Vilken fin dag det blev på jobb. Kanske för att jag varit galet trött? Haha man har nära till skratt då. Dagens jobb bjöd på lite överraskningar, ja det händer massa saker, mycket kul på jobbet nu. På lördag är det underbara ungar mässan och då minsann händer det riktigt spännnade saker ;)

Förövrigt så trivs jag himla bra på Vincent. Snart ska jag och Caroline iväg till Göteborg på utbildning ett par dagar och det ser jag verkligen fram emot.

Här hemma.. ja här vet jag inte vad som hänt... Inga besked alls än.

Promenaden imorse blev ingen liten runda. Jag gick en mil. Var inte riktigt meningen att det skulle bli så långt, men skönt var det.

Nu soffan. Med min kärlek.

Himmelochhelsicke vad trött jag är. Natten som gick sov jag verkligen uruselt. Ghaaaa. Trött på att inte kunna somna, trött på att vakna stup i ett och tänka neeej vaken igen :/ När sen väckarklockan ringer och man inte har något alternativ förutom att stiga upp då är glädjen en bit bort.

Aja efter morgonmys i soffan är nu en lycklig Alice lämnad på Vintergatan. Själv hade jag planer på en löprunda. Glöm det. Jag ska inte springa en meter. Men en timmes promenad kanske piggar upp den här dagen?

Lite lite mer kaffe först bara.

Nämen nu får det väl ändå hända nåt som kan göra en liten glad? Eller händer det hela tiden medan jag fokuserar på annat? Tror jag inte alls. Ikväll har jag iaf varit skitförbannad. Befogat. Vansinnigt jävla skitförbannad. Arg så jag kokat. Ja kokat över. Linus fick ett nej och brydde sig inte ett dugg om det. Konsekvensen? Han lyckades förstöra en jävligt dyr sak. Andra i det här huset har också fått nej som tydligen bara passerat öronen. I helgen hände det saker som gjorde både mig och Mattias tokilska och som gjorde att processen satte fart igen. Idag hände det ännu mer. Som sagt det där ordet NEJ betyder ingenting ibland och i värsta fall betyder det tydligen JA. Bristen på respekt är total och nu är fan botten nådd. Inte bara för mig. En flytt är ett måste och det fort.

Lugn och ro måste infinna sig här och det är nu.

Magkatarr som f-n idag, uselt humör och trött. Inte undra på.

Lite glättig shopping kanske kan lätta upp?

Hittade ett par chinos till Alice idag på HM för ynka 99:-. Ja visserligen på grabbavdelningen men jag avstår mer än gärna blingblinget på HM´s flickavdelning. Sen fattar jag inte varför det inte finns en unisex avdelning på HM?? Skulle ha en svart och en marinblå baströja till Alice en gång och fick även då leta mig vidare till killarnas del. Löjligt. Kanske därför jag föredrar Villervalla, Geggamoja, EBBE, Nova Star och Polarn. Barnkläder helt enkelt. Nu är jag ingen förespråkare av begreppet hen eller att vi ska förneka våra kön på något sätt, låt flickor vara flickor och pojkar pojkar. Och låt de framförallt vara barn. Men va fan? 2012 borde man väl kommit längre än att man hänger de blå tröjorna på pojkavdelningen?

Aja grabb-byxorna blir garanterat snygga tillsammans med en finfin tröja från Nova Star.

Ledig måndag. Tid med Alice. Jag var lite hitta-på-sugen och föreslog både det ena och det andra men Alice köpte inte något av mina förslag, hon ville bara vara hemma och leka med Barbie. Ja jag är ju ledig för hennes skull så det är vad vi gjort idag.

Själv hade jag föredragit att åka någonstans, fly en stund. Har nog haft mina svaga förhoppningar om att saker kanske skulle kunna reda ut sig men just nu känner jag mig bara tom. Ju mer skit som kastas över en desto mindre blir hoppet på något sätt. Jag är sjukt less idag.

