Onsdag d 1/8: 
Dagen spenderades på andra stranden. Varmt och skönt i vanlig ordning. Mattias fick en upplevelse i form av att köra jetski i en försenad 50-årspresent av familjen Svensson/Jeppsson. Uppskattat som tusan. Lunchen intogs nere i solstolarna av de flesta, bara jag och Mattias som gick till Jokes och satte oss. Beställde in chevapchichi och bytte ut pommesen mot grillade grönsaker made in heaven. Jokes är sannerligen min favoritrestaurang det här året. På kvällen promenerade vi alla bort till Vranjica, en liten by ett par km bort från campingen. En väldigt varm promenad men kvällen var himla mysig. Vi avslutade med en drink tillsammans hemma hos Conny och Nettan. Kvällen var så himla varm att vi valde sitta inne i deras kök istället. 

Torsdag d. 2/8
Andra stranden och en riktig höjdpunkt den här semestern då jag, Mattias, Conny, Alice och Märta åkte soffa! Helt sjukt kul, en stor flytande soffa kopplad till en motorbåt som körde i en rasande fart. Jäklar vad vi hoppade, skrattade och skrek. Något av det roligaste jag varit med om, så galet kul! Middag åt vi hela gänget på Jokes och på kvällen grillade vi alla tillsammans hemma hos oss. Där hände en annan grej som också var minst sagt sjuk! 

Sitter i förtältet med hela gänget i Kroatien och har trevligt sisådär kl 22 ikväll.  Ut ur grannens husvagn kommer plötsligt en liten tös, 3-4 år och ropar efter mammi. Mattias har sett föräldrarna gå iväg en stund tidigare och var övertygad om att tösen var själv. Instinktivt springer jag efter flickan som är på väg ner mot stranden. Jag lyckas få stopp på henne och hon går med på att ta min hand och jag följer henne tillbaka. Ungen förstår inte ett ord av vad jag säger men hon följer tack o lov med mig. Patrik möter upp oss och han pratar tyska med flickan, hon svarar fåordigt men helt klart att hon sovit och sen vaknat och nu letar efter sina föräldrar. Jag följer med henne in i deras förtält och försöker lugna henne samtidigt som Patrik pratar om att vi ska hitta mamma och pappa. Ungen är naturligtvis hysteriskt förtvivlad. Jag sitter på huk bredvid henne, försöker "bädda ner" henne i en fällbar stol i förtältet, samtidigt som folk går förbi och undrar vad som hänt. En halvtimme senare dyker en snubbe upp och frågar vad det är frågan om. Patrik berättar på tyska varpå dåren menar att "de var bara en liten bit bort och hade full koll". Han var alltså hennes pappa! Han lyfter upp henne säger lite kort "danke" och försvinner med ungen på armen. Han ignorerar totalt vår ilska och bara går.  
Här borde ju storyn ta slut... men tyvärr! En timme senare kommer den lilla flickan tillbaka, ensam igen! Hon tänder lampan och går själv in i husvagnen och kommer sen ledsen ut med en iPad i famnen. Mattias har full koll på henne och hon går gråtande ner till baren där föräldrarna sitter. Asså hur jävla sjuk får man vara?!! 

Efter detta känner vi alla att vi behöver gaska upp oss lite. Vi går ner till baren och tar varsin dricka. Sen fortsätter vi hem till Conny och Nettan där vi stannar till halv två på natten! Himla trevlig kväll blev det till sist.