Ännu en seg dag på detta tråkiga ställe. Läkaren rondade för en stund sedan och idag var jag övertygad om att jag skulle få komma hem. Äntligen. Hon pratade och pratade och skulle precis gå när jag insåg att hon inte alls sagt något om hemfärd. Så jag frågade själv. Nej hon tyckte inte alls att hemgång var aktuellt idag. Jag höll verkligen på att få ett psykbryt. Jag vet, alla säger samma sak, ta en dag i taget -det viktigaste är att jag vilar och blir frisk. Problemet är att här tar man inte en dag i taget. Här tar man inte ens en timme i taget. Möjligtvis en kvart. Tiden går så långsamt. Jag har faktiskt inbillat mig på riktigt att dygnet fått fler timmar den här veckan. Varför går inte dagarna såhär sakta när man är med sina älskade? Så ja, jag höll på att bryta ihop. Ska jag stanna här ännu längre?! Frågade iallafall om jag kan få komma hem och vara med på Lucas kalas ikväll. Det fick jag, så ikväll ska jag hem. Hem till mitt liv, visserligen bara ett par timmar. Men ändå. Hem.
  

  
*** Så trött på detta ***

Haft besök ikväll igen :) Bästa Carro och Linus var här (med godsaker och senaste Mama som jag snart ska kasta mig över) och sen kom även mina föräldrar med mina underbara små. Linus och Alice ♥ Är så himla skönt att träffa dem man älskar. Det gör mig väldigt tacksam för livet. Mattias jobbar inatt och det är såklart trist, men samtidigt nödvändigt. Pga alla turer som varit med det här, operationer och sjukhusvistelse så har han varit hemma otroligt mycket från jobb. Ja vad gör man liksom? När jag opererats, har han suttit här och väntat varenda minut, när jag legat här har han varit här så mycket han kunnat och samtidigt tagit hand om barnen. Jag älskar honom ♥ Vi kommer alltid i första hand och jag är så trygg i den vetskapen.

Men nu vet jag faktiskt inte hur vi ska lösa det hela praktiskt den kommande tiden. Det är så mycket jag inte kan och får göra. Att få Alice till dagis kommer inte funka. Att lyfta, bära och sköta alldagliga vardagsbestyr är uteslutet för flera veckor framöver. Jag kan inte ens lyfta upp Alice på toaletten.

Skitsamma. Jag lever, jag kommer bli bra och allt annat får vi lösa på vägen...

Hade verkligen goda förhoppningar om att jag skulle få komma hem idag, men icke. Nej, vem försöker jag lura egentligen? Jag mår allt annat än bra. Inatt höll jag på att svimma under ett toabesök och de snälla sköterskorna fick komma in med hela sängen på toaletten. Kunde helt enkelt inte ta mig därifrån på något annat sätt. Idag fick jag också en akut-ont-i-magen-attack. Skrek av smärta och sen bölade jag nog i en halvtimme. Ja jag tycker väl synd om mig själv, jag gör väl det. Men jag är så innerligt trött på det här nu.

Mattias och Alice kom hit idag, de hade med en bakad potatis till mig. Mycket godare än den äckliga kalops som serverades till lunch här. Fettklumpig och smaklös, bläää. Sen kom även mellansyster (igen!) och hennes Jocke. Jag blir så himla glad av besök, känner mig betydligt mindre ensam då. När jag får besök vill jag gärna att de stannar länge. Grejen är bara den att jag inte riktigt orkar sitta uppe ju. F-n vad jag hatar det här! Vad jag än ska göra så får jag be om hjälp, gör det ont, eller tar det hundra år. Att duscha på morgonen tar fullständigt musten ur mig. Av ren envishet stiger jag ur sängen tidigt varje morgon och tar mig in i duschen. Idag mådde jag skit och det fick bli en snabbdusch, jag mådde illa och världen snurrade - ja det är för jäkla tradigt. Efter en helt vanlig morgondusch orkar jag ingenting mer. Tillbaks till sängen och jag somnar pall. Ni som känner mig vet att detta inte är jag. Inte alls jag. Jag blir lätt rastlös, vill hitta-på och tycker om att göra. Men ork och lust hänger sannerligen inte ihop just nu.