Sover dåligt om nätterna, svårt att somna-vaknar lätt, huvudvärk allt som oftast och sällan eller aldrig glad. Det är inte värt det. Nuförtiden känner jag också att min irritation går ut över dem jag älskar mest i världen och det är det definitivt inte värt. Aldrig.

Friskis ikväll. En plats att hämta energi på. En plats att fly till.

Trevlig kväll.

Långpromenad blev det minsann. Jag tog Alicen i vagnen och gick fem kilometer. I eftermiddag har vi ägnat åt oss mina gamla Barbies! Kläderna är tvättade, dockorna badade, schamponerade och friserade. Sist men inte minst fick vi ihop mitt gamla Barbiehus. Ren och skär lycka! Och jag kan erkänna att jag också var himla glad. Efter år med turtles, spiderman, bilar och star wars är det inte utan att det känns fint när man sätter en nykammad Skipper i bubbelpoolen ;)

Linus fyllde som sagt år i fredags. Vi firade honom med skönsång och frukost på sängen. I present fick han det han önskat mest av allt, en scooter (trick sparkcykel). Linus lever för sin sparkcykel och den han haft fram till nu har använts flitigt och gjort sitt. PÅ dagen var Linus sen på innebandycup och när han kom hem blev det kalajs såklart :) Vi käkade färsk pasta med köttfärs och sen blev det i vanlig ordning glass. Det väljer Linus alltid till fikat.

Igår var det jobb för mig hela dagen. Åh jisses vad mycket vårfint vi fått in på jobbet nu, vill ha allt och lite till :) Igårkväll var familjen Persson här, vi käkade tillsammans och naturligtvis såg vi melodifestivalen. Barnen var inte ett dugg trötta utan de lekte och lekte och när Perssons skulle köra hem strax efter tolv grät både Alice och Esther för de inte hunnit leka klart.

Idag skiner solen. Åhh vår i luften, underbart. Maken spenderar sin dag på jobb medan jag och barnen ska njuta sol. En långpromenad ska det absolut bli innan eftermiddagens innebandy med Lucas.

 

Tack alla som varit med och förgyllt Linus dag ♥

Alice verkar ha snöat in på Norge. Och där händer det tokigheter må ni tro. Hela tiden kommer det saker om just Norge. Mamma vet du i Norge säger inte hundarna vov dom säger pop. Pappa vet du i Norge sover man inte på natten man sover inte alls faktiskt. I Norge äter man aldrig mat man äter bara glass varje dag. Och nu senast ikväll fick vi veta att i Norge har de ingen dator alls där har man bara tv. Innan har hon berättat att i Norge har man också andra planeter och där hästarna inga svansar.

Det är alltså i Norge det händer. Om nu någon undrar :)

Fick ett infall sent igårkväll och kollade om det fanns möjlighet till ledighet idag. Alla barnen har sportlov och grabbarna ville hitta på nåt. Jihoooo lycklig blev jag när Petronella kunde jobba för mig! Nu har vi varit på badhuset och snart blir det middag. Ikväll blir det Friskis och box med maken :) Får se hur mycket jag orkar, känner mig lite trött i kroppen efter gårdagens cirkelgym. Aja box är galet kul så det böjer säkert hur bra som helst ;)

Jodå det blev en löprunda idag. Vädret lurades tyvärr lite, det såg så himla skönt ut men det blåste rejält nere vid sjön. Struntsamma 45 min blev det iaf. Under tiden jag sprang var min make på Maxi och veckohandlade, kan inte tänka mig en bättre arbetsfördelning faktiskt ;) Åh vad jag verkligen avskyr att storhandla. Efter min löprunda åkte jag, Alice och grabbsen till Barbacka. Jag fick sms av Ulrika som redan var där och ville ha fikasällskap. Alice (som har sportlov nu) fick leka med Alize och det uppskattades såklart. Jag uppskattde också att få sitta och tjata med Ulrika en stund och vi bestämde att det snart måste vara dax för oss mammor att ses och partaja igen!

