Äntligen känns det som om det börjar hända lite i badrummet. Ja inte praktiskt då, men vi har kommit en bit i planeringen. På måndag kommer det en hantverkare och ska kolla lite och sen ge ett prisförslag. Vi har iallafall bestämt oss för att sätta väggmatta. Jag är nöjd med det. Visserligen gillar jag kakel och klinker, men vi har inte utrymme att betala mellan 60-100´nu. Absolut inte. Vi vill resa, åka skidor, jobba deltid :) Man får göra sina val helt enkelt :) Och fast att jag verkligen gillar kakel så finns det en hel del nackdelar med det alternativet också. Det vet jag ju eftersom vi redan har det i ena badrummet. Hur vi ska göra med badkaret har vi inte beslutat ännu. Jag förespråkar nog det svarta mest just nu och har hittat en massa tveksamheter kring massagebadkar. Mattias överväger det fortfarande. Han vill nog väldigt gärna ha det :)

Idag har vi varit lediga båda två. När Tossen var färdig på dagis tog vi en fika tillsammans med mammi och "pappi" i stan. Mysigt! Sen var vi och hämtade Alice "stjärnaskor" (Converse) på Kids. Underbara! Alice har knatat omkring med dem här hemma sen hela kvällen och vägrat ta av dem. Ännu ett Conversefreak i familjen ;) Nu matchar vi så fint med likadana och ikväll när det var duschdax parkerade hon sina så fint bredvid mina i hallen. Sötmaja! Nu väntar jag på att älskling ska komma från sin träning, sen blir det en stund i soffan innan sängen kallar.

Dagens roligaste kommentar var nog när Alice tyckte morfar-Bojje tjatat tillräckligt på henne och hon sa till honom: Sluta, jag vill inte höra dig mer! Hon är för rolig med sina härliga kommentarer.

Älskar verkligen Alicens outfit den här våren. Tycker hon är så himla fin i blått och rött:)



Converseparkering :)

Fortsätter med dilemmat kring badet. Av olika anledningar är det inte säkert att det funkar med det najsa badkaret (i förra inlägget) här hemma. Beror på rören och annat (förklarar älskling) som ska ringa dit imorgon och kolla. Dessutom är vi tveksamma till det där med bubbel. Har läst en massa om det nu och ganska många som anser att det är lite jobb att sköta det, samt att massagefunktionen låter en hel del.

Jo jag vill fortfarande ha det, men om det nu inte går så får man ju vara lite förberedd :) Går det inte, så går det inte och isåfall vill jag ha ett på ben. Därför vill jag nu ha lite åsikter kring detta karet då:

Alicen är på dagis och jag sitter och letar badrumsinteriör. Vet inte varför, jag som brukar älska att göra om hemma, har inte alls någon större lust med att ta tag i det här projektet. Men det ska göras, så är det bara. Vi har bestämt oss för att behålla badkaret, alltså inte det vi har utan ett nytt och skippa duschhörnan. Duschen har inte använts på flera år eftersom Alice skötbord stått i den hörnan nu och dessutom har vi ju dusch på den andra toaletten. Så endast badkar blir det. Barnen älskar att bada och det gör jag också :) Frågan är bara vad vi ska ha för något. Först var vi inne på ett hörnbadkar men nu har jag fått upp ögonen för annat. Jag vet inte varför men hörnbadkar känns inte helt rätt längre. För ett par år sedan hade jag aldrig tvekat, men nu känns det lite förlegat. Velar fram och tillbaka... Just nu väger det mellan två modeller, men det kommer säkert fler! Modell ett (hittade vi här) och är det badkar vi först bestämt oss för, modell två tittade jag på här när jag kikade runt igår. Anledningen till att jag fastnade för det andra karet är att det är skapat i ett enda stycke och helt utan skarvar. Strikt och snyggt tycker jag!

Båda två har massagesystem och det är ju najs :) Fast ärligt talat har jag velat om det också. Min filosofi är nämligen att köpa det som har minst antal delar som kan gå i sönder. Fast samtidigt vill jag gärna ha lite strålar och bubblor. Får väl hoppas på att det håller då :)

Så HJÄLP mig nu! Vilket tycker ni av dessa två?

Måndag. Vardag. Suck.

Antar att man inte ska klaga för helgen har varit underbar. Bara det att det känns som en evighet till nästa hellediga underbara helg.