Imorgon vill jag hem.

Mattias är nog lite rädd för hur det ska bli när jag kommer hem. Han vet att jag har svårt att koppla av, svårt att vila och göra inget. Han är rädd att jag inte ger mig själv och min kropp den tid jag egentligen behöver. Den tiden får jag ju här, här har jag inget val - här finns inte så mycket annat än tid för vila och återhämtning. 

Ska läsa en stund nu. Maken hade med den här boken till mig idag.

 

Om kvällarna kommer tankarna...

Jag är rädd
Rädd för att tänka på vad som faktiskt hände
Rädd för att tänka på att det också kunde fått ett helt annat slut

På kvällarna, i ensamhet, hör jag rösterna som de senaste dagarna talat om:
vi hann inte göra en vanlig lapraskopi, det var nödvändigt med ett akutsnitt i buken
läget var allvarligt
mycket blod i bukhålan
äggledaren hade spruckit
förlorade medvetandet
trycket var väldigt lågt

Då, på dagarna, när detta presenteras som fakta, känns det inte så skrämmande
Men när kvällen kommer
Kommer rädslan

Jag är rädd
Rädd för att vara ensam med mina tankar
Rädd för att slutet kan komma plötsligt
Utan att man själv kan påverka det

Jag är tacksam för livet
Tacksam för allt jag har

Men jag gråter igen nu
och jag vet inte varför

Natten har varit bra, jag har faktiskt fått sova lite. Fick en spruta mot smärtan igår och det var himla skönt när den verkat. Det är svårt att sova när man har ont. Eller ja det är omöjligt att sova när man har ont :( När sen tankarna svävar iväg blir det inte lättare precis. Vid tre vaknade jag och fick mer smärtstillande och efter det somnade jag om igen. Kanske sov extra gott inatt för att älskade Lucas var här en stund igårkväll. Skönt att få träffa honom, han har ju inte sett mig sedan ambulanspersonalen bar iväg mig på båren.

Känner mig fortfarande väldigt trött, men det är kanske inte så konstigt. Mattias och Alice har varit här en stund idag och vi har ätit tillsammans ute på altanen. Älskar att ha dem här, men eftersom inte Alice får vara inne på avdelningen så kan de inte stanna så långa stunder, jag orkar inte sitta uppe nämligen. Strax efter mina älsklingar gått kom systeryster och storebror hit. Jag blev så himla glad! Det var verkligen fint med lite sällskap idag. Tack!

På ronden idag fick jag träffa Mats. Mats är läkaren med stort L och en man jag känner väldigt starkt förtroende för. Honom har vi haft kontakt med i flera år under tiden vi kämpade för Alice. Utan Mats - ingen Alice brukar vi säga där hemma :) En gammal bekant, sa Mats idag när han kom in till mig. Sen pratade vi en massa om det som varit tidigare och om det som är nu. Hela den här historien är väldigt märklig, tyckte han och han beklagade verkligen det som hänt. Jag kan bara hålla med, det som hänt mig får inte hända någon. Jag vet att jag borde ta tag i det här så småningom, men just nu är jag faktiskt bara glad över att jag lever. Efter att vi samtalat en stund och efter att han kikat på min mage så gav han mig hopp inför de kommande dagarna. Den värsta svullnaden bör lägga sig inom kort och smärtan ska så smått börja avta. Tack för det - f-n vad jag längtar hem nu!

Nu ska njuta lite Marabou Polka som Marie och Conny hade med sig :) sen blir det till att vila och samla kraft innan mina fina kommer hit igen.

Blommorna från mina kolleger :)

Mina älskade kom med mat och paket. Jag har lätt till tårar just nu och jag grät av att bara se dem idag. Finast i världen är ni, jag älskar er! Det märks dock tydligt att Alice tycker det är jobbigt att vara här. Mamma har ont i magen, mamma är sjuk, säger hon hela tiden och samtidigt som hon vill kramas och mysa är hon försiktig och ledsen. Jag försökte prata med henne om att mamma snart är frisk och att vi snart ska åka till Pippi tillsammans. Då lossnade det lite. Men när jag ville att hon skulle sitta i mitt knä backade hon och sa att det inte gick. "Måste akta mammas mage". Underbara Toss. Mattias lyfte upp henne till mig och vi kramades lääänge. Mmm älskar dig mamma, sa Alice och hela jag fylldes av liv och glädje igen.