Helgen var fin. Jag jobbade i lördags och efter ett besök hos mina föräldrar åkte vi hem och tittade på melodifestivalen. Haha det blev ju ett himla ramaskri för att Björn Ranelid gick vidare. Ja låten var ju inte den bästa jag hört men jag kan inte hjälpa det - jag gillar Ranelid. Igår (söndag) var vi hos familjen Persson och hälsade på. Korvgrillning, fika, lek och härligt sällskap stod på menyn. Mattias och Jon var och tränade hockey en stund och den tiden traggade jag och Caroline enkelt ihjäl :)

Nu är grabbsen på träningar, Alice och jag har lekt en god stund och snart ser jag fram emot en stund i soffan faktisk. Mattias jobbar inatt men ikväll är jag galet trött så jag hoppas jag kan sova gott iaf. Får i vilket fall se till att hålla mig vaken en stund till, jag tänker inte missa "Får vi följa med" (Filip och Fredrik) på femman senare ikväll.

Åhhh vad jag längtar efter soloch vår. Och efter att promenixa en sväng med Alice i de här finingarna. Tror absolut att Alice kommer ha familjens snyggaste Converse i år ;)

Från Vincent såklart. Denna smarta modellen (med kardborre) finns i svart också. Vanliga Converse har vi i vitt ännu sålänge, men det kommer mera :)

Sitter vid datorn och längtar bort. Till värme, sol, ledighet, kärlek. Skulle vilja packa med mig min Mattias och bara sticka iväg. Bort från den gnagande oron.

Aja drömma får man allt. Så det så.

Men visst en löprunda sitter också fint.

Hade funkat för mig. Spanien var annars?

Fika hos fina vännen Ellinor, lek med barnen ute i solen, en 35 minuters löprunda, ett medelspuls-pass (med samma Ellinor) på Friskis, snart serveras god mat, ett glas rött och sen soffmys. Man kan ha sämre fredagar.
Idag mår jag B R A.  

TREVLIG HELG.

Så kom den där efterlängtade fredagen till sist. Jag och Alicen har precis myst klart i soffan och nu är jag egentligen alldeles för hungrig för att sitta här. Frulletajm! Känns som att det blir en bra dag idag. Alice och jag heeela dagen. Om en stund ska vi köra till fina vänner och det gillas alltid. Ellenor (babysångmamma) har bjudit hem på lunch, lek och tragga- fint det. Eftermiddagen ska bjuda på löprunda och kanske nåt friskispass? Det är visst Happy Friday på Friskis idag så det finns lite mer att välja på.

Kvällen igår var toppen! Först var det konsert med Linus och gänget sen var det lite vin, mat och tjat-mys hemma hos mig :) Tack fina mammi, systrar och Caroline för en toppen kväll ♥

Älskade du ♥

Har precis skickat iväg underbara älskade Tossen till förskolan. Saknar henne redan. Vissa dagar längtar man mer än andra. MEN torsdag idag - alltså fredag och ledigt imorgon. Lovely. Det kommer bli en fin fredag. I´m sure. Idag slutar jag tidigt och vi ska på konsert med Linus och musikklasserna på hans skola ikväll. Sen ska kvällen spenderas med mamma och syster (systrar?). M jobbar inatt så det ska bli fint med lite sällskap, vin och kanske nåt gott att äta :)

Näpp nu skynda till jobb - full fart mot helgen!

Ta hand om er idag.

Stressade som f-n efter jobb idag. Jag slutar 18.15 och eftersom jag var sist idag så kunde jag ju liksom inte gå tidigt. Men jag ville så himla gärna hinna till cirkelgympasset på friskis som började 18.15. Ingen enkel ekvation va? Jag hann :) Galet skönt var det att träna. Galet skönt var det att komma hem efteråt, kasta sig i duschen och mysa lite Alice innan det var läggdax för henne. Såklart hann jag inte träffa henne så mycket eftersom jag valde träning idag, men jag tänker inte ha dåligt samvete (jag måste vara världsmästare på det annars) vi är lediga varenda söndag, måndag och fredag tillsammans, så vi har tid.

Just nu längtar jag ut i löpspåret. Hinner inte imorgon - det får bli på fredag. Förresten någon som är sugen på att springa (eller gå) Blodomloppet i Malmö den 15/5? Kom igen nu!

