Julen firades hemma med min familj, mamma, Bojje, Pia, Peter, Rebban, Marie, Jocke, Jeppe och Victor. Nyår flydde jag Mattias och Alice till götet. Vi bodde på hotell, käkade gott på ett kinahak och hade det lugnt och mysigt. Nyårsdagen var vi på universeum till Alice stora förtjusning. 

Alice 8årsdag firades med brunchkalas. Innan dess hade vi såklart väckt henne med frukost, sång och paket på sängen. På kvällen var vi och bowlade och sen käkade vi på Alice favoritställe Kai&Mui.

Efter det har det varit jobb. Jobb och jobb. Att gå in i rollen som biträdande förskolechef/utvecklingschef är en sann utmaning. Långa dagar och mycket jobb. Resor till Sthlm för utbildning, kvällsmöte, arbete i Lund och att det är så galet mycket att sätta sig in i gör att dagarna den här första tiden varit ganska extrema. Jag hade kunnat jobba dygnet runt just nu. Jag förstår också att fokus måste få ligga på detta ett tag och jag håller därför nere ambitionsnivån på mycket annat. Träning, hem, städ och andra måsten får stå tillbaka lite nu i den här nya vardagen. Det enda som inte får stå tillbaka är min familj ♡ Jag försöker verkligen också inse värdet av att ha ett jobbfritt liv hemma, särskilt på helgerna. Jobbmobil och dator stängs därför av fredag eftermiddag och då är det fokus på helt annat. 

Som idag. Skidåkning i vångabacken :)

 

Igår tog jag och Mattias en sväng på stan. Alice var hos Märta och lekte.  På kvällen var vi bara hemma och myste, lagade gott, delade en flaska vin och spelade spel. Kvalitetstid delux.

Idag har jag träffat finaste Malin. Tre timmar traggade vi och fikade bort. Kvalitetstid delux.

Helgen avslutades med bio och jag och kärleken såg "En underbar jävla jul" tilldammans. Kvalitetstid delux.

Laddad med energi för en intensiv vecka, ja det händer mycket nu. 

Fina blommor från mamsen och Bojje som grattade till nya jobbet :)

Börjar med årets luciakonsert.Min sista (efter tio år) som mamma i publiken. Vemodigt. Men ändå så vackert, stämningsfullt och fantastiskt. Glad att bl.a. Linus mostrar, mormor och "morfar" och tre av kusinerna kom och tittade. Det betydde mycket för honom. Att jag sen tagit med hans goa tjej Linnea gjorde nog inte saken sämre - även om Lilliz låtsades som att han inte gillade det alls :) Eftersom Linus går i nian var han också med i det spex som grabbarna från den årskullen bjuder på. Jisses så jag garvade. Killarna var utklädda till julbord och ja det var riktigt bra gjort!

 

Vilken vecka. ja vilken tid jag lägger bakom mig nu. Och ändå är det som komma skall det mest galna antar jag.

 

Så här är det. Min chef sa upp sig, oväntat och hastigt. Jag blev villrådig och visste fan inte hur jag skulle göra. Rickard har gett mig många möjligheter och sett min kapacitet, jag har fått möjlighet att utvecklas enormt med honom som ledare. Så jag blev lite aningen uppgiven, pratade med mina bästa kolleger (arbestmässigt), tankarna snurrade på oss alla. Jag kunde rusat iväg och börjat söka tjänster men Kajsa höll mig kvar och sen kläckte jag en idé. En grym idé hoppas jag såhär i efterhand. Kajsa är fantastiskt duktig på övergripande frågor, ordning och reda och har stenkoll på allt övergripande. Jag är en analytiker, funderar, hittar lösningar och driver utvecklingsfrågor. Så jag mejlade Rickards chef och frågade om jag och Kajsa kunde få söka varsin del av tjänsten. Klok tanke. Nu står vi här, flera veckor efter mejlet med varsitt nytt uppdrag. Det har varit intervjuer, på hemmaplan, via Skype och i Stockholm, personlighetstester, IQ-tester och förhandlingar är genomförda, men nu jäklar står vi här. Och den 4 januari går jag på min nya tjänst som biträdande förskolechef/utvecklingschef för tre förskolor i vår region. Med mig på tåget har jag Kajsa, blivande förskolechef. Jag är grymt stolt över mig själv,över att jag fått förtroendet att ta mig an det här uppdraget. 