Samtidigt som Mattias och Alice anlände, kom en av mina mina finaste vänner (Jessica) också hit. Hon hade med en underbar blomma från alla mina kolleger. Känner mig glad, men trött just nu. Tänker fira denna fina eftermiddag med att sova en stund.

Underbart ♥
(Ja inte min blåa handled då, båda två ser likadana ut eftersom de visst gav injektioner eller nåt där intravenöst under operationen)

TACK för era fina kommentarer, de värmer och lyser upp det mörker som råder i mitt liv just nu. Tack också tll alla er som hört av er på annat sätt, det betyder ♥

Nätterna här är hemska. Inte bara för att det är svårt att sova p.g.a smärtan då, utan för att alla jäkla tankar sällskapar en. Tänker på allt som kunde hänt och inte bara det som hände. Dagens status: Jag har ont, jag är trött, jag är yr, jag är ledsen och ja jag mår jäkligt dåligt. 

Självömkan? Möjligt, men jag ber inte om ursäkt.

Läkaren som tog emot mig på akuten och som var med och opererade mig var här i förmiddags. Hon berättade om hur akut situationen varit, om att jag bett henne om att de absolut inte skulle söva mig och operera, men att de var tvugna. Tack för det. Jag har absolut ingen aning om vad jag sagt på akuten, minns inte så mycket mer än smärtan. Och så den där sköna känslan som infann sig när jag svimmade och smärtan plötsligt var borta. Det stod mycket blod i buken när de öppnade sa hon. Och fast att de stoppade blödningen och gjorde så rent de kunde så är där en hel del rester kvar ännu. Och de gör ont!

Nu har precis lunchen varit här, skitäckligt! Japp jag bemödar mig inte med att hitta trevligare synonymer idag. Det mesta är skit, blä och fan faktiskt! Jag väntar på Mattias och Alice som köpt thaimat med till mig och som ska komma och sällskapa en stund :) Vill orka vara tillsammans med dem länge idag! Ikväll kommer mina föräldrar igen och förhoppningsvis även Lucas. Alla besök mottages tacksamt, det är så tråkigt här! Kan dock inte garantera att jag är något trevligt sällskap, jag är mest så himla trött :(

Trevligare kan man ha det... 

Hur gick det till? Ja vad hände egentligen? Det är 13 år sedan jag höll dig i min famn för första gången. 13 år är lång tid och ändå känns det som igår. I minnet är det så nära, samtidigt kan jag knappast komma ihåg hur det var innan du kom. Ögonblicket efter att du fötts föddes jag också - då började mitt liv på riktigt. Innan dess hade jag inte ens anat vidden av vad kärlek är. Aldrig någonsin hade jag älskat så starkt, du kastade omkull mig fullständigt och jag gav bort hela mitt hjärta. Du har det fortfarande min älskade. Det är magiskt att uppleva sina barn. Att få älska dig och dina syskon är meningen med livet, det är källan till att jag lever, andas och är lycklig.

Du har verkligen blivit en stor kille nu. 13 år. Det är inte utan att det gör lite ont ibland. För jag är inte redo att släppa dig ut i stora vida världen. Men jag vet att jag måste, sakta sakta måste jag släppa taget. Så som jag alltid varit tvingad att göra. Som då när du var riktigt liten och tog dina första stapplande steg, eller när du sov borta första gången. När du själv klarade av att gå till skolan, eller när du cyklade ensam över stora vägen. På samma sätt måste jag ge dig möjlighet att växa nu. Nu när du väljer kompisar före mamma. Men jag vet också att jag alltid kommer stå här bakom dig, fånga upp dig om du faller, älska dig gränslöst och finnas för dig i hela mitt liv.

JAG ÄLSKAR DIG Lucas. Jag älskar kärleken du ger, jag älskar att du berikar mitt liv på ett sätt ingen annan förmår och jag älskar att vara din mamma.