Just ikväll känns allt det där jobbiga som vilat på mina axlar betydligt lättare att bära. Träningen gör sitt, jag mår så jäkla bra av det och kanske är det därför allt känns betydligt bättre? Ja jag vet inte vad det är men det är så himla skönt att kunna skratta lite igen.

Nighty.

Onsdag redan. Tack för det - jag vill ha freeedag.

Gick tipptopp att lämna Liten idag också. Lite nya rutiner här på morgonen som gjort susen tror jag bestämt. Alice vill mysa ner sig i soffan med mig en stund och se på Lazy town. Jag ogillar egentligen det där med att se på tv på morgonen men kan de 20 minutrarna  göra Alice dag så får det vara så.

Linus är inte tipptopp kan vi konstatera. Den nya laktosmedicinen var ingenting för honom. Han har mått illa från och till sedan han började med tabletterna och i måndags kom han hem från skolan. Igår var han där igen men mådde skit hela eftermiddagen och kvällen. Tabletterna kan nog funka om man har lite mjölkmage, men Linus är galet känslig mot laktos så för honom är nog effekten ej tillräcklig tyvärr.

Nu heldag på jobb. Ska försöka packa med träningskläderna och kanske landa på friskis innan hemkomst ikväll.

Önskar er en fin onsdag. 

Men fi fanken vad gött! Jag som inte kan träna på morgonen är nyss hemkommen efter en sju kilometers runda. Ja det är väl inte så himla präktigt egentligen men JAG är så himla glad för att jag verkar fixa det där med att springa på förmiddagen trots allt. Trodde jag aldrig. Nöjd nöjd nöjd. Nu dusch, sen jobb. Det blir en fin hjärtedag det här. Det är jag säker på.

Fasen att springa måste vara något av det bästa som finns.

DAMP-mamma, hade nog någon av grabbarna kunnat säga eller åtminstone tänka om de varit hemma och upplevt mitt kaos igår förmiddags. Det bara rann över, jag blev helt enkelt tokilsk. Om jag bara vetat vad som kommer att hända så hade jag kunnat hantera det här. Men ovisshet, fy fan. Mattias fick såklart skiten, det är ju enklast att kasta på honom.. Till sist ringde jag och pratade med en handläggare på soc, inga muntra besked precis men jag har åtminstone lite aning nu.

Eftermiddagen kändes bättre. Strålande sol och när Linus kom hem från skolan packade vi korv och korvbröd med oss och gick ner en sväng till sjön. Linus passade på att åka skridsko och mellanmålet smakade smaskens som det ju gör när man äter utomhus. Jisses vad mysigt det är här hemma vintertid. Jag älskar ju att bo här.

Efter Alicens gympa körde vi ut till mina föräldrar som bjöd på middag. Tack för det ♥

Nu har jag precis lämnat Liten på förskolan. Det har varit sisådär senaste tiden men idag gick det riktigt bra. Alice var glad och nöjd och därmed känns det lugnt i mammahjärtat. Det är det enda jag behöver för att få en fin alla hjärtans dag. Visst är det fint med blommor och choklad men själv föredrar jag att ge och få med hjärtat och inte för att någon hittat på en dag i almanackan. Nu har kaffet precis runnit ner och jag ska ge mig ut på en löprunda. Känns inte alls inspirerande idag men när envisheten får segra över latmasken så brukar det kännas kanon efteråt.

Trevlig alla hjärtans på er!

Tröttast var jag när Alicen vaknade imorse. Tröttast och inte gladast om man säger så. Fan jag måste upp nu, upp ur skiten för jag orkar inte gå här och vara vilsen, undrande och uppslukad av oro längre. Det händer absolut noll och ingenting här. Exakt det jag varit rädd för faktiskt. Att inget skulle hända förrän jag själv ser till att det gör det. För mig kommer inget att rinna ut i sanden den här gången och nej jag går inte bara här och låter tiden passera.