I fredags hade vi våra vänner A o P, U o B här. Trevligt som alltid. Vi beställde mat via mat24 på Klå fann thai. Hur smidigt är inte det då?! Man klickar i vad man vill äta och så levereras maten till dörren. Perfekt, genialiskt, kanon :)

I lördags hade vi en toppendag. Jag, Mattias ch Alice hade en lugn morgon (i synnerhet jag som fick sovmorgon till över kl 10!) sen körde vi in till stan en runda. Alice gick mest hela tiden, vagn var det inte tal om, och vi kikade runt i olika affärer. Jag (som var i stan för att köpa skor, för tredje gången den veckan) hittade litegrann till mig själv. Inga skor dock. En vårjacka till Linus blev det också :) Ja Linus ja... Ibland önskar jag att X bara var en bokstav och definitivt inte far till mina barn. Suck! Efter några mysiga tmmar på stan pratade jag med Lilliz och vi fick kasta oss i bilen för att köra och hämta honom. På Yllan, där det var mässa och där Linus var och hade varit väldigt länge. No more comments. Linus valde iaf att åka till sin pappa igen och jag, Mattias och Alicen körde hem. Men bara för att vända på uppfarten... Alice ville inte alls hem utan kom med miljarder förslag. "Inte hemma  fika farmor" köpte vi och så blev det en tur dit också. På kvällen var det riktigt lördagsmys hemma iaf. Vi gjorde räkmackor och hade såklart försett oss med en lagom stor godispåse :)

Igår besökte vi Yllan och mässan  Underbara Ungar. Vi var där med Carro, Linus, Leon, Pia och Peter. Mässan kunde vi varit utan, men sällslkapet var trevligt. Vi tog oss till stan och fikade istället :) Var även inom Stadium och kollade Converse, men inget napp då heller :/

Idag var det skola på förmiddagen och det var det tråkigaste som hänt på länge. Jag orkade faktiskt inte lyssna på den halvsövande gubben längst fram i klassrummet så jag tog upp psykologiboken och läste lite inför nästa veckas prov. Efter skolan gav jag stan ännu en chans och YES idag fanns de där SKORNA! Wiiiieee jag är numera ägare till ett par blå Converse. Hade nästan gett upp men så hade minsann Wallenbergs fått nylevererat idag. Lovely! Var tokglad hela vägen hem och det blev M också när jag kom in innanför dörren och han förstod vad Wallenbergspåsen innehöll. Han har nämligen hört mig tjata "om det där j-vla Conversen till leda nu" :) Japp, jag är Conversoholic! Har typ Converse till allt och bara älskar dem. I år hade jag då snöat in på blåa och ingen har haft dem hemma i rätt storlek. Tror jag dammsugat varenda webbshop spm finns. Men nu står de då äntligen i hallen ♥ Alice  ska också ha ett par blå. Var inne på Kids och de hade inte hennes storlek, men skulle få in i veckan :) Så jag bokade såklart ett par. Blått. blått, blått.. har jag verkligen ratat i flera år, men nu har jag visst fått en nygammal kärlek tillbaks :) Har snöat in på blått just nu. Alice har fått en hel del kläder i blått, jackan, klänningar och lite annat smått och gott. Tycker det är SÅ fräscht.

Ett tag funderade jag t.om på att göra badrummet i mörkblått med lite navy-stuk. Hade varit riktigt snyggt tror jag. Fast jag vet inte om jag vågar. Antar att det blir åt det svarta och vita hållet istället. Ja det också. Badrummet ja... där har vi inte kommit långt. Hade bestämt oss för klinker på golvet där inne, men det verkar vara ett jäkla ståhej kring det när det gäller vårt hus och nya regler kring våtutrymme. Golvet måste i så fall brytas upp och göras om helt, men nya reglar, spånskivor, gips... ja allt. Så nu kollar vi på andra alternativ. Kostnaden blir minst sagt skyhög med klinker och jag börjar redan tröttna på skiten. Nu vill jag bara ha det rent och fräscht! Varken jag eller Mattias kan tänka oss att avstå en massa annat just nu heller så därför funderar vi allvarligt på att välja en ny matta. Vi får se. Jag hittade faktiskt en som tilltalade mig, vad tycker ni?

(Onyx New York heter den här serien från Forbo. Bild från Viivilla.se)

Nu dax att natta nybadad Liten. Hon tog ett bad med storebror ikväll. Skönt att ha Lucas hemma igen. Ikväll blir det sängen tidigt för mig (SKA se till så det blir så!) Älskling jobbar och jag är sjukt trött.