GRATTIS på födelsedagen ♥

Börjar faktiskt tröttna på det här vädret. Det har inte varit mycket till sommar de senaste veckorna. Inte om man frågar mig iallafall. Sommar är strandväder och det jag suktar efter på semestern. Fast just nu hade det nog inte funnits mycket tid till stranden oavsett. Mattias lägger all ledig tid på stugbygget på tomten. Nödvändigt. Fast så mycket till stuga har det inte blivit byggt ännu, men grunden är snart helt färdig nu och sen ska vi nog kunna skymta början till ett hus så småningom. Själv lägtar jag tusan till allt tar fart på riktigt, alltså inte bygget - utan när det är klart och vi kan börja flytta runt barnen in i sina nya rum och göra i ordning allt som ska göras. Just nu har vi grejer överallt och så är det ju när man renoverar och ändrar om. Vi har sannerligen mycket jobb framför oss. Framförallt längtar jag till köket är målat och klart. Vitt ska det bli. Igår beställde jag förresten en ny gardin till köket. Blev en Marimekko unikko i den nya färgställningen vitt på svart. Jag blev kääär när jag såg det tyget, gillar unikko skarpt och den här kombinationen var så fin tycker jag!

Idag blir det lite mer hemmafix, ska måla lite och sen får jag se om ork och lust infinner sig till att rensa köksskåp. Framförallt handlar det nog om Alice lust, inte lätt att stå mitt i det om hon plötsligt vill en massa annat :) Måla gillar hon iallafall! När jag målar så målar hon också. Med vatten och pensel har hon målat dörrarna på altanen flera gånger nu och hon tröttnar aldrig :) Toppen! Jag får lite gjort och Alice har roligt.

Igår var jag på mysig vinkväll hemma hos mellansyster. Supertrevligt hade vi, tänk vad enkelt det är att lyxa till vardagen lite.

Nä NU hemmafix!

Galet snyggt!

Idag jobbar Mattias och mina grabbs är hos sin pappa. Jag och Alicen tog tåget till Malmö imorse. Väldigt uppskattat och spännande att åka tåg! Alice satt som ett ljus hela resan och tittade mestadels ut genom fönstret. Mellan varven läste vi några Pixi-böcker (älskar Pixi, helt fantastiska att ha med på utflykter!) och åt frukt. Framme i Malmö mötte mina föräldrar upp med bil och släp. Vi hade såklart kunnat åka med dem men dagen blev lite roligare för Alicen iochmed att vi tog tåget! I Malmö fyndade jag ett sideboard jag hittat på Blocket. Perfekt! Jag ville ha två och de är ju knappast gratis. Detta var ett exakt sådant från Ikea (vitt, Bonde) som jag suktat efter, enda skillnaden var att det var hela 2000:- billigare! Najs! Vi ska ha det i allrummet när det blir klart och plötsligt finns det massor av plats till kritor, pennor, pärlor osv. Just nu har vi sådana saker överallt känns det som. Efter det köpet åkte vi faktiskt ut till Ikea en runda. Där intog vi dagens lunch. Alicen älskar deras köttbullar och åt glatt upp allihop :) Några fynd på Ikea blev det såklart också, vem kan gå ut utan en enda påse därifrån?! ;)

Sen körde vi vidare mot Lund där nästa sideboard fanns. Ett svart, också det från Ikea och så gott som nytt. Finns inte en skråma på det och jag är sååå nöjd. Det svarta ska vi ha i köket, jag saknar plats i skåp och lådor och detta kommer bli toppen. Så under 1400 spänn för två sideboards istället för 4500 gjorde både mig och plånboken glada och nöjda. Nu längtar jag efter att renoveringen här inne tar fart och vi får ordning i alla rum. Kommer ta ett tag, stugan på tomten står överst på färdigställa-listan, men det blir säkert bra när det är klart.

Ikväll ska det målas lite och sen blir det lördagsmys med mina kärlekar.