Jag har fina människor i min omgivning och jag är oerhört tacksam för det. Efter ett telefonsamtal i förmiddags så blev dagen betydligt bättre. Tack snälla. Ni räddade en dag jag inte själv förmådde att rädda. Och den blev ju hur bra som helst.

Friskis, lite crosstrainer och ett cirkelgympass med fina systerstor lyfte mig också. En film, överblivet lördagsgodis och två av mina tre hjärtan i soffan så blev kvällen också bra.

Nu är det dax att krypa ner, ladda för måndag och ny vecka. Den ska fan bli bra! Nu ska jag upp!

Duktiga mig har varit ute och sprungit två dagar i rad. Nu är det jäklar gött med löpning igen. Fast duktig och duktig? Nja jag vet inte, läs om den här grabbens prestation istället - sjukt imponerad. Bloggen jag länkar till är min systersons som under det senaste dygnet ställt upp i ett ultraintervallslopp. 1x8 MIL under ett dygn med start var tredje timme. Som sagt, galet imponerad. Men sån är han Fredde, ger han sig fan på något så gör han det ordentligt. Vilken kille! Det har varit ett sant nöje att få följa honom under det här dygnet.

Idag begav vi ss ut på Hammarsjön. Linus och Alice åkte skridskor och det var så underbart mysigt. Solen värmde, barnens glädje värmde ännu mer och att äntligen få uppleva vinter gjorde också sitt för ett strålande humör. Vi fikade såklart på varm choklad och en chokladbulle fick visst också följa med ner :) Efter det var jag då ute och sprang - det kändes kanon. Jag kämpar på för att nå min mil :)

Ikväll var det kalas i Broby för Leon som fyllt tre år. Det bjöds på god mat och smarrig tårta. Tack ♥ (Glömde kameran - attans) :/

 

Å så känns det lite bättre igen. Lucas har varit hemma från skolan idag, jag hämtade hem honom redan igår faktiskt. Han har varit så galet ledsen och fixade inte att sitta i skolan och koncentrera sig. Anledningen? Deras farmor ligger på hjärtintensiven och är riktigt sjuk. Vi håller tummarna.

Älskade Lucas, jag vet alla mammor höjer väl gärna sina barn till skyarna men Lucas är verkligen genomsnäll. Jag kan hjälpa dig mamma, jag fixar det, jag tar Alice en stund... Och utan att man ber kan han tömma diskmaskinen, plocka upp å Allice rum, duka bordet. Ja såna småsaker som verkligen uppskattas.

Efter frulle och allmänt röj här hemma så passade Lucas Alicen medan jag gav mig ut på en löprunda. Tog det väldigt lugnt med tanke på febern som spökat i veckan och förkylningen som fortfarande sitter i. Men det blev en runda på nästan 6 km och skönt var det att springa.

Nu ska jag bege mig till pulkabacken dit mina älsklingar redan gått ♥

Fredagmorgon, ledig underbar fredag, solen skiner på oss och vädret verkar ljuvligt. Visst borde man vakna med ett leende på läpparna och sprudlande glad idag?!

Det gjorde inte jag.

Den här skiten står mig upp i halsen nu och det händer ingenting. Jag är trött på att gå omkring och inte veta. Jag är trött på att agera hotellpersonal och på att bo i den här skiten. Vet ni, här ser förjävligt ut och jag orkar inte göra någonting åt det. För jag vill inte vara här.

Idag är det en dålig dag igen. Idag är jag inte bara arg och trött på den här härvan. Idag är jag mest ledsen och uppgiven.

Jäkla förkylning. Jag tycker definitivt att den kan ge upp nu för jag har varken tid eller ork att vila mer. Febern verkar borta iallafall och den får gärna hålla sig undan resten av dagen.