 

I veckan har vi varit och presenterat oss. För min nuvarande arbetsplats och för Vildriket hade vi personalmöte i tisdags. På Snorre i Lund var vi i onsdags. Detta kommer bli en enorm utmaning och jag är medveten om det. Men jag är så taggad! Jag vet att det kommer sluta en och annan  i personalstyrkan och att vi kommer få börja i den änden. Så är det alltid när någon ur arbetsgruppen byter stol och det är inget jag tänker ta personligt. Däremot tänker jag boosta mig med alla hurrarop vi fått och all tilltro från kolleger och föräldrar. Mitt mål har aldrig varit att byta titel. Mitt mål är att driva utvecklingen framåt och vara med och skapa, kräva och bidra till en bra förskola för fler barn än jag kan idag! Och jag tänker göra det, jag ska fixa det här. 

 

I januari lämnar jag arbetet i barngruppen helt. Lite vemodigt. Men så inspirerad och otroligt glad över att jag fått och tagit den här chansen.

 

Nighty!

 

Hursomhelst så har dagen varit ok. Jag och Ullis som är här och några tjejer från vildriket. En sväng på stan hann vid med efter dagens slut och jag fick med ett par bralls från Zara. Älskar den affären :) 

Hemma har det hänt lite av varje. I fönstren är det adventsfint och julen har börjat smyga sig in. Alice pysselrum är nu ett minnen blott och vi har gjort om det till ett litet kontor som kan användas av oss alla. Det kan komma att behövas :) För snart väntar nya utmaningar för mig! Igår fick jag ett riktigt trevligt samtal och besked. En härlig utmaning väntar mig och det känns både fantastiskt, roligt, spännande och skrämmande på samma gång :O 

Hua! Tankarna snurrar och snurrar. Men jag försöker tänka på den där kloke mr Winnerbäck. Och du ska måla din egen färg och på din himmel ska det skrivas att det kan.

L

När jag röjde hittade jag flera paket med oöppnade saker som Alice fått då hon haft barnkalas osv. Saker hon aldrig frågat efter eller brytt sig om. Jag skickade en bild och ett meddelande till Stödkassen här i stan och frågade om det kanske kunde vara något de ville ha. En julklapp till något barn som lever i en familj som har det knapert kanske. De ville jättegärna ta emot sakerna! Så nu har jag ställt undan dem utan att säga något till Alice. Har hon inte frågat efter det innan så klarar hon sig nog utan dem nu också. 

Nähä sova lite kanske. Jobbdag imorgon och kommunmöte står bl.a. på mina agenda. 

Igår var jag en heldag i hufvudstaden. Givande och intressant. Och jäkligt ovisst. Jag avskyr det sistnämnda. Just nu har jag mest jobb i huvudet. Av många olika anledningar. Vi står inför en förändring och min förhoppning är att få vara delaktig i den på ett mer övergripande sätt. Jag är dock oerhört tveksam om det är min kompetens som egentligen efterfrågas. Skola och jobb är det i massor iallafall, i båda kurserna jag går närmar det sig sluttentamen och stora arbeten. Jag har inte riktigt ork, lust och energi till det men jag antar att det bara är att bita ihop. 

 

Idag har der varit pluggdag, en trevlig sådan. Jag, Isabelle och Kajsa träffades hemma hos Kajsa och slutförde en del av vårt arbete tillsammans. 

 

Som sagt- mycket jobb och skola i huvudet. 

 

Om tomten ändå ville vara snäll och komma tidigt i år. Å vad jag önskar å vill! 

 Å andra sidan ska jag nog inte hoppas för mycket, jag har lite dåliga vibbar sen igår. 

Men man ska väl aldrig sluta hoppas! 