Spännande att åka tåg :)


På vägen hem i bilen somnade Alice med nya (ikea-) katten Smulan i famnen :)

Idag blev det ännu ett besök i färgaffären. Måste ge Bosses Färg i Kristianstad en eloge, de är verkligen super därinne tycker jag. Snabb service och trevlig personal, dessutom tröttnar de aldrig på mitt letande och velande så det finns ingen anledning att inte åka dit :) Egentligen skulle jag bara ha färg till ett bord som jag ska måla bordsbenen på, men det slutade med att jag beställde Alice tapet också. Jag är duktig på snabba beslut nuförtiden om jag får säga det själv ;) Igår stolarna, idag tapeten - jag som annars brukar vela järnet! Det blev tapeten Lilly från Sandbergs. Så fin! Jag tror verkligen Alicens rum kan bli superfint...

Svårare är det med Lilliz. Vi har liksom inte alls samma smak och Linus kan man inte påverka så lätt. Nåja jag budade hem en väggdekor (Kiss-logga) från Tradera häromdagen. Känns ganska ok faktiskt (ja ni skulle hört hur han egentligen vill ha det!) sen får det bli målade väggar i svart och vitt som pryds med plancher etc. Linus vill egentligen ha en tapet som är full av elgitarrer. Så ful! Vi får kompromissa och han får vinna mycket, men inte just den fighten. Dessutom vill han ha alla sina möbler i trä! Jag visade han en superfin säng i borstad aluminium... Nope! Aldrig i livet sa han och nä vad göra? Det är faktiskt hans rum och han som ska trivas.

Ikväll har vi varit hos mina föräldrar en stund. Vi blev bjudna på kvällsmat där. Mattias jobbar inatt så han fick inte föja med, men det var i vilket fall hur trevligt som helst. 

Nu sova! Imorgon ville visst systerstor till Ikea (eller var det jag?!) så vi tar en tur dit. Ska bli mys med lite systratid tillsammans.

Hittade förreseten en mycket bättre bild på den valda tapeten. Japp gillar skarpt :)

Jisses vad jag tycker allt är trist nuförtiden. Vi har massa planer, vilket jag brukar älska, men just nu känns det mesta bara tungt. Antar att den senaste tidens turbolens tagit rejält på mig, för jag är inte glad. Inte i hjärtat.

Idag kom vår gäststuga som nu inom kort ska monteras. Innan dess måste vi gräva ut lite och rensa undan. Igår beställde jag stolarna på Mio. Jag valde de vita och tror absolut att det är rätt beslut. (Tack Sandra för tipset om att skydda dem, hade inte en tanke på det men det ska göras meddetsamma!) Bordet som vi ska ha i allrummet kom hit med mammi och pappi idag, nu ska bordsbenen målas och jag tror det kommer passa perfekt till ändamålet. Letar nu efter ett bra och rymligt sideboard som också ska få plats i allrummet.

Årets resa till Astrid Lindgrens värld är nu bokad! Vi åker helgen den 20:e och det ser jag verkligen fram emot. Liksom i fjol ska vi åka tillsammans med familjen Persson :)

Förövrigt så har maken även bokat vårt firande av vår ettåriga bröllopsdag som är söndagen den 5/9. Fast vi får fira fredag och lördag eftersom det blir mest praktiskt så. En tur med övernattning på ett mysigt hotell i Helsingborg är planerat och bokat. Nu återstår bara att fixa övernattning till Tossen också :) Självklart föll valet på Helsingborg i år, det var ju där allt började när vi hittade min fina brudklänning ;)

Alicen är förtillfället ganska tråkig och gnällig. Antar att det beror på min usla inställning. Jag har verkligen ingen ork eller lust alls. SKA försöka samla ihop mig och njuta av det jag har, det finns faktiskt inget finare i livet.

Du å jag Tossen

Idag fyller fina fina Max år! 14 är siffran och självklart har vi grattat med sång, paketer och frukost på sängen. M jobbar så det var jag, Alice och Linus som fick stå för underhållningen. Jag skriver sällan om M´s barn, jag vet det och anledningen till det är just den att de inte är mina. Det är alltså inte min rättighet att bestämma ifall andra ska kunna läsa om dem på nätet. Men jag skriver gärna om mina känslor och ni ska veta att jag tycker väldigt väldigt mycket om Max. Jag har känt denna underbara påg i halva hans liv nu, han är en fantastisk kille. Jag är så himla glad över att jag får vara en del av hans liv och över att han berikar mitt. Ingenting är självklart när man har en "bonus-relation"och ibland slår tanken mig på vad som skulle hänt om jag och Mattias valde att separera. Då skulle jag ju tappa Max också och det vill jag absolut inte. Men som bonusförälder har man son sagt inga rättigheter. Så det är tur att det alltid ska vara jag och Mattias :) För jag vill verkligen ha både honom och hans fina son i mitt liv alltid.

med funderingar, gäststuga och massa renoveringsplaner... Det blir ett långt inlägg!

