Igår hade vi en fin ledig dag tillsammans iaf. Vi var i stan, fixade lite sommarkläder till Alicen, ett par linnen till Linus och så njöt vi sol, grillade och hade det mys. Idag har vi grejat lite i trädgården, massa göre där nu då. Det ska bli sten runt huset, plattor ska läggas upp till dörren och grunden ska målas. Sen ska ju uterumsbygget påbörjas också. Hujedamej, tur vi har så himla gott om tid i den här familjen ;)
BTW; idag bokade jag en galet fin stuga inför nästa års vintersemester. Alice vill till Hundfjället(?!) och tja jag kan faktiskt tänka mig att testa nåt annat jag också. Pojkarna ska åka med sin pappa så det blir en nätt skara som ger sig av i Januari. När Alice frågade Linus idag om han vill till Hundfjället så svarade han att han ju ska åka med sin pappa nästa år. Javisst ja! Du tål ju inte hundar ändå så det är ingen bra idé att du följer med dit, svarade Toss. Jag hoppas innerligt att hon inte på riktigt tror att det bor en pudel i varenda stuga på fjället ;)
