Idag är det min morfars födelsedag. Det är många år sedan han lämnade oss nu, men han är ändå en människa jag ständigt bär med mig. Han gjorde ett starkt intryck den mannen. För mig var han den där goa morfarn som alltid tog sig tid. Han spelade finns i sjön med en tills man själv inte orkade mer och när man satt i hans knä berättade han om sitt liv på havet, berättelser som fascinerar fortfarande även om jag glömt det mesta av innehållet. Morfar var verkligen snäll. "Lä ungarna va Selma" sa han till mormor när hon förmanade att vi stökade till det i sängen. Men han kunde säga ifrån också. Aldrig ett ont ord till mig men jag vet att han kunde bli heligt förbannad och han drog sig inte för att visa det. Ibland är det nästan skönt att han slipper uppleva all den skit som är omkring oss just nu. Om morfar funnits idag hade han inte varit stolt över sitt land. Det är inte jag heller..