Mina tankar snurrar för fullt. Jag har inte sovit gott inatt kan jag försäkra. Kan inte sluta fundera på vad som hänt och vad som har orsakat det. Allt känns jäkligt fel. Jag ska, så fort jag får ork begära ut min journal. Känner att jag måste få en förklaring, annars dröjer det nog innan jag sover gott om nätterna igen... Ingen kan backa tiden och göra saker ogjorda och jag måste någonstans hitta ett lugn i det. Fast just nu känns det kaos. Jäkligt mycket kaos. Jag vill veta sanningen.

Känns som att min blogg blivit en blogg full av bedrövelser. Ska försöka uppdatera lite kring annat som händer i livet också. Allt är verkligen inte åt h-vete, även om mycket just nu känns oerhört tungt.

Idag har vi haft en bra dag. Jag, Mattias och Alice åkte in till stan en runda. Vi har ju två pojkar här i huset som det snart ska kalasas för :) Hittade några presenter till dem och sen tog vi lunch i stan. I löve kinamat! Efter det fick vi äntligen träffa finaste Leon med familj. Underbart. Alltför längesedan vi sågs, men så är det när resor och annat kommer emellan i semestertider ju! Känns iallafall som att det kommer finnas mycket utrymme till att träffas nu och i höst. Toppen! Carro har verkligen en alldeles speciell plats i mitt hjärta. I hennes sällskap får jag energi, oavsett vad vi gör och var vi är. Fina underbara människa ♥

Ikväll har jag och Alicen varit hos systerstor på besök. Där bjöds det på grillat och fika. Det tackar vi för. Så himla skönt att komma dit en stund och träffa fina människor. I andras sällskap skingrar jag tankarna, men i ensamhet är de nästintill outhärdliga.

Vad har mer hänt då? Jo vi har beställt en liten stuga minsann. En gäststuga som ska stå på tomten. Först hade vi tankar på att bygga ut uppåt, alltså på vinden, men ingen var visst intresserad av att flytta upp där :) Sen var kostnaden enorm om man jämför med det här. Dessutom kändes det väldigt onödigt med tanke på att vi inom några år kommer ha barn som blivit stora nog att de kommer söka sig härifrån. L fyller snart 18 och ja det är inte många år kvar hemma ju. Så det blev en gäststuga att ställa på tomten. Max ska flytta ut i den, gissa om han är eld och lågor ;) På tisdag anländer den, men det kommer dröja ett tag innan den är inflyttningsklar. Först ska här grävas ut och grundas, sen ska den ju byggas ihop också. Nåja vi har hittat en kanonbra lösning iallafall! 

                               
(Stugan är beställd från Beijerbygg och leveras i hela väggsektioner som vi sen ska sätta ihop, måla och inreda)

Lösningen innebär att Alice snart kommer att få ett eget rum. Det innebär också att Lucas och Linus kommer skifta rum och med tanke på det kommer en massa renovering behövas här inne i huset också :) Inte mig emot, hehe! Lucas har redan bestämt sig för en randig fondvägg och den tapeten är beställd. Linus är inte som alla andra, han har sin egen stil och smak och nu vill han i nya rummet ha två svarta och två vita väggar, varav den ena pryds av en stor KIZZ-logga. Hmmm... vi får se. I Alice rum hade jag sedan länge planerat Kaspar-tapeten från Sandberg. Känns dock lite uttjatad nu tycker jag då jag sett den på för många ställe senaste tiden. Tyvärr råkade jag därför kolla på tapeter tillsammans med Alice. Rooooosa ska hon måla. "Åhhh hela mitt rosa hus kommer bli så fint!" Princesstema är inget för mig, så vi försöker kompromissa. Just nu lutar det åt den mellarsta tapeten som fondvägg, med rosa väggar runtom. Alice vill ha princesskronorna (såklart) och Kaspar (den sista) är som sagt den jag ville ha från början. Vilken hade ni valt?


 
                            (Bilder från Sandbergs tapeter)

Ska bli såå kul att få inreda ett riktigt flickrum! Är man ju inte van vid om man säger så :) I allrummet, där Alice har sitt "rum" nu måste det också tapetseras om och fixas till. Det kommer bli vitt. Vi (eller jag?) har bestämt oss (mig?) för att ha ett stort matrumsbord där med möjlighet till många sittplatser. Rummet ska vara funktionellt och verkligen få användas! Så inget finrum här inte! De stora barnen ska kunna sitta där med sina läxor, Alice kan pussla, pärla, måla och pyssla där, den bärbara datorn kan få flytta dit ibland när någon vill sitta ifred och så ska vi såklart kunna använda platsen till att äta, fika och må bra på! Ett rejält sideboard vill jag ha där så spel, pussel, målargrejor och alla andra pysselgrejor får plats och är lättillgängliga. En läshörna vill jag också få till, med fåtölj, tidningskorg och bokkorg. Vi får se vad utrymmet tillåter, annars finns det säkert plats för det någon annanstans.

Ska bli så himla skönt när allt är fixfärdigt! Vi kommer äntligen få lite space att röra oss på. De är trångt nu. Och det gynnar ingen. Vi behöver mer ytor att kunna vara på utan att trampa på varandra.

Jag äääälskar verkligen att renoveringsplanera! :)

Funderar på dessa stolarna från Mio i nya allrummet:

 
Hmm.. vita eller svarta? Bordet är vitt med svarta ben (och kommer förmodligen alltid vara täckt av någon praktisk vaxduk)

...och kanske randiga tapeter? Händer ju lite mer än om man väljer helvitt. Dessa är en billig variant från Rusta. Det passar både plånbok och utrymmet bra. Vill som sagt inte ha något finrum där vi inte vågar röra oss. 

                              

Massa planerande pågår och jag kan ju fortsätta leta, inspireras, inreda och fixa i huvudet ett tag till. Det är nästan det bästa i hela processen ju ;)

Nu ska jag krypa ner till min underbara dotter. Hon har nog inspirerats av Emil och Alfred för hon  säger numera "Du och jag mamma"  flera gånger om dagen. Och självklart får hon det förväntade svaret varje gång. "Ja du och jag Tossen".

K Ä R L E K
 

Idag har det varit en sån där superhärlig, underbar, toppendag! Yeeeees! det behövde jag verkligen efter gårdagens depp. Idag kom äntligen Lucas hem och bara det gjorde ju hela min dag :) Vi packade badkläder och körde med barnen till Torsebro för ett dopp i badet där. Innan dess var jag på vårdcentralen och lämnade nya prover. HB:t hade stigit rejält och det känns toppen att jag nu kan dra ner på järntabletterna som verkligen gjort mig illamående de senaste dagarna. Fyra tabletter om dagen har jag knaprat, urk! På torsebrobadet träffade vi fina vänner, Anette och Patrik var där med sina flickor. Alice är jätteglad för Märta, de är så himla lika i sättet och funkar fint tillsammans så det blev massa lek för tjejerna :) Ikväll kom sen mina föräldrar hit och Bojje hjälpte Mattias med ett lass till tippen. Sen blev det grillat. Lovely!

Förresten, måste bjuda på en kort film jag fångade ikväll. Alice är en av de mest vetgiriga barn jag stött på. Hon vill veta allt, frågar allt och saker sätter sig som en smäck direkt. Hon räknar till 17 och färgerna har hon haft koll på länge. Just nu är bokstäver hennes stora intresse och Majas alfabet är den absoluta favvis-sagan. Hon letar bokstäver överallt och kan urskilja alla i alfabetet. Ibland undrar man hur det här ska sluta, men vi kan ju liksom inte stoppa hennes nyfikenhet och vilja till att lära. Så vi svarar på hennes frågor och försöker utmana henne lite lagom. Ja jag vet inte, men det känns liiite galet att man kan bokstavera sitt namn när man är 2,5 år :) Nåja ingenting är visst omöjligt:

*** Underbara Tossen min ***