Önskar er en fin kväll ♥

K Ä R L E K ♥

Jag älskar min M. Älskar att få tid tillsammans med honom. Tillsammans. Idag har vi haft en sådan dag.  Imorgon kommer ännu en och jag kan knappt vänta. Vill att det ska bli imorgon nu.

Natti

Älskling jobbar, barnen sover och jag är alldeles ensam. Jag klagar inte. Visserligen är det tråk när M jobbar natt, vänjer mig nog aldrig vid det men samtidigt kan det vara skönt att ha en stund för sig själv ibland. Idag har det varit en fin dag iaf :) I förmiddags blev det inte mycket gjort. Jag skulle pluggat matte men älskling var ju hemma och eftersom vi knappats hunnit ses något de senaste dygnen så valde jag såklart att spendera förmiddagen tillsammans med honom istället. Vi lunchade tillsammans i stan innan han behövde hem och vila inför nattens arbete. Då stack jag och Alicen till öppna förskolan. Hade bestämt träff där med Ulrika och lilla Alize :) Så kul att tjejerna verkligen känner varandra nu. Kul att vi fortsatt hänga ihop och träffats sedan babysången. Är så himla glad för att vi gick där och fick fina vänner för livet. Imorgonkväll kommer förresten både Ulrika och Anette med familjer hit. Alice är superglad. Tjatat om lilla-Alize och Märta hela kvällen :) Söte! Det är så skönt och enkelt att umgås med dem även när vi är allihop. Vi blir ofta många när vi träffas eftersom vi alla har äldre barn också. Vi känner alla till hur intensivt vardagslivet är när man har många barn, så därför hjälps vi alltid åt med maten när vi träffas. Eller kör vi hämtmat. Funkar kanon. Det viktigaste är ju att man träffas ellerhur?! :)

Borde egentligen pluggat matte ikväll men har noll inspiration. Tycker verkligen det är skittråkigt. Framtiden då? Jo jag längtar tillbaks till jobbet. Har längtat efter att den känslan skulle infinna sig men trodde ärligt talat aldrig att den skulle göra det. Men nu är jag där. Funderar en massa över pedagogik, möten och förhållningssätt. Sms:ar och pratar med kolleger igen och längtar tillbaka. Jag har alltid inbillat mig att jag har världens viktigaste jobb. Att ingenting kan vara viktigare än att ge våra små en bra start i livet. De små som senare ska bygga vår framtid.  Jag har alltid känt ett stort ansvar och ett  enormt förtroende för att andra föräldrar lämnar bort det finaste de har till just mig. Barn väljer aldrig att börja på förskola. Ingen 1,5 åring ber sina föräldrar om att få börja på dagis precis. Det är samhället är uppbyggt så och barnen får glatt finna sig i det. Därför ska bara de allra bästa vara där och ta hand om dem. Ärligt talat vilken förälder vill lämna sitt eget barn 40 timmar i veckan till en halvsur bitterfitta? Eller 20 timmar, eller fem?! Spelar ingen roll. Barnen kan inte välja vilka som ska ta hand om dem, men personalen kan. Man kan sitta i kassan på Maxi, man kan steka hamburgare på Mc´D, man kan stå vid ett band på Scan även om man inte trivs med det. Men det borde vara olagligt att jobba med människor, i synnerhet barn om det är inte det man vill i hjärtat. Därför har jag verkligen trott att den svacka jag yrkesmässigt befunnit mig i länge nu varit det definitiva slutet på min tid i förskolan. Men nu längtar jag som sagt tilbaka.

Om en vecka ska jag träffa chefen. Jag hoppas det går bra. Han känner inte mig, han är ny på jobbet sedan jag slutade, men jag hoppas han förstår. Halvtid är det som gäller. Jag vill ha ork, kraft och lust att ge allt. Halvtid är därför enda alternativet så som vårt familjeliv ser ut just nu.

Kanske faller jag pladask när jag kommer tillbaka. Kanske känns det FEL direkt. Jag vet ju inte. Men när det känns fel, OM det gör det någongång så letar jag nya vägar på studs. Det måste jag. För jag kommer aldrig bli någon bitterfitta som högt och tydligt talar om att Calle minsann inte haft några vantar på hela vintern, som petar i barnens schematider, som påpekar att man faktiskt inte får lämna barnen på dagis och åka till Ullared eller som suckar när föräldern kommer 14 minuter försent idag igen!

