Eftermiddagen tillbringades återigen på beachen. Tills dess att Alice förskräckt upptäckte att hon blev smygfotograferad. Två gånger riktade en okänd kvinna som stod uppe vid räcket på baren sin telefon mot Alice och tog foto. Och nej det var ingen missuppfattning eftersom Alice satt alldeles intill en mur så något annat där fanns liksom inte att fotografera. Hon stirrade dessutom på ett sätt som gjorde att A kände väldigt obehag. Eftersom Nettan satt närmast berättade hon för henne direkt och sen för mig. Hon var ledsen och lite skärrad och förstod liksom inte varför någon ville ta foto på henne. Vi gick hem, spelade spel och pratade. Mattias och jag fick syn på kvinnan och hennes man och M kollade vart de bodde. När Alice sen var ute och lekte med sina trixpinnar som hon köpt i Trogir dagen innan kom en drönare precis ovanför henne. Då fick hon riktig panik och gick in. Jag vet, det kan låta osannolikt, att vi stressar upp oss, att vi ser spöken. Och förhoppningsvis är det så. Men jag vet också att världen är full av galningar och att man inte kan vara nog försiktig... 

Kvällen spenderades på nummer 40, hos Patrik och Anette. Jag var nog inte riktigt på humör så jag tog i intiativ att avbryta ganska tidigt. Vilket iofs ingen av övriga verkade ha något emot heller.