Idag har det varit en sån där superhärlig, underbar, toppendag! Yeeeees! det behövde jag verkligen efter gårdagens depp. Idag kom äntligen Lucas hem och bara det gjorde ju hela min dag :) Vi packade badkläder och körde med barnen till Torsebro för ett dopp i badet där. Innan dess var jag på vårdcentralen och lämnade nya prover. HB:t hade stigit rejält och det känns toppen att jag nu kan dra ner på järntabletterna som verkligen gjort mig illamående de senaste dagarna. Fyra tabletter om dagen har jag knaprat, urk! På torsebrobadet träffade vi fina vänner, Anette och Patrik var där med sina flickor. Alice är jätteglad för Märta, de är så himla lika i sättet och funkar fint tillsammans så det blev massa lek för tjejerna :) Ikväll kom sen mina föräldrar hit och Bojje hjälpte Mattias med ett lass till tippen. Sen blev det grillat. Lovely!

Förresten, måste bjuda på en kort film jag fångade ikväll. Alice är en av de mest vetgiriga barn jag stött på. Hon vill veta allt, frågar allt och saker sätter sig som en smäck direkt. Hon räknar till 17 och färgerna har hon haft koll på länge. Just nu är bokstäver hennes stora intresse och Majas alfabet är den absoluta favvis-sagan. Hon letar bokstäver överallt och kan urskilja alla i alfabetet. Ibland undrar man hur det här ska sluta, men vi kan ju liksom inte stoppa hennes nyfikenhet och vilja till att lära. Så vi svarar på hennes frågor och försöker utmana henne lite lagom. Ja jag vet inte, men det känns liiite galet att man kan bokstavera sitt namn när man är 2,5 år :) Nåja ingenting är visst omöjligt:

*** Underbara Tossen min ***

Idag är jag sådär påtagligt fruktansvärt trött igen. När jag vaknade imorse önskade jag bara att jag kunde fått somna om, för att  senare vakna och inse att allt bara varit en mardröm. För så känns det just nu. Det är en mardröm som upprepat sig. Jag har verkligen ingen ork till någonting idag. Kroppen darrar av trötthet och ja jag vet ju att det beror på mitt låga blodvärde. Det är inget man kan vila bort, eller försöka tänka bort för den delen.

Jag försöker. Jag försöker tänka positivt, hitta ork och hitta lust. Men just idag har den svårt att infinna sig. Jag vill bara sova och jag vill få ett svar på varför i helvete det inte räckte med att jag gick igenom det här en gång?

FAN

Inatt har älskling jobbat. Tack till snälla mammi som varit här och hjälpt mig med allt ♥

Idag tänker jag må bra
Idag ska jag leva och njuta
Idag är det en fin dag

Visserligen regnar det utomhus men det kan jag inte påverka. Och det ska inte få påverka mig heller.

Sol i sinne - Brun inne // Rudolf

Idag känns allt lite bättre. Magen gör lite mindre ont, tröttheten har avtagit endel. Jag har varit uppe sedan kl nio och är fortfarande uppe ;) Folk frågar om jag är ledsen för att det blev såhär. Och jag antar att de syftar på om jag är ledsen för att det inte blev någon bebis. Låt mig klargöra. Jag är jätteledsen över att vi behövde gå igenom det här en gång till. Det känns faktiskt förjävligt. Men den här gången känner jag ändå att vi är "på andra sidan". Vi är hela, vi blev kompletta när Alice kom. Därav är jag inte så psykiskt tagen över själva förlusten. Det kanske låter sjukt, elakt, galet, svårt att förstå... men vi planerade ju aldrig för fler barn. Och jag var dessutom dömd till att inte kunna bli naturligt gravid. Visst det känns förjävligt på många sätt. Onödigt. Meningslöst. Men nej jag är nog inte särskilt ledsen.