Ärligt talat, jag är för kompetent för sådant. Det är förskollärare och inte hobbypolis jag arbetar som. Och jag vet att om det kommer kännas fel igen någongång i framtiden, oavsett när, så tar jag garanterat tag i det då.

Men just nu. Just ikväll önskar jag att jag hade ett arbetslag och en barngrupp att ansluta till redan imorgon.

Måste ha varit världens längsta eftermiddag idag. Visserligen har vi tvättat undan en del jag och Alicen men det är ju inget kul-göra precis. Lekt, spelat memory och badat har vi gjort tillsammans och Alice har haft en bra dag med lite mindre trots och ilska :) De bekräftade på dagis idag att hon numera klargjort JAG KAN väldigt tydligt även där. Hon är för söt. JAG KAN och JAG BEHÖVER är det mycket av nu. Låter så himla roligt när hon bestämt säger JAG BEHÖVER GLASS MAMMA!

Ena sekunden är hon på toppenhumör. Sjunger och strålar! För att i nästa stund bli galet arg. Kan inte riktigt jämföra Alice trotsålder med grabbarnas heller. Lucas var typ aldrig arg, ledsen eller sur. Han var väldigt lätt att handskas med, tyckte det mesta var roligt och var så resonabel tidigt :) Linus hade visserligen en argperiod, (då han fick namnet Tutan, han kunde verkligen vråååla) men han var inte alls på samma sätt som Alice. Hon blir inte bara arg, hon blir tokarg.  Det är så svårt att förklara hur lilla Vild egentligen är när hon är så där tokarg. Kanske bilder säger mer än ord?! :)

Älskar dig min viljestarka vilda


Nu ska jag inta soffan en stund. Älskling är och tränar. Har knappt träffat honom alls idag så jag längtar massa efter honom nu. Min kärlek.

Känns som om det rusar mot helgen nu. En helg jag ser fram emot då min älskling äääntligen är ledig!

En betydligt gladare liten Vild som vaknade idag. Så SKÖNT att hon äntligen sover om nätterna. Hon behöver ju sina tolvtimmarspass för att orka. Numera är det nämligen ingen middagsvila alls om dagarna. Alice blir inte trött förrän sen eftermiddag och då gäller det att hålla humöret uppe och försöka hitta på lite skojigheter. Vid 17-tiden är det som allra värst, men då kan man ju knappast vila middag. Måla, rita, bada, gå ut... japp det gäller att vara kreativ. Den värsta fällan är absolut bilen. Skulle man tvingas köra någonstans vid just den tiden somnar hon direkt. Sen är det ju kört. Hade verkligen önskat att hon åtminstone kunde vilat en halvtimmes middag så inte kvällen var så trist, men det är väl övergående.

Igår pratade jag förresten med Jessica på babysimmet. Vi är så sugna på att börja igen och det drar igång nästa torsdag. Har verkligen saknat simma med Alicen. Visserligen sa vi att vi skulle fortsätta gå och bada på egen hand och jo det har vi gjort... ehh två hela gånger faktiskt. Nu är vi iaf anmälda till en ny kurs. Mys :)

För dagen finns inga stora planer. Jag ska plugga lite psykologi, tvätta och dammsuga nu när Alice är på dagis. Sen blir det en promenad till Vintergatan för att hämta henne. Vad eftermiddagen har att bjuda på har jag ingen aning om :) En storhandling skulle visserligen sitta fint, men hur kul är det?!

Nu in med en ny runda i tvättmaskinen innan det är kaffedax :)

Det blev en fin dag idag! Vi tog en promenix till Barbacka tillsammans med Carro och Leon. (Tack för en fin dag ♥)  Innan dess mötte vi upp Lilliz som kom med bussen från skolan så han också fick följa med till Barbacka. Visst klarar Linus sig en stund ensam här hemma, men jag får så dåligt samvete om jag inte är hemma när han kommer från skolan. Barbacka-fika sa han såklart inte nej till heller :) I tivoliparken var det kletigt tusan. Rekommenderar ingen att gå dit just nu. Lerigt och geggigt överallt :/ Och ankorna är bara SÅ räliga. Jag gillar verkligen INTE när de kommer för nära, vilket de ofta gör när de är hungriga. Alice däremot älskar ju djur (viket jag inte alls gör) så hon tycker det är toppen med ankor, hundar, katter, fåglar och allt annat man får dras med när man är i naturen :p

Nu sover lilla Vild. Jäklar vilken tuta det är i henne. Alltså ibland mår jag dåligt över hur jag måste hålla fast henne för att alls få på henne några kläder öht. Så som hon vrålar skulle man kunna tro att jag är väldigt elak. Suck. Fast trots att det bråkas en hel del så är det mycket mamma nu igen. Pappa skulle absolut inte läsa saga ikväll. Vissa dagar ska han absolut inte göra någonting. För när inte Alice vrålar JAAAG KAAAN, så är det oftast MAMMA KAN :)

Nu soffdax!