Tidig morgon imorse. Alice skulle vara på BVC klockan åtta och innan dess skulle Lucas skjutsas till skolan. Fina Lucas, han är så himla hjälpsam och genomsnäll. 4-årskontrollen gick finemang. Liten väger nu 15,9 kg och är 102 cm lång. Hon ser bra, hon hör bra, hon pratar bra, hon kan färger, hon kan rita, hon kan räkna (jodå på engelska också berättade hon stolt) och hon kan gå balansgång. Allt det där visste vi ju men nu är OK stämplat i hennes journaler också :)

Idag ska jag försöka orka röja lite här hemma. Jag har verkligen haft noll energi till vårt hem. Det har inte funnits någon som helst lust till att göra något här och det syns. En promenix ska jag också ge mig ut på. Löpning är ju inte att tänka på men en promenad ska man väl orka. Inaktivitet gör mig galen.

Alltså allt som händer kan ju inte vara åt helvete. Nä då. Trots att jag har feber och är förkyld just idag så finns dee ju massa fina saker att vara tacksam för. Känner att jag bara skriver om elände och att jag har behov av att uppdatera kring lite annat också. Barnen.

Lucas: Mår bra, är glad och lever just nu för sin innebandy. Han tränar minst tre gånger i veckan och så match/matcher på det. Han är här mer och mer vilket jag såklart är väldigt glad över. Jag måste vänja mig vid att Lucas börjar bli stor. Han har mer och mer privatliv som han vill lämna en utanför. Knfirmation blir det i sommar, är inte det galet så säg?! Min lillkille ska konfirmeras.

Linus: Har det kämpigt i skolan även om det just de senaste dagarna varit lite lugnare. Inte kämpigt med skolarbetet utan med annat runtomkring. Han är i förpuberteten och det märks tydligt. Vill ingenting, orkar ingenting och fastnar så ofta han har möjlighet framför datorn. Mycket tjat blir det. Förövrigt så testar Linus just nu en depåtablett mt sin laktosintolerans. Han ska ta en tablett dagligen och den ska verka under hela dagen så han kan äta vanlig kost. Spännande. Vi har levt med laktos sedan Lius var strax över året så det ska bli intressant det här.

Alice: (på bråkmakargatan?) Är det fyraårsåldern som kallas "den arga åldern?" Alice har bestämda åsikter om väldigt mycket just nu. Hon kan, vet och ska göra (eller inte göra) allt på sitt eget sätt. ALDRIG I LIVET, DET SKA JAG INTE, JAG VILL, NÄÄ och DUMMA är flitigt använda glosor. Att äta är skittråkigt, att klä på sig, gå och lägga sig, tvätta håret... ja det mesta kan i hennes ögon betraktas som trist faktiskt. Att vara ensam med sin mamma är något av det bästa som finns just nu. Hon är väldigt nyfiken och nöjer sig inte med enkla svar utan ska verkligen vet allt. När man berättar något för henne så ber hon en att upprepa det om och om igen. Säg det igen mamma, alltihopa uppmanar hon när man är klar.

Så ni ser - allt är inte åt helvete. Mina underbara hjärtan.

Förövrigt då? Himmelsk god middag idag. Prova kinesisk köttfärsröra i pitabröd om du har middagstorka någongång. Recept finns på ica.se, vi är numera i farten med deras veckoplanerare igen. Snart ska plåten med nybakat knäckebröd ur ugnen. Första omgången fick jag kasta, hela kakan fastnade i bakplåtspappret. Jävla euroshopper. Vi brukar aldrig ha den sortens papper. Nu är nytt inköpt och nytt knäcke i ugnen. Lovely.

Nähä om man skulle krypa ner i soffan en stund. Verkan från alvedonen börjar visst avta och det känns.

Men först ett stort GRATTIS till världens finaste Leon på hans treårsdag! På lördag väntar kalas för Bus, det ser vi fram emot :)

Härliga du ♥

Sitter framför datorn och kurerar mig. Snorigt och febrigt var det här, men era kommentarer värmer mitt frusna inre.

När jag läser igenom det jag skrivit känns det banalt. Men förstå mig, mitt beslut handlar inte om ett nerspytt sovrum. Det är så mycket genom åren som varit och jag känner mig helt tom när det gäller att försöka rädda det här. Styrkan finner jag just nu i att det är över. På ett eller annat sätt är det över för min del iallafall. Jag är glad över det beslutet och över att jag aldrig någonsin ska behöva gå igenom det här igen. I framtiden kan jag lämna mitt hem och veta att det står kvar när jag kommer hem. I framtiden kan jag sova tryggt trots att Mattias jobbar natt. I framtiden behöver jag inte gömma mina eller mina barns saker/pengar för att vara säker på att de ska finnas kvar då vi behöver dem. I framtiden.