♥ ♥ ♥ L U C A S  ♥ ♥ ♥  L I N U S  ♥ ♥ ♥  A L I C E ♥ ♥ ♥

Ligger i sängen med datorn som sällskap. Jag känner mig sjuk, ja riktigt jäkla sjuk. Ont i magen och med ett HB på 88 är man inte pigg. Jag darrar, har hjärtklappning och är vansinnigt trött. En trötthet som inte går att vila bort. Och ändå har jag legat här hela dan! FAN det var inte såhär sommaren skulle bli. Nej det är inte såhär sommaren ska kommas ihåg heller. Vi har en underbar Spanienresa bakom oss, vi har fått massor av tid tillsammans, vädret har varit ljuvligt, stranden har besökts flitigt och vi har ju lite planer kvar, lite till vi vill och ska göra i sommar.

Nu kom mina älsklingar in till mig med en skål smultron från trädgården :) Underbara dem! Det finns inte ord som räcker till för att beskriva min kärlek till M. I tre timmar satt han i mitt rum på sjukhuset och väntade på att jag skulle bli klar på operation. I över sex timmar satt han sen bredvid mig på en stol nere på uppvak. Gav mig dricka, såg till så jag fick smärtlindring, baddade min panna, hjälpte mig ändra läge i sängen... Jag känner mig aldrig ensam, Mattias finns alltid vid min sida. Så trots att jag ligger här och har ont, mår skit och är helt slut så är jag innerligt tacksam för vad livet gett mig.

Smultronen smakar extra fint just nu. De smakar kärlek.

Är man inte tokig innan så kan man förmodligen bli det här. I den svenska sjukvården. Under alla turer i vår längtan efter ett gemensamt barn kan jag bara lovorda all den hjälp vi fick både på CSK i Kristianstad och på Öresundskliniken i Malmö. Men det här?! De dagarna jag upplevt här, de känns som rena dårhuset kan jag säga. Inte bara för att det ligger en dam i rummet bredvid som skriker hjälp och dunkar ett plastglas i sängbordet dygnet runt. Nej det är mycket här som är märkligt. Damen i rummet intill ska egentligen inte ligga här meddelade personalen mig igår, hon har bara ingen annastans att ta vägen. Sorgligt i sig, men likförbannat skitjobbigt när man ligger och har svinont, är nyopererad och bara vill sova. Första natten sov jag ingening. Då hade jag visserligen rejält ont, men grannens eviga skrikande gjorde inte saken bättre. Igårkväll höll jag på att bryta ihop av trötthet. Jag frågade personalen om jag kunde få åka hem och sova, sa att jag inte orkar vara vaken en natt till. Hem fick jag absolut inte åka, då hade de upptäckt blödningen i magen ju. Jag vet dock inte vad personalen gjorde istället, men damen har inte varit på grannrummet inatt och jag har sovit som en stock.

Flera saker här som är mycket märkliga. Som att jag i torsdags pratade med läkaren jag träffat på akuten tidigare i förra veckan. Han var till 99% säker på att graviditeten satt i livmodern. Jag var också säker. På att den inte gjorde det. Då sa han att  jag hade fel och att oavsett om jag nu skulle ha rätt så kunde man inte rädda äggledaren. Citat: du har isåfall ingen glädje av den äggledaren i framtiden och även om man vid en eventuell operation lämnar den kvar så kommer inte kunna bli gravid i och med att det suttit ett utomkvedshavandeskap där. Förstörd för alltid med andra ord. Tack, jag vill inte bli gravid. Jag vill bara ha ett så smärtfritt ingrepp som möjligt. Det var därför jag ringde. Ta bort det meddetsamma liksom. Jag litade på honom. Fast fan egentligen gjorde jag faktiskt inte det. Men till 99% var han ju säker. Han SÅG en graviditet i livmodern - han övertygade mig. Han hade fel.

Läkaren som opererade berättade sedan att de inte tagit bort äggledaren. Att den var jättefin och oskadd. What?? Men jag har ju ingen nytta av den ändå?! Förstörd föralltid citerade jag mr gyn från akuten. Neeeej men så är det inte alls. Äggledaren var jättefin och lämnades kvar. För en eventuellt kommande graviditet. Nemas problemas. Tack, jag vill inte bli gravid. De kunde lika gärna tagit bort den. För jag vill inte ha fler barn. Men va fan? Jag vet inte, det här känns ärligt talat kusligt. Tänk om de olika läkarna var bilskollärare istället. Och skulle gett så olika besked. Vänstertrafik gäller. Nej höger. Stanna inte vid rött. Eller jo stanna om det är absolut nödvändigt. Förresten stanna alltid. Enkelriktat. Nej det har vi ingen nytta av. Bara ibland. Jada jada. 