Underbara morgon. Eller inte. Vädret är ju ljuvligt men Lilla Vild var på sitt värsta humör idag och trots att jag gav henne gott om tid imorse för påklädning så räckte det visst inte. Efter en kvart var nämligen inte ens tröjan på och då började tiden också rinna ifrån. Jag räknade liksom en halvtimme för hela outfiten, inklusive ytterkläder, och inte en kvart per plagg... Så jag fick hjälpa till och Alice hatar det. JAG KAAAAAN vrålar hon medan tårarna sprutar. Älskade Lilla Vild. Tar jag på en strumpa drar hon av den. Tar jag fram en mössa ska hon ha en annan. Idag kan vi inte skylla på dålig nattsömn heller. Alice däckade, innan det tänkta badet, i soffan igår klockan sju och sov till åtta imorse. I sin säng. Underbart ♥

Så morgonen staratade inte bäst för Liten, men dagen kommer bli härlig. Vi väntar besök från fina Carro å Leon. Promenad till stan med tivoliparken-besök och Barbacka-fika tror jag minsann att det blir. Älska solen, våren och härliga promenader ♥

Konstigt det känns att inte ha Lucas här. Och att veta att han inte kommer förrän på söndag! Men så är det, antar att det bara är att vänja sig. Eftersom grabbsens pappa har flyttat innebär det tydligen förändringar i våra rum här hemma också. Lucas ville absolut ha det största rummet hemma hos sin pappa då ju han är den som kommer vara där absolut mest. Linus räknar ju ut det mesta ganska snabbt och Lucas argument var ju inte helt fel så visst det gick självklart bra (...tystnad) OM Lucas bytte rum med honom här hemma hos oss vill säga. Jaha dealen gick visst vägen och nu står vi då tydligen inför lite mer renovering än badrummet här hemma då. Lucas vill byta rum, men såklart INTE behålla döskalletapeten på väggen. Och Linus vill också göra om det nya rummet till sitt eget. Se där ja, nu fick vi lite att pyssla med i vår. (Tips på roliga och grabbiga rum mottages tacksamt).

Jag frågade Lilliz vad han vill ha på väggarna i nya rummet då. AC/DC blev svaret. Men hallå, du lyssnar ju inte på dem svarade jag. Näää.. men jag tänkte byta image (säger Linus på stockholmska). Han bjuder på många härliga skratt den grabben. Och just nu är han på ett strålande humör. Jämt. Bra, det väger upp lilla vilds humör. Fast idag har hon haft en superdag och skrattat mest hela tiden :) Känns toppen att det kommer sådana dagar också, behöver dem för att ladda inför de där andra sur-å-vresig-dagarna.

Ikväll blir det film och liiiten godisskål. Bara jag och älskling i soffan. Lovely ♥

Måndag och skola i em. Psykologi. Enda ämnet jag tycker är roligt så det var ok. Förövrigt händer det inte så mycket här. Lilliz stannade hemma från skolan idag också, men imorgon ska han gå. Galet vad han har varit trött av den här rejäla sjukan han åkte på förra veckan, Idag är det första dagen som han är sig riktigt lik. Alice har också varit extremt arg och gnällig, men som sagt det hör ju till åldern. Fast kanske inte bara? Hon var ju också riktigt kass och det tar minsann tid att återhämta sig. Idag har hon iallafall orkat med en lång promenad på egen hand. Ja med oss givetvis, men utan vagn. Massa snöbollar har hon kastat och nu hoppas banne mig jag på att det var de sista på väldigt länge.

Nu ska snart middagen lagas.

