Börjar med årets luciakonsert.Min sista (efter tio år) som mamma i publiken. Vemodigt. Men ändå så vackert, stämningsfullt och fantastiskt. Glad att bl.a. Linus mostrar, mormor och "morfar" och tre av kusinerna kom och tittade. Det betydde mycket för honom. Att jag sen tagit med hans goa tjej Linnea gjorde nog inte saken sämre - även om Lilliz låtsades som att han inte gillade det alls :) Eftersom Linus går i nian var han också med i det spex som grabbarna från den årskullen bjuder på. Jisses så jag garvade. Killarna var utklädda till julbord och ja det var riktigt bra gjort!

 

Vilken vecka. ja vilken tid jag lägger bakom mig nu. Och ändå är det som komma skall det mest galna antar jag.

 

Så här är det. Min chef sa upp sig, oväntat och hastigt. Jag blev villrådig och visste fan inte hur jag skulle göra. Rickard har gett mig många möjligheter och sett min kapacitet, jag har fått möjlighet att utvecklas enormt med honom som ledare. Så jag blev lite aningen uppgiven, pratade med mina bästa kolleger (arbestmässigt), tankarna snurrade på oss alla. Jag kunde rusat iväg och börjat söka tjänster men Kajsa höll mig kvar och sen kläckte jag en idé. En grym idé hoppas jag såhär i efterhand. Kajsa är fantastiskt duktig på övergripande frågor, ordning och reda och har stenkoll på allt övergripande. Jag är en analytiker, funderar, hittar lösningar och driver utvecklingsfrågor. Så jag mejlade Rickards chef och frågade om jag och Kajsa kunde få söka varsin del av tjänsten. Klok tanke. Nu står vi här, flera veckor efter mejlet med varsitt nytt uppdrag. Det har varit intervjuer, på hemmaplan, via Skype och i Stockholm, personlighetstester, IQ-tester och förhandlingar är genomförda, men nu jäklar står vi här. Och den 4 januari går jag på min nya tjänst som biträdande förskolechef/utvecklingschef för tre förskolor i vår region. Med mig på tåget har jag Kajsa, blivande förskolechef. Jag är grymt stolt över mig själv,över att jag fått förtroendet att ta mig an det här uppdraget. 

 

I veckan har vi varit och presenterat oss. För min nuvarande arbetsplats och för Vildriket hade vi personalmöte i tisdags. På Snorre i Lund var vi i onsdags. Detta kommer bli en enorm utmaning och jag är medveten om det. Men jag är så taggad! Jag vet att det kommer sluta en och annan  i personalstyrkan och att vi kommer få börja i den änden. Så är det alltid när någon ur arbetsgruppen byter stol och det är inget jag tänker ta personligt. Däremot tänker jag boosta mig med alla hurrarop vi fått och all tilltro från kolleger och föräldrar. Mitt mål har aldrig varit att byta titel. Mitt mål är att driva utvecklingen framåt och vara med och skapa, kräva och bidra till en bra förskola för fler barn än jag kan idag! Och jag tänker göra det, jag ska fixa det här. 

 

I januari lämnar jag arbetet i barngruppen helt. Lite vemodigt. Men så inspirerad och otroligt glad över att jag fått och tagit den här chansen.

 

Nighty!