Ja jag vet inte, men om man har utbildat sig till gynekolog så borde man väl ge ungefär samma besked i ovannämnda situation. Det skiljer ju inte så lite.

Jaha och nu väntar jag på dr gyn igen. Undrar vad hon ska säga denna gången? Mitt HB har gått ner ytterligare, tecken på att det fortfarande blöder i magen? Jag vet inte. MEN när läkare och sköterska var här nyss så ville de plötsligt börja om och utesluta en eventuell blödning i magen. Men HALLÅ?!! Det var ju det halva teamet kollade upp så sent som igårkväll/inatt. Och jag fick två sorters antibiotika för att det var just en blödning. Dr kliade sig i huvudet och mumlade något om att kolla journalen. Sen försvann hon. Journalen?! Kollar man inte den innan man går in till en patient? Är det inte där man hittar hela historien, utredningen och de senaste anteckningarna? Jag förstår verkligen inte, men hon försvann och skulle visst kolla journalen.

Försvinna. Det ska jag också snart. Härifrån. Jag vill hem. Hem till min familj. Till dem som pratar så jag förstår. Till dem som vet att i jordgubbssaften finns det jordgubbar. Och att min smärta just nu på bästa sätt botas med en stor portion kärlek. Min älskade M. Han bara ger, ger och ger. Jag älskar honom, jag älskar livet tillsammans med honom och jag är fullständigt övertygad om att det är meningen att det alltid ska vara vi. Finns inga 99% i våra liv längre. Bara 100% icke-graviditeter och 100% kärlek.

Jag tar bort en del dagars bloggande och sparar dem någon annanstans. Här kommer nu anledningen till mitt byte av lösenord:

Sitter just nu i sjukhussängen och bloggar. Nyopererad och öm. Ont satan har jag och har haft. Än verkar inte eländet vara helt över. Troligtvis en blödning i magen sen operationen igår som gör att det gjort så helvetes ont. Jag har gråtit, skrikit och varit utom mig av smärta. Nu ikväll hittade de då anledningen. Läkaren var inom här nyss och konstaterade den där blödningen.

Har svårt att förstå meningen med det här bara. Jag är inte arg eller ledsen, men jag förstår bara inte. Så jag och Mattias har skapat oss en egen mening med alltihop...

Historien från 2005 uprepade sig nämligen. Ett utomkvedshavandeskap (ja ett är för mycket, men två?!!) och det märkliga är att läkaren inte tycks se något samband - att det kunde hänt vem som helst liksom. Hur som helst, jag och Mattias har sedan vi fick Alice 2008 sett henne som det ultimata slutet på vår längtan efter ett gemensamt barn. Vi har varit fullkomligt överens om att vi inte ville ha fler barn. Så fick vi ändå omvärdera vårt beslut, se till vad livet gav oss och jo vi hade älskat det här barnet - om det blivit. Det blev det inte. Och nu ligger jag alltså här med nya ärr på magen.

Ändå kan jag inte vara olycklig och bitter. Jag är så tacksam och glad för det livet gett oss. När jag som 20-åring, högskolestudent, blev gravid (med p-piller!) tänkte jag redan då att det måste finnas en mening med det här. Såklart att det gjorde. LUCAS. Min Lucas. 2,5 år senare kom lillebror planerad och utan omständigheter. Underbara Linus. Min Lilliz från första stund. Tio år senare talar en läkare på fertilitetskliniken om för mig att jag ska vara evigt glad över att jag fick barn så tidigt i livet. Varje månad med min endometrios försämrar nämligen mina chanser.

Så förstå min tacksamhet. Jag kan inte vara annat.