Just nu ligger fröken envis och gallskriker inne i vår säng. Nej hon är inte ensam hennes pappa gör just nu ett tappert försök i att både trösta, förklara och sätta gränser. Jisses det som hänt den senaste tiden är en helomvändning från en underbar liten sötmaja till ett litet monster! Jo hon är fortfarande väldigt söt, det finns visst söta monster, men jisses hon bråkar om ALLT. Och nej jag bråkar inte tillbaka hela tiden. Jag väljer verkligen konflikter med henne noga noga. Anledningen till gallskriket just nu är att hon inte fick slå ett porslinshjärta i en kruka nu ikväll. Detta har gett upphov till att lilla monster vägrar sova. Hon är helt slut. Skriker av ren vilja. Låt se, klokan är snart halv tolv. Fatta att hon har hållt på ett tag och är sjukt ENVIS.

Bovvej, kattaskrälle och nappar ligger förresten runtomkring i rummet. Monsterkast!

För att lugna mig själv hittade jag det här här:
2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.
Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt för att hon ska utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara förälder till en 2-3-åring.
"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.

och även det här på samma sida:
Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar:
-Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen.
Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent.

TUSEN TACK! Alice är normal. Jag är normal. Och den här monstertiden är ett normalt fenomen.

Söndag och seg. Inte för att det var partaj igår, det var lugnt för min del, utan för att det blev så himla sent innan vi äntligen somnade. Visserligen kom vi i säng sent men ett litet tack ska vi nog ge Alice också för att det blev väldigt sent. Hon fortsatte sina nattliga vanor (eller ovanor) hemma hos mammi inatt och vaknade såklart tokarg. Finns liksom ingenting som funkar att trösta med, hon är bara riktigt skitarg och skriker därefter.

Tjejfest igår och det var trevligt. Tyvärr gick vi ut på stan och det kunde jag varit utan. Flera gånger om. Ville hem direkt, men av någon anledning funkade inte en enda telenortelefon i hela stan. Så det tog ett tag innan det löste sig. Tänkte faktiskt ta en taxi hem MEN jag ville ju så himla gärna sova med Alice och Lilliz också så världens bästa Bojje hämtade hem mig till dem :) Mammi och Bojje passade nämligen mina minsta igårkväll. Tack för det!

Lucas är hos sin pappa och där ska han stanna en hel VECKA till. Känns konstigt. Nu är det han som ska testa på varannan-vecka-boende och med tanke på att Lucas numera går i skolan i Fjälkinge så tror jag att det här försöket kommer lyckas bättre än det försök Linus tidigare gjort. Dessutom har Lucas en helt annan relation till sin pappa än vad Linus har. Så jag tror det kommer bli bra. Jag tycker det känns konstigt som tusan bara. Får se det från den ljusa sidan och hoppas på att det kan vara till fördel för brödrarelationen som finns här hemma just nu. Lucas och Linus bråkar jättemycket och det är tokjobbigt. Nu får de en chans att vara ifrån varandra på ett sätt de inte brukar vara. Förhoppningsvis blir det lite mer glädje när de ses då.

I fredags ringde jag förresten min chef. Har funderat avigt och rätt på hur jag ska göra till hösten. Plugga är skitsvårt att få till här hemma. Jag hinner aldrig sätta mig med det jag ska. Dessutom tycker jag det är riktigt tråkigt. Däremot har jag alltoftare känt att mitt jobb kanske inte är så pissigt som jag tidigare tyckt. För jag tycker ju om att arbeta med barn. Det är en källa till glädje. Och det fanns en tid i mitt liv då jag älskade mitt jobb. Så kanske.... kan den känslan kan komma tillbaka? Åren innan jag gick på mammaledighet var väldigt upp-å-ner här hemma. Jag mådde skit, verkligen, i långa perioder. Ni som känner oss lite närmare vet vad jag pratar om. Först utomkvedshavandeskapet, sen att inte kunna bli gravid, alla behandlingar, tillförda hormoner, misslyckande, ständiga undersökningar bla bla bla. Sen den andra delen vi drogs med: soc-besök flera gånger i veckan, falska anklagelser, hämta barn mitt i natten... ja ni som vet, ni vet ju och ni vet också hur det slutade. Nu, i efterhand, kan jag inte fatta att jag ens orkade vara på jobbet! Hur orkar man ta hand om en hel hög med barn när man inte ens orkar ta hand om sig själv?! Jag var slut. Allt var tråkigt och jag drog mig undan det mesta.