När jag bestämt mig för att det verkligen var över den här gången så var jag helt på det klara med att det var jag som skulle få flytta. När Mattias sa att han inte alls ville det utan ville söka efter en annan utväg så kändes det både märkligt och hoppfullt.  I min enfald trodde jag då att om man är myndig och därmed betraktas som vuxen i vårt samhälle också har ett eget ansvar för sitt liv. Det är inte så mina vänner. Fram till du är 21 år har dina föräldrar försörjningsplikt så länge du går i skolan. Du behöver inte ens gå i skolan, det gäller bara att du själv inte skriver ut dig därifrån. För även om du inte går i gymnasiet stängs du inte av från skolan så länge du inte sjäv vill. Studiemedlet kan upphöra pga frånvaro men du har din plats kvar och därmed har dina föräldrar ansvar för din försörjning och ditt boende. Så i princip kan du ligga hemma på soffan (vilket är fallet här - hotell Engelska vägen?) till du är 21 år och leva gott på dem som har ansvar. Sjukt men sant. Reglerna har ändrats fr.o.m i år har jag hört men om du börjat gymnasiet under tiden då de gamla reglerna rådde så går du fortfarande under dem. Som förälder har du bara skyldigheter när ditt barn är mellan 18-21 år. Inga rättigheter alls faktiskt. Du kan inte ifrågasätta skolgången, komma på ett utvecklingssamtal, ha insikt i ekonomi (man kan skuldsätta sig rejält när man är 18 så ni vet) eller kräva någonting egentligen. Allt måste ske på medgivande från ditt myndiga barn och vill inte h*n så har du inte en chans.  

Sjukt är också att om du har separerade föräldrar så fr.om din 18-årsdag får du underhållsstödet själv. (Underhållsstöd är det den föräldern som ej har barnen boende hos sig betalar varje månad ca 1300 kr)  Det som ska bidra till din försörjning kan du glatt festa upp medan boendeföräldern får pröjsa resten. Hur fan tänkt beslutsfattarna här??

Just nu är jag jävligt trött på alla skyldigheter. Och va fan här är fyra barn till som borde ha rättigheter! Åt helvete med det svenska regelsystemet. Åt helvete med allt.

En gång kände jag doften av ett varmt och vackert hem
Jag har saknat det, föraktat det och saknat det igen
Den värme man ska slås av när man låser upp sin dörr
En vacker dag blir ingenting som förr

(Världens bästa Lasse)

Underbara söndag. Jag vet, jag tjatar om det där med att jag aldrig vänjer mig vid varannanvecka-livet. Denna veckan har varit tuff, jag har saknat Lucas som fan. Det har dragit ner mig ytterligare lite att inte ha honom nära. Jag avskyr att sakna. Nu äntligen är alla barnen på plats och vi har haft en fin kväll tillsammans. Underbara älskade ni.

Helgen har också varit fin. I fredags var vi på badhuset en vända, igår jobbade både jag och M på dagen och kvällen spenderades hos Pia och Peter. Verkligen en toppenkväll på alla sätt. Vi fick massa gott att äta och dricka (drömmer fortfarande om den där fantastiska förrätten) så bilen lämnades kvar i Fjälkinge och vi tog istället taxi hem. Vi spelade spel, kort, tjatade, skrattade och hade kul till långt ut på natten :) En toppenväll helt enkelt och jisses vad vi behövde det. Tack finafina NI.

Idag kom då äntligen snön. Som vi längtat. Det blev en tur till pulkabacken minsann. Alice träffade bästa kompisen där och efter pulkaåkningen följde hon med henne hem för att leka en stund. Ikväll kom så mina älskade grabbs hem och pusselbitarna föll på plats igen. (Åtminstonen nästan..)