MEN jag kan känna paniken jag kände då 2005, när jag gick härifrån med en äggledare mindre och med en bortplockad graviditet. Jag tror jag dog lite då, i september 2005. I maj 2007 återvände livet, på Öresundskliniken i Malmö. Då fick vi se vår älskade Liten och hennes hjärtslag på ultraljud. Vår älskade Alice. Skapad av kärlek, visserligen på ett annorlunda vis, men ändå skapad av oss. Av vår kärlek.

Älskade Alicen. Gjorde ont i mig när hon var här och hälsade på idag och jag såg hennes bekymrade min. Hon är så orolig för sin mamma. Vi ska åka hem, mamma ska fälja med hem nu! Men mamma måste sova hos doktorn en natt till älskling, jag är ju lite sjuk i min mage. Men imorgon kommer du och pappa och hämtar mig! Då ska vi åka hem tillsammans! Ja ä åsså lite sjuk i magen mamma. Jag kan sova här hos dig på sjukhuset.

ÄLSKADE ALICE

Så vad var det då för mening med det här? En kostsam lärdom antar jag. En dyrbar läxa som måste förvaltas, för den har gjort ont. Så det finns planer och positivt fokus för framtiden. Vi har visserligen återigen stängt dörren för fler barn. Vi är tillbaka där vi var för några veckor sedan. MEN jag och Mattias har också bestämt oss för att vi ska njuta lite mer av det vi har, glädjas ytterligare åt allt fint som finns omkring oss, ta vara på våra möjligheter och leva livet ännu mera fullt ut.

T I L L S A M M A N S

Ikväll känner jag mig gladare än på länge :) Mina pojkar kom just hem efter en hel vecka hos sin pappa. ÄLSKAR att ha dem här. De påminner mig om vad jag har. Just nu leker dem med sin lillasyster och hennes tågbana. Finns verkligen inget finare än att se sina barn tillsammans.

ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR ER!!!

Jag ska ta vara på den här kvällen. Imorgon åker de till sin pappa igen, både jag och M jobbar hela nästa vecka och med tanke på att deras pappa är ledig så är det självklart att de ska vara där. Men oj vad jag längtar till nästa helg. Då kommer grabbsen hem igen och jag ska vara ledig med dem och Alice i några veckor. Dessutom hoppas jag att den senaste tidens oro och härva är över då.

Då ska jag leva och njuta.

Ledsen. Måste verkligen låsa min blogg och ha den för mig själv under ett tag framöver. Det finns saker jag vill kunna skriva utan att andra läser. Iallafall just nu. Men jag kommer att ändra tillbaka mitt lösen så småningom. Lämna gärna en kommentar om du vill att jag meddelar när det är gjort.

Fram tills dess... Ha en underbar sommar och njut av den fantastiska värme vi fått.

Själv ska jag lägga mig i skuggan en stund och fortsätta fundera på vad som egentligen är viktigt här i livet...

KRAM

En lugn hemmadag. Ingenting som lockar riktigt idag. Mattias och Alice ligger i poolen. Jag skulle fixat undan lite här inne, men hamnade visst här istället. Med huvudet fullt av tankar.

Igår var vi i stan en runda. Alice fick åka ett par karuseller (hon älskar det!) och sen unnade vi oss kvällens middag i stan. Skönt. Jag var ganska trött efter en lång, varm dag på jobb.

Så idag har vi som sagt en lugn hemmadag efter en veckas jobb. Njuter faktiskt av att det bara är jag, Mattias och Alice här just nu. Det finns stunder då jag behöver ensamtid med min älskling. Idag är definitivt en sådan dag. Definitivt. Ikväll är vi bjudna på grillat hos J och C. Tack för det. Ska bli fint att träffa dem, dessutom får det bli en lång lång promenad med C ikväll.

.......

Önskar er en fin lördag.

Finns inga ord i världen som kan beskriva min kärlek...
Jag älskar dig

Idag är jag sur och vresig... Riktigt j-vla irriterad. Finns all anledning till det faktiskt. Borde inte låta vissa saker gå ut över mig själv. Men när jag får städa upp skit efter andra som jag inte ens ställt till med har jag lätt för att låta det bli så.

Snart har jag ett rent hem iallafall. Brukar ta till dammsugaren när jag är riktigt ilsk. Kanske ska ge mig ut i joggingspåret ikväll igen, för att lätta på trycket liksom...