Idag har jag ägnat ganska mycket tid framför datorn. Lite jobb och lite framtidstankar. Min chef har dessvärre sagt upp sig och det var ett besked jag definitivt inte har känt någon glädje över. Så med det kom såklart tankarna på att vara lite om sig och kring sig även för egen del.  Det finns extremt mycket förskollärartjänster ute, jobb lär jag inte bli utan om det nu skulle vara att jag inte trivs med den förändring som det kommer bli på mitt nuvarande ställe. För min del kan jag bara beklaga att Rickard ska sluta, han har verkligen trott på mig, lyft mig och gett mig alla möjligheter till att utvecklas och jag trivs fantastiskt bra tack vare det. Vi får väl se hur det blir framöver.

Mys och gos med Alice har det blivit ikväll. Vi köpte lite lördagsgodis, kröp upp i soffan och tittade på Kalle Blomkvist. Mysigt med lite tjejtid tillsammans ♡ 

Skolmassaker i Trollhättan idag och de sjuka nyheterna trappas bara upp. Fy fan, ibland är jag rädd på riktigt över den verklighet mina barn växer upp i. Ett sjukt sjukt Sverige. 

Hoppas du har en fin födelsedag i himlen morfar! Och att du sluppit ta del av de galenskaper som händer här mitt ibland oss. Och hoppas att mormor försett dig med sina utsökta jitterbuggar :) 

 

Imorgon åker jag till Karlstad med mina pojkar. Mina älskade. Tillsammans med mamma/mormor ska vi skapa ännu ett minne och ännu en underbar upplevelse.

Jag fick en pulsklocka och en berlock till mitt Saboarmband. Alice hade sagt till Mattias att hon minsann visste exakt vad hon skulle ge mamma i present. En berlock i form av en sko. Haha ja har man en mamma som är smått besatt av skor så är det ingen dålig idé alls :) Inne på Björn Nilsson hade hon själv sen råddat hela affären och Mattias hade fått hålla sig helt i bakgrunden. Den hjälpsamma expediten hade tagit fram flera sko-berlocker och till sist hade Alice valt en som det även hängde ett hjärta i. Underbara unge! 

En pulsklocka har jag önskat mig länge och nu äntligen har jag en :) 

Förutom födelsedag så pågår livet för fullt just nu. På jobbet har jag fått rejäla utmaningar och jag håller på som bäst med att sätta mig in i rollen som platsansvarig. Spännande, men tufft. Jag hoppas verkligen att jag fixat detta. På tisdag ska jag hålla i mitt första personalmöte och jag har smått ångest över hur jag ska få ihop det. 

Nåja jag är ju 39 år så det ska väl krävas lite mer än så för att få mig att panika :P 

Efter de fyra första avklarade arbetsdagarna sen semestern har vi nu haft helg. Jag njuter. Njuter av den underbara sommar vi haft. En vecka på västkusten med familjen Persson. En underbar vecka med sol, strand, grillat, sovmorgnar, glass, vin, husvagnsliv och glädje. Här hemma var visst vädret kasst under den veckan men vi hade det finemang. En dag blåste det och stundtals var det lite moln på himlen, då passade vi på att åka till Smögen. Nu har vi varit där och det är inget vi gör om, vilken turistfälla. Nåja en riktigt god räkmacka, den största jag någonsin sett, satt fint iallafall. 

 

Efter västkusten och Hafsten var vi hemma en vecka. Grillat, gå på stan, träffa vänner och ett besök på Bakken bjöd den veckan på. Grabbsens enda önskan den här sommaren var Bakken så så fick det bli. De ville inte göra mer utan ville spara sitt hitta-på till i höst då vi sticker iväg till Karlstad en helg för att se Färjestad. Linus har varit i Prag så han fick en veckas senester där. Innebandyturnering och en fantastiskt upplevelse. Lucas har jobbat, varit på festival och gjort utflykter med sin Emma. Jag får vara glad att han vill hänga med till Karlstad iaf :) Han har passerat 18 nu och då blir det liksom inget familjesemestrande.