December 2007 slutade jag på jobbet. Sedan dess har jag varit där TVÅ gånger och hälsat på. Jag tog en paus. En lång paus och jag trodde aldrig någonsin att jag skulle återvända. Jag vet  fortfarande inte om jag kommer att återvända. Jag har inte ens läst min facktidning under den här tiden! Jag har verkligen stängt ute jobbet helt från mitt liv. När Alice kom började livet om på något sätt. Jag älskade varje mammaledig stund med henne. Jag visste att inget i världen var viktigare just då än att få vara hemma så länge som möjligt med henne. Och samtidigt fick jag vara en närvarande mamma för pojkarna. En mamma som var hemma på eftermiddagarna efter skolan, som var ledig på loven, som hade TID. Jag mådde riktigt riktigt bra för första gången på flera år.

Eftersom pausen skulle bli lång fick vi snåla på föräldradagarna så mycket vi kunde. Där är vi idag. Jag och Mattias räknade på det hela för någon vecka sedan och kom fram till att om jag i framtiden väljer att plugga heltid så innebär det mindre ersättning för mig än om jag jobbar halvtid. Att jobba halvtid innebär däremot massa tid med barnen samt möjlighet till ledighet på sommaren. Och att jobba halvtid innebär att det ekonomiskt kommer vara ungefär som det varit under föräldraledigheten.

Idag tror jag att ett halvtidsjobb skulle kunna funka bra. Heltid är absolut uteslutet med take på vår familjesituation. Att jobba i förskola är slitigt och jag tänker ha ork att ta hand om de allra viktigaste när jag kommer hem om dagarna.  Så min önskan är att vara fortsatt föräldraledig en dag i veckan och då jobba fem timmar fyra dagar i veckan istället. Med tanke på att Mattias jobbar skift så innebär det för Alice att hon i snitt skulle behöva vara på dagis tre dagar i veckan. Mindre än femton timmar sammanlagt. Det är ok tycker jag. Alice älskar sitt Vintergatan så det känns verkligen bra om vi kan lösa det så. För pojkarna innebär det fortfarande att jag är hemma på eftermiddagarna när de kommer från skolan. Och jag då? Min filosofi när man arbetar med människor är enkel. Vill man inte vara där och kan ge det man har i uppdrag att ge så ska man sluta. Jag tror dock numera att jag har ork, kraft och glädje att ge tjugo timmar i veckan. Jobba två dagar, vara ledig en och sen jobba två igen. Gärna med de allra yngsta barnen. 

Det är min önskan, konstigt nog känns det t.o.m kul när jag tänker på det. Jag känner ett sug efter att få börja. Att få vara delaktig i de små barnens värld och se dem erövra den på sitt  eget sätt. Det är fantastiskt att få vara med om det! Och man kan bara vara med om det när man som personal verkligen känner suget efter att få vara med och när man brinner för det man gör.  Så nu återstår att höra vad chefen har att säga om saken. Han kan förmodligen inte möta mig på alla punkter. Det förstår jag såklart. Men samtidigt vet jag att han måste godkänna mitt önskemål om  att jobba halvtid. Det har jag och alla andra föräldrar rätt till så länge vi har små barn. Den 26:e ska jag träffa el bosso och snacka med honom om framtiden. Håll tummarna.

Trevlig söndagskväll :)

Friska barn! Jiiihooooooo!! Fick en härlig sovmorgon imorse. Ja våra nätter den här veckan har inte varit de bästa så det här var välförtjänt. Ikväll blir det partaj med tjejerna. Lääängesedan sist så det ska bli kul :) Alice och Lilliz ska vara hos mammi. Linus skulle egentligen varit hos sin pappa, men nää.. han valde bort det. Märkligt det där, men inget jag tänker fördjupa mig i just nu. Han får faktiskt friheten att välja själv.

Antar att han ser fram emot en kväll med melodifestival hos mormor :) Lilliz hejar absolut på Erik och hans manboy. Han förklarade begreppet för mig igår:

"Manboy det hör man vad det betyder. Det är typ som Måns Zelmerlöv mamma. Man tror han är en tonåring men han är typ över tretti". 

Söte tutan!

Tyvärr blir det fortsätt uppdatering från sjukstugan. Linus har över 39 i temp idag och vad Alice har vet jag inte än, hon sover fortfarande. Morgondagens planer på tjejfest ser just nu avlägsna ut. Mattias jobbar natt och barnvakt var beställd, men små sjuklingar har det bäst hemma. Så vi får väl se.

