Morgonkaffe och datorstund =) Snorpan sover gott i min säng. En liten stund till, men snart är det frukostdax och ur pyjamasen som gäller, för idag ska vi till Friskis. Äntligen älskade Friskis!! Jag har verkligen längtat tillbaka dit, e ju urlängesen jag tränade där. Jag slutade omgående efter det positiva grav.testet. Vet att man ska fortsätta träna och att det är bra att motionera när man är gravid, men har man gjort IVF så har man. Då är man inte kaxigt gravid utan snarare tacksam för varje dag man får behålla det lilla pyret därinne. När jag väntade Lucas var jag så där mopsigt gravid och spelade innebandy i mammashorts, med Alice nöjde jag mig med att gå på garvidjympa ett tag. Men nu alltså... tillbaks på mitt favvoställe! Ska bli skönt när man kan komma igång och träna på allvar igen, ser fram emot ki-boxen, men idag är det mammabarnjympa som gäller. Härligt!!

Igår var Snorpan två månader! Väntan på henne var otroligt lång men nu känns den tiden så avlägsen, så långt borta.Känns som om hon alltid varit här. Tacksamhet är bra, att kunna sätta värde på det man har tror jag ger en lyckligare och mer sympatisk inställning till livet. Jag är så otroligt tacksam att vi, efter all skit vi gick igenom, fick vi vår älskade Alice till slut. Det är nästan som en välskriven saga med det ultimata slutet.