 

Under den här hemma-veckan träffade jag Malin en kväll. Malin var en av mina allra bästa vänner under ungdomen och vi har haft så galet kul ihop. Minnena med Malin tar liskom aldrig slut och nu i somras satt vi en kväll på La cucinaoch bara bubblande minnen, livet, hur allt var, är, då, nu, det var en helt galen kväll och jag ville aldrig att den skulle ta slut. aldrig mer ska det gå flera år mellan våra träffar och redan i höst har vi planerat in ett återseende.

 

En sväng till med husvagnen tog vi sen. Till Blekinge och vi landade på Ronneby havscamping. En mysig liten camping faktiskt där vi fick sällskap av Anette och Patrik. Örjan och Linda (som vi träffade på aspö i midsommar) kom också och joinade ett par dagar och Ulrika var där med sina tjejer, men henne såg vi inte så mycket av faktiskt. Om Alice var lycklig som fick hänga med Märta hela dagarna? Yeah! Även i Ronneby bjöds det på några dagar med sol och bad och de värnade vi förstås.

 

Mattias sista semestervecka var det riktigt trevligt väder och vi hängde mest på stranden. En kväll packade vi ryggsäcken med godsaker och  cyklade en sväng med Pia och Peter. Sen satt vi på altanen och spelade spel och skrattade till en bit in på natten, En annan kväll cyklade vi själva med fika ut till Lillö. det blev en sväng på 1,5 mil och det där med att cykla har verkligen lossnat för Alice den här sommaren. 

 

Lucas fyllde 18 år och det firade vi såklart med fest och partaj för släkt och vänner. Kan inte fatta att han är 18 år. Vuxen. I mitt hjärta kommer han nog alltid vara min lilla kille. I onsdags klarade han uppskrivningen och imorgon ska han köra upp. Oavsett hur det går imorgon så... herrejisses snart har min unge körkort! Jag är så jäkla stolt över att han fixade uppskrivningen så galant. På första försöket med bara ett par fel. Han har verkligen kämpat för det och han är så värd det. 

 

Ja den här sommaren har vi fasen inte fått mycket gjort, men vi har varit L E D I G A. Tillsammans och njutit. Sovit förlänge, somnat försent, ätit gott, druckit gott, cyklat långa rundor, suttit på altanen, pratat, skratta och haft det nästan för bra. Vi avslutade hela sommarlovet och semestern med en tur till Astrid Lindgrens värld. carro, Johan och Leon var med oss där. Tyvärr kunde de inte stanna över natten så andra dagen fick vi klara oss själva. ALV - detta ljuvliga ställe. Kan inte tänka mig ett bättre slut på sommarledigheten.

 

I veckan kastades man in i vardagen igen. Och mina nya utmaningar på jobb väntade inte på sig. Det kommer bli en spännnade höst. Det kommer bli en tuff höst. Det kommer bli en rolig, fantastisk och intensiv höst. Och när hösten känns som mörkast, kallast och ruskigast tänker jag ta fram de där härliga minnen vi samlat på oss under den här sommaren.

 

 

 

I fredags hämtade jag hem en glad, sprallig och väldigt nöjd kille från nio dagars konfirmationsläger i Södra Hoka. Idag var det så dax för konfirmation. Denna- årets varmaste dag, ja helt sanslöst hett faktiskt. Linus konfirmerades, tillsammans med halva gänget från lägret, i Trolle Ljungby kyrka idag kl 14. De hade valt att dela gruppen i två för att kunna ha det i kyrkan. Vanligtvis brukar sommarkonfirmationen annars vara i slottsparken men idag var det alltså i kyrkan.  Det var en väldigt fin och lättsam ceremoni där min stjärna bl.a. bidrog med att spela solo på gitarr ♡ 

 

Linus är på konfaläger, han åkte i torsdags och ska hämtas hem först på fredag. På söndag är det dax för konfirmation. 

Denna veckan jobbar vi på vildriket. Ganska mysigt med miljöombyte faktisk, jag gillar att vara här. Vildriket är också en pysslingförskola och vi är sammanslagna med dem fyra veckor varje sommar. På tal om jobb så genomförs nu en stor omorganisation inom pysslingen och härförleden fick jag frågan av min chef om jag kunde tänka mig att bli platsansvarig! Utökat ansvar, spännande arbetsuppgifter och en utmaning jag, efter ett bra samtal med Rickard, inte kunde säga nej till. Jag är såklart oerhört glad över att just jag fick frågan, det innebär åtminstone i min värld att man gör ett hyfsat och uppskattat jobb. Så nya utmaningar till hösten och fan det kan bli riktigt bra det här. 