Trots feber ville Alice både sjunga och ramsa igår. Hon gör gärna saker framför kameran nu, så vet hon ju att hon kan få titta på det sen :) Bjuder på ett par av klippen:

Imse vimse :)

Ramsan är Alice favoritramsa "Gubben Gran"


Gubben Gran
gick till stan
Köpte snus
för en lus
Kokte soppa
på en loppa
det var gubbens bästa soppa

Var uppe tidigt imorse och skjutsade Lucas till nya skolan. Han var både glad och förväntansfull och det känns bra. Lucas tror verkligen det här kommer bli hur bra soom helst och med den inställningen kan det ju inte bli annat. Jag själv är inte ett dugg orolig. Att hitta kompisar har aldrig varit någon svårighet för Lucas. Tvärtom. Han hittar nya vänner överallt och pratar med alla :) Dessutom är ju inte nya klassen helt ny för honom. Flera av dem har han gått tillsammans med i barnskolan, så han känner redan de flesta och vet åtminstone vilka alla är. Många av sina kompisar har han behållt sedan vår tid i Fjälkinge och genom innebandyn har han även funnit nya. Nu hoppas jag bara på att det ska funka med lärare och lärande.

Sitter just nu i soffan med världen hängigaste Linus. Febern steg uppemot 40 grader nu på morgonen. Han är verkligen riktigt skitkass. I sängen sover en sjuk Liten med sin pappa som fick vabba idag. Fanns inga alternativ, jag var tvungen att åka med Lucas till skolan. Alice natt har varit riktigt BLÄ. Hon har också haft hög feber, igentäppt näsa och massa hosta. Sovit har vi inte gjort särskilt mycket.

NU kallar hon MAMMA och är ledsen igen :(

Nu är det definitivt klubbat. Lucas börjar i Fjälkinge redan imorgon. Det känns bra. Eller inte, för jag vet inte riktigt hur jag ska få dit honom och kunna vara med honom. De två minsta ligger i hög feber båda två. Så vad gör man? Nåja,mötet med rektorn gick bra. Jag talade om min syn på saken, han förstod. Jag tror faktiskt det på riktigt. Han bekräftade också att en viss lärare inte alltid bemöter sina elever på önskvärt sätt. JAG VET. Men tackade ändå för informationen, det känns nämligen inte som om det är Lucas (eller alla de andra klasskamraterna) det är fel på. Fel vuxen kan bli fel i en hel klass. Att Lucas börjar i Fjälkinge är ändå ett bra beslut från vår sida tror jag, Han tycker inte musiken är lika rolig längre, han tycker inte konserterna är särskilt inspirerande och gör man inte det finns det så mycket annat i skolan man kan lägga tid på istället.

Efter mötet angående Lucas var det dax att träffa Linus klasslärare. Det var trevligt. Linus är väldigt duktig i skolan, känns bra. Han fattar snabbt, lär sig lätt, gör vad han ska och är en fena på musiklektionerna. Duktiga Tutan. Däremot var det lite andra saker kring Lilliz som behövde ventileras. Jag pratade med hans pappa om det efter mötet också. Linus finns och Linus behöver tid. Inte bara av mig. Han är tio år. Han ser och förstår. Som sagt - Linus fattar snabbt.

Det är svårt att vara förälder. Livets tuffaste uppgift. Lucas är sprallig, social och trevlig. Alla gillar Lucas. Har alltid gjort. Lilliz tar inte så mycket plats. Han glider lätt undan, men han behöver också få TID. Han behöver få synas och få uppmuntran han också. Särskilt mycket av sina föräldrar och hur gärna jag än vill så kan jag kan inte ta bådas ansvar.

Min älskade lillkille ♥

ÄLSKAR DIG


(Bild från i somras, men numera får man inte ta foto på Linus alls :( Han vänder bort huvudet direkt när kameran kommer fram)

Ännu en natt med massa sjuka. Alice hade jättehög feber inatt och var helt väck. Hon har sovit uselt och är självklart inte den enda som gjort det. Inte bara Alice som är sjuk nu. Igår när Lilliz kom från skolan klagade han på huvudvärk. Han la sig på soffan och blev liggande hela eftermiddagen. 39,2 visade tempen på när vi checkade den. Så nu är det rena rama sjukstugan här hemma. Det snoras, nyses och febern går i taket till höger och vänster. Min egen förkylning som ju var på upphällningen är visst tillbaks också, tack för det.

Nä nu städa färdigt!