       Kvällsbus i Linus säng! Ahhh jag tokälskar ER!!!

Och så det där tråkiga...

Ja för det är ju det där med skiten som är här hemma. Kan inte nog betona att jag är väldigt glad för era värmande kommentarer och det känns lite taskigt att skriva en massa kryptiskt men samtidigt är bloggen min och det är mitt liv det handlar om. Även den här härvan är en del av livet, dessutom en stor del av livet just nu. Så jag ska se om jag kanske kan reda ut det lite. Det finns delar i mitt och Mattias gemensamma liv som aldrig fungerat tillfredsställande. Ni som läst här länge har fått ta del av det förr, när jag beslöt mig för att lösenskydda bloggen var anledningen den att jag ville kunna vara öppen och ventilera just detta. När vi kom hem från Sälen rann min bägare över. Det som hänt i vårt hem under tiden vi varit iväg är inget jag accepterar. Bl.a. var vårt sovrum fullständig nerspytt. Jag blev så jävla less på att ha det såhär igen, igen och igen. Eftersom jag inte kan göra något alls åt saken så bestämde jag mig för att lämna det här. Jag orkar inte längre. Vi kan inte åka hemifrån utan att riskera att vårt hem förstörs, att saker, sprit, pengar försvinner, att folk vi inte känner överhuvudtaget invaderar vårt hem (tro mig det här var absolut inte första gången). Det här kan låta banalt, vad vet jag? Men det finns mycket mer i min ryggsäck som lett mig till ett definitivt beslut. Otrygghet är en sådan sak.

Alltså detta är en jäkla härva och om jag skulle redogöra allt skulle jag författa en roman. Men hursomhelst så har vi av många olika anledningar skrikit efter hjälp och varje gång har den uteblivit. Vi har verkligen kämpat i många år. Denna gången tänkte jag bara på mig själv och insåg att jag ju faktiskt inte behöver ha det såhär. Jag har lagt många år, massor av energi, tårar och förtvivlan på det här och det är inte längre värt det. Det får kosta vad det kosta vill men jag stannar inte kvar iallafall. Min energi är slut. Min tolerans och mitt tålamod försvann för längesen på vägen. Jag ger upp och tar tillbaka mitt liv. Om det sen betyder att vi måste dela på oss så får vi göra det. Då är det den allra bästa utvägen för mig just nu.

Just nu jobbar M hårt på att det inte ska leda dithän. Jag vill naturligtvis inget hellre än att han lyckas. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och att riva upp Alice ifrån hennes trygghet.. ja jag mår illa vid bara tanken. Vi får se. Klart är iallafall att det blir en förändring på ena eller andra sättet. 

Jag får skylla mig själv som skriver och blottar mig här - jag vet det. Ändå vädjar jag till er och hoppas att det ni läser här inte lämnas vidare utan stannar där det ska.

När livet kör ihop sig sådär jävligt som det kan göra ibland, eller t.o.m lite jävligare än så då är det skönt att träna. Bästa terapin som finns? Igår blev det 6 km löpning och nu blir det ett medelpulspass på Friskis.

Helgen ska tamigfan bli bra!

Ibland känns det bara som att livet liksom stannar upp. Just nu går jag bara och väntar. På vad? Inte fan vet jag. På att ett slut möjligtvis, men vad för slut?

Jag får ingenting gjort. Känner mig bara så galet slutkörd. I huvudet snurrar bara en sak och det känns som att någon tryckt på paus-knappen från allt det där vanliga. Jag känner inte mig närvarande på riktigt. Som sagt någon ska flytta härifrån och jag vill inte. Igår kom M med en sista-utväg-lösning på hur det inte alls måste bli jag och mina barn och jag antar att jag måste köpa den lösningen. Men innan det blir så måste vi försökt lösa det här på flera andra sätt och jag orkar inte vänta. Eller nej VI ska ju inte försöka lösa på en massa andra sätt, för JAG har nämligen ingen som helst möjlighet att försöka lösa. Jag kan inte göra ett skit.

Ärligt. Jag orkar inte. Jag vill bort från det här NU.