Förresten. Igår promenerade vi ut på gamlegården med några barn. Vi gick förbi det hem där jag är född och uppvuxen. Vilken skillnad på bostadsområde, då och nu. Idag hade jag inte velat bo där för något i världen, även om miljön på gårdarna är påkostad och fin. Men när jag växte upp var det faktiskt guldläge att bo på för ett barn. Kompisar i varenda hörna, fritidsgårdar och aktiviteter, dessutom badet som både jag och mina kompisar i stort sett bodde på om somrarna. Man kan undra hur många mil jag cyklat och rört mig på i detta område? Jag brukar inte påstå att det var bättre förr, men kul hade vi och umgicks gjorde vi. Inte vid varsin skärm, utan på riktigt, tillsammans. Nostalgiskt var det att gå förbi vårt hus iallafall. Det köksfönster där det varje jul hängdes upp tomtegardiner och det luktade spraystärk  i hela huset när mamma gjorde julfint. Pepparkakshus, krubba, Kalle anka julgran och julklappar som gömdes i lilla-garderoben. I det där köket som det luktade vidrigt från när mamma, mormor och morfar gjorde leverkorv. Men samma kök som luktade helt underbart när mamma bakade drömmar, eller för allt i världen någon annan av alla tusentals kakor hon vispat ihop där. Alla vändor man sprang ut och in till och från husvagnen på parkeringen för att verkligen få med allt innan det bar sig av. Balkongen man hoppat in och ut ifrån miljoner gånger. Mammas och Boris sovrum som faktiskt hade en liten tomte i överskåpet på garderoben. Mitt sovrum som jag och kompisar spenderat timmar åt att prata och skratta i, ätit glass direkt ur paketen, gråtit över kärleken, ringt pojkar, sminkat å fixat inför Lillis, parken, magasinet eller stan, smygdruckit La Salle vin (vem fan dricker sånt?!), busringt, spelat flera dygn av timmar med Bryan Adams musik på LP, gråtit, skrattat, LEVT. Ja många minnen och många år är upplevda i just det hemmet. Med kärlek. Och även om det är annorlunda idag så finns bilden av MITT hem, hur det var, med mig i mitt liv och mitt hjärta för alltid. 

Och det beslutet ångrar vi absolut inte. Som vi skrattat. Idel glada och positiva människor, inga konstigheter bara massa kul tillsammans. Inne i huset bodde sex familjer. Jag & Mattias, Anette & Patrik, Mange & Marlene, Tina, Nettan & Micke och Figge och så såklart alla barnen som tillhör. Utanför  i husbil bodde Örjan & Linda med sina barn. Allt som allt har 30 personer passerat kollektivet under midsommarhelgen. 

Vi har ätit tillsammans, firat midsommar traditionsenligt med egen midsommarstång och dans, varit och badat, promenerat, fiskat, pratat, sjungit, skrattat och haft det förjäkla bra. 

 

Fem minuter över. Andas. Alicen leker med Märta som stannade kvar efter att hon och Anette varit här och fikat. Mysigt med fredagsfika och fina vänner. Efter jobb idag rusade jag på med snabbstädningenAllan. Jäklar vilket tempo det gick i och särskilt noga blev det nog inte heller, men det känns lite fräschare iaf. 

 

Igår var jag och Alice hos Ulrica och fick lite sommarfrissor. Jag fick nya slingor och känner mig hyfsat ljushårig, men nöjd och glad med det. Helgen är välplanerad, idag ska det bakas kladdkakor till svärmors 75-årskalas som är imorgon. Jag har erbjudit mig att hjälpa till med dukning och annat som kan tänkas behövas under morgondagen så det lär finnas att göra. Egentligen borde det ju gå ganska smidigt med tanke på att vi borde varit många som kunnat hjälpa till... Punkt.