Ja jag vet inte. Ikväll blir det sängen tidigt, imorgon öppnar jag på jobb 6.30. Avskyr öppningar. Dessutom sover jag fruktansvärt dåligt just nu om nätterna. Svårt att somna, svårt att sova.

Förövrigt är det jäkligt kul och slappt att jobba. Ganska många som ännu inte gått på semester så vi är gott om personal. Värre blir det v 29, jisses då blir det full rulle. Fast det blir bra det också, dagarna går ju fortare då!

BTW... Ikväll hejar jag på Spanien!

Märkligt.. Jag skickade ett långt inlägg till bloggen från mobilen igårkväll, som visst aldrig kom fram :S Trodde knappast att sådant skedde año 2010, men tydligen. Skitsamma!

Idag har jag varit på jobbet. Jodå första jobbedagen på väldigt länge för min del. Kändes nästan lite lyxigt att komma hemifrån och jag tror dessutom att maken fick sig ännu en tankeställare kring det här med föräldraledighet. Ledighet? ;) Verkar som om det gått i ett hela dagen här. Fixa frukost, bädda, plocka undan, klä Alice, tvätta, dammsuga, starta-tömma diskmaskin, laga lunch, ringa viktigt samtal, hinna vara utomhus, plocka undan lite till... 

...och så OJ Alice kissade i soffan! NEEEEJ!!!

Dessutom blev hon skitarg för mamma skulle såklart hjälpa henne när det var gjort.

Nåja ilskan går hyfsat att hantera  (efter det att tvåochetthalvt-åring självmant gått in i sin säng och varit skitförbannad färdigt där) och sofforna är ju tvättbara så det var bara att sätta igång.

Känner igen det där med just föräldraledighet :P

F-n det är nog rena semestern på jobbet trots allt :)

Ja det var faktiskt riktigt kul att komma dit, träffa kolleger, se hur det var och framförallt snoka lite i höstens planer ;) Jag fick lite koll på vår blivande barngrupp, vilka kolleger jag ska jobba med och även höra lite hur snacket går :) Kul! En jätte-mega-nackdel med just mitt jobb är dock när hettan slår till. Det går knappt att vara ute på gården. Olidligt varmt blir det och den lilla skugga som finns är nästan obefintlig. Vi fick faktiskt vara inne ganska mycket idag. Tyvärr. Fast även inomhus är det sjukt varmt. Ingen AC att tillgå där inte. (För dyrt såklart!) Sjukt tycker jag, finns inte en enda kommungubbe (eller kärring) i den här staden som funnit sig i att ha en sådan arbetsmiljö. Men ja just det, det handlar ju bara om våra barn :S Idioti! 

Själv ska jag bara jobbat 12 dagar på hela sommaren, så jag ska allt annat än klaga. Men jag tänker på de stackars små som går där dag ut och dag in. Fy f-n, då är inte sommaren skön kan jag lova.

Slutade iaf jobba klockan fyra idag och då kom både make och barn och hämtade mig. Därefter bar det av till beachen. Lovely! Vattnet var ljummet och solen stekte fortfarande. I löve it!

(Dessutom kände jag mig pigg och utvilad efter en dag på jobbet) ;)

Storebrorsorna grävde ner halva lillasyster i sanden :)
ÄLSKAR ER ♥


LOVE LOVE LOVE ♥

Trots värme och sol blev det ingen strand idag heller. Har varit hos doktorn med Alice istället. Hon är tydligen väldigt allergisk mot myggbett och har haft oturen att bli stucken just vid ögat. Så det bev vårdcentralen med henne idag, tur att de har helgöppet! Svullen tusan är hon under ögat nu och även fötterna har fått bett och är rejält svullna. Fanns dock inget att göra mer än att ge klådstillande och att framöver förebygga besvären med allergimedicin varje dag.

Efter besöket på vårdcentralen har vi bara varit hemma. Poolen är nu uppsatt på tomten och håller på att fyllas med vatten. Den väntas bli klar imorgonkväll, massa vatten blir det :) Fast imorgon vill jag verkligen till stranden! Känner mig aningen rastlös och tråkig ikväll.

Glädjs iaf åt att älskade Lucas är hemma igen, fast han är inte mycket till sällskap just nu. Han har fått feber och ligger mest och sover/vilar omvartannat.

Jaha om man skulle ut en runda i skogen och springa ikväll?! Eller kanske imorgon? Velar, velar ;)

Så här är det. Det är inte bara FB som känns förmycket. Även att blogga gör det. Jag funderar avigt och rätt på att lägga ner det här. Att låsa skiten helt. Eller att blogga helt anonymt någon helt annanstans.

Förövrigt är allt topp. Ikväll få vi besök av familjen Persson. Några av de verkliga stjärnorna i våra liv. Äntligen ska vi få fira deras bröllopsdag. Ja fast det vet de inte om. Men vi har köpt paket, skumpa och dukat fint :) Hoppas de blir glada. Valde att köpa en postlåda från Bruka design. Själv älskar jag dem och skulle gärna haft en egen. Vet att iaf C också gillar dem, så jag hoppas det blir en uppskattad present. Och att de sätter dit sitt nya efternamn :)

Idag har jag också gjort ett kalasfynd på PO.P. Bara så ni vet alla po.poholics så säljer Polarn nu ut de röda och blå skaljackorna till halva priset. Jag köpte en blå i strl 98 till Alice och det fanns massor kvar när jag var där nu i em. I våras var jag tvungen att ta en 92 till henne, men den kommer inte passa hela hösten. Nu har hon jacka hela hösten och förhoppningsvis nästa vår också. Najs! Anledningen till att de nu säljs till 50% är att de missat rea ut dem under 30%-perioden! Kanon såklart tycker jag :)

Önskar er en fin fredagkväll

(fast vit)


(fast marinblå)

Känns som att dagarna bara försvinner... Ja de gör väl det när man är lediga tillsammans och solen bjuder på riktig sommarvärme. Idag fick vi besök av Carro och Leon. Efter en sen frukost bestämde vi oss för att köra till Torsebro och bada på badet där. Ett bra beslut visade det sig. Varmt och skönt i både luften och i vattnet. Alice låg i från det vi kom till vi körde hem. Linus hade ju sällskap av kusin Calle och de såg vi inte mycket av. Bad bad bad! Även Leon badade till slut. Vi stannade kvar länge eftersom barnen lekte och vi bara njöt. Nu spelar grabbsen tv-spel, Mattias och Alice är hos farmor en runda för att hjälpa henne med att byta däck och sjäv ska jag ut och ta en promenix tänkte jag. Hoppar löpningen idag eftersom jag sprungit två dagar i rad nu. Men imorgon så :)

Ikväll kommer Max hem efter att ha varit två veckor i Frankrike tillsammans med våra grannar (ja nästan grannar iaf). Imorgon är Lucas innebandyläger slut och jag tror att han kommer hit i helgen (fast man kan aldrig veta säkert med honom. Han verkligen lever i Fjälkinge just nu). Känns mysigt att alla snart kommer på plats hem, men det kommer också innebära en gigantisk omställning för mig och Mattias. Jag ska inte sticka undet stol med att det faktiskt har varit riktigt skönt att bara vara fyra ett tag. Självklart är inga barn  ivägen här, inte alls så jag menar - men servicen jag och Mattias måste stå för har varit betydligt lindrigare med bara två barn. Att påstå något annat vore ren lögn.

Plötsligt har vi haft tid att se varandra igen.

Snart, mycket snart drar karusellen igång igen. Jag gillar det MEN jag vet nu, efter den här pausen, att jag behöver få mer utrymme att andas ibland. För livet i en familj med tre tonåringar (varav två bonusbarn), en 10-åring och en två-åring är inte alltid är helt smärtfritt. Dessutom tänker jag inte dölja att det finns delar i den här familjen som inte  fungerar alls. Och jag orkar inte gå in och tuta och köra i samma tempo igen. Det räcker inte heller med en biokväll var sjätte månad. Jag tänker ta för mig mer och kräva mer. Det ska få kosta mer att hålla vår relation hel. Priset om vi inte tar för oss är nämligen åt helvete för högt.