Jaha så har man blivit med glasögon igen då. Eller ja inte riktigt, men de är beställda iaf. Oj vad många år sedan det var. Jag har kört linser i väldigt många år nu och det utan att vila ögonen alls. Inte bra. Trots det hade mina ögon inte tagit så mycket stryk som mr optiker först befarade. Lite irriterat var det dock och det känns, har ganska ofta svid i ögonen nuförtiden.

- Oj Amanda det var längesedan du var här. Hmm... 1999 ser jag här..
- Mmmmhm det kan nog stämma..(tittar i taket)
- okej, använder du enbart linser nu då? eller?
- jaa just det..linser..
- Inköpta på nätet då eller?
- Ehhh... ja så är det..nog ja. Jo nätet.
- Och ingen undersökning sedan -99 då?
- Ehh.. nej, det var nog den senaste då tror jag..

Sjukt! Jag vet. Kände mig som en liten unge som kom till tandläkaren med 19 hål och med klubba i munnen. Jaja, det var en väldigt trevlig optiker iaf! Och besöket slutade med glasögon och med en uppmaning om att vila ögonen och vara helt linsfri i åtminstone en månad. Japp, lovar! Kommer kännas konstigt, men det blir nog bra. Bra var dock inte priset på glasögon just nu :/ Eller, det är det väl aldrig... Men med en stundande sälenresa och med julen snart i intågande var den här utgiften allt annat än önskad. Suck! Men vad gör man?! Finns faktiskt inga alternativ. Det blev iaf ett par väldigt snygga brills om ni frågar mig. Ja fasiken vad många snygga brills det finns att välja på. Det är ju hur snyggt som helst! Ville inte ha för mesiga, snarare hellre några som är ganska markerande och syns. Jag valde ett par mittimellan. Ett säkert kort. Får tänka på det där med ekonomin, de får minsann funka i några år nu. Jag kommer ju dessutom att varva med linser. Så småningom.

Jisses vad livet känns stilla nuförtiden. Händer inte för mycket om man säger så. Lugnt som tusan. Eller ja -vi har jämt att göra med alla kidsen i huset och med alla vardagsmåsten. Men det känns ändå som om allt rullar på i snigeltempo. Och jag vet inte riktigt om jag gillar det.

Dessutom måste jag komma fram till vad jag ska göra i januari. Var ju hos studievägledare förra veckan och fick lite tips. Måste bara ta tag i det.

Snälla ni är som kikar in här trots att jag inte uppdaterar er alls. Har varken funnits tid eller lust. Livet har iaf återgått till det normala och jag/vi trivs igen. Skönt.

I måndags firade jag och min älskling sex år tillsammans =) Sex år av kärlek jag inte trodde fanns. Kunde inte ana att man kunde känna såhär. Tillsammans med Mattias blev livet och kärleken komplett. Vi firade kvällen på Hälsa och helhet, därefter blev det middag på stan och till sist bio. Underbart. Fan vi måste bli bättre på att göra saker för oss, för vår egen skull. Alice och grabbarna hade det kanon hemma med mormor och Bojje och alla klarade sig utmärkt utan oss en stund.

Idag ska jag till optikern. Har haft linser dagligen i snart 10 år nu och det är inte så smart. Ögonen behöver avlastning och ett par brillor skulle nog införskaffats för flera år sedan. Antar att det är ett säkert ålderstecken när man  börjar tänka på sånt =)

(Jaaa nu är diskmaskinsreperatören snart klar för tredje gången. Och denna gången verkar det som om det är dax att ge upp. Blir nog en ny maskin till oss. Det tycker jag absolut, det möget vi har är inte mer än ett halvår gammal och det ska man fan inte behöva reparera!)

Helgen har varit lugn och skön! I förmiddags var det undervattensfotografering (långt ord!) med babysimmet och det gick hyfsat bra. Efter det hängde C, L och L med hem på frulle. Najst! Blev lite tjat om kommande Sälen-resan också. Jag längtar satan! Ska bli så gött att komma iväg. Utevistelse och full rulle hela dagarna och bara mys på kvällarna. En redig pyjamasvecka (med bästaste sällskapet) :) I like!

Nu är jag nyss hemkommen från en kompis ifrån gamla babysångsgänget, hon hade bjudit hem hela gänget på fika. Trevligt!

Förövrigt känns livet ganska stilla just nu. Och det gör absolut ingenting. Har hänt så mycket på sistone så jag vill bara ha lugn och ro. För det är lugnare nu. Här hemma också. För er som undrar så svarade jag på L´s sms den där kvällen då jag fått sms av honom. Jag skrev att mitt liv kändes betydligt enklare efter hans ursäkt, att jag blivit både arg och ledsen men att det nu var ok. Skrev också att jag förstod att livet inte alltid är så enkelt i den här brokiga familjen och att vi får hjälpas åt att hitta en lösning.

Jag är varken arg eller bitter, en ursäkt är stort. Och det känns faktiskt som om han menade den. Det har framkommit på andra sätt nu i efterhand. Så det känns ok. I hjärtat också.

Livet går vidare.

Och plötsligt är allt som vanligt igen.

(Eller inte. För jag håller inte käften längre.)

Idag har det varit en BRA dag :) Jag har varit hos en studievägledare och faktiskt fått en hel del hjälp, tips och tankar inför framtiden. Det finns hopp. Nu vet jag åtminstone hur och var jag ska börja nysta. Känns positivt. Jag ska så småningom dit igen och om jag inte hittar något som jag absolut vill göra redan till våren så finns det lite kurser man kan söka, fundera vidare och hitta rätt till hösten istället. Då är ju utbudet av utbildningar så mycket större också. MEN jag har tankar och förhoppningar redan inför våren. Tillbaks till jobbet ser det i nuläget inte alls ut som att det blir. Underbart.

I em/kväll har jag varit på Halloweenpartaj med Lilliz i skolan. Så trevligt! Och SÅ skönt att se Linus tillsammans med vänner. I hans förra skola var det mycket tjafs, utanförskap och bråk mellan grabbarna. Det finns inte alls på samma sätt här. Linus var så glad och upprymd. Och efterfrågad av sina kompisar. Det värmer gott i mammahjärtat. Min älskling ♥ Igår bakade vi en hel hög med spindelbollar som vi tog med till partyt idag :)  

Förövrigt känns livet betydligt bättre nu.

Hoppas ni får en fin helg.

'

Vilken natt :S Alicen vaknade vid två och var superledsen. Kvittade vad jag gjorde, hon kom inte till ro. En dryg timme senare fick jag henne till att ta vällingen och därefter blev det ganska lugnt igen. TRÖTT är jag idag. Jag hade inte ens somnat när Alice vaknade.

Igår var det en bra dag :) Förmiddagen spenderades hemma med älsklingen. När vi sen hämtat Alice på dagis åkte vi in till stan en runda. Där träffade vi Carro å Leon. Det blev smarrig fika tillsammans med dem. Senare var vi på vintergatan igen för att ta foto på Alice. Fotograf-dag igår och jag tror kortet blev hur bra som helst. Hon skrattade iaf hjärtligt åt fotografen. Carro å Leon hängde med hem på middag. Mys! Efter dagar då jag känt mig långt nere i träsket fick jag äntligen en fin dag och massa påfyllning av ny energi. För oavsett hur man mår så känns det alltid lite bättre efter några timmar med Bästa sällskapet. Igår var det verkligen välbehövligt.

Senare på kvällen kom Caroline på lite fika. Ja massa massa massa tragg och lite fika blev det :) Vi satt och tjatade lääänge. Också det välbehövligt.

I eftermiddag är det babysim och därefter blir det fika igen med Carro å Leon ♥

Jag är så GLAD och TACKSAM över att jag har många fina, underbara människor i mitt liv som jag verkligen älskar och som får mig att känna mig älskad. Älskad för den jag är. Glad att det finns så många min omgivning som stöttar, finns och bryr sig om mig och min familj när livet är upp å ner. Jag vore ingenting utan er. ÄLSKAR ER ♥

HEJ BOJJE!!!

(Alicen har också många fina människor i sin omgivning, här har hon tagit telefonen och "ringer" världens bästa morfar-Bojje)

Ja jäklar det här ledde till lite hjärtklappning minsann. Grejen var ju det att mitt förra inlägg inte alls skulle publicerats idag. Utan i slutet av veckan när jag låst bloggen. Jag skrev det egentligen under helgen, men redigerade i det idag. Istället för att trycka på "spara som utkast" klickade jag visst på "publicera"-knappen. (TACK Miian för att du hjälpte mig få ordning på det hela till slut!!) Nåja kanske var det meningen iallafall att mina ord publicerades... Kanske är det egentligen "fel" person/personer som bör läsa det jag skrivit. För det är mina känslor, uppriktigt och ärligt. Och ens känslor kan fan ingen ta ifrån en. Jag har stängt inne dem åt helvete för länge...

NU är här låst iallafall. Det känns SÅ skönt. Jag behöver, som ni kanske förstår, ventilera, diskutera och kräka ur mig. Och jag vädjar återigen om att inte diskutera vidare med andra, eller lämna ut mitt lösen till någon. Jag har alltid varit en skrivande person, skriver hellre av mig än pratar. Jag kände att jag behövde ta tillbaka bloggen, skriva för min skull och inte för någon annan. Därför var jag tvungen att lösenordsskydda den.

Åter till mitt förra inlägg:

Idag tog jag upp diskussionen med M. L har varit borta sedan i lördags och jag undrade hur vi skulle gå vidare. M sa att han vägrar låta L komma undan. Han ska be om ursäkt. Jag svarade att jag inte vet om det kommer göra någn skillnad... För de senaste dagarna har jag kommit till insikt med att det här inte längre handlar om ifall L kan stå ut med mig, utan ifall jag kan stå ut med honom... Är det värt det?

I eftermiddags var jag i stan med Alicen. Jag tar upp telefonen och där finns ett sms från L. Ett långt sms där han förklarar att han bad om ursäkt. Att han är ledsen för det han skrev på facebook, att det bara var tomma ord och att han absolut inte menade det. Han skrev vidare att han tog ut sin ilska på mig och sin pappa ist för de som förtjänade den.

Ja, jag vet inte...

Jag har inte bemött hans sms ännu. Självklart ska jag göra det. Å ena sidan kände jag att "jag måste svara direkt", men å andra sidan kände jag att "det dröjde tre dygn, så jag kan också få tänka igenom mitt svar". Men jo jag ska svara, jag är inte dum i huvudet. Självklart ska jag bemöta det han skrivit.

Jag är väldigt glad över ursäkten, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det finns en annan anledning än den han skrev som gjorde att han skickade sms:et. Jag vet - jag låter som en bitter gammal surkärring, jag borde kanske bara tacka och ta emot. MEN man får beakta att detta varit min verklighet i flera år. Vågar jag tro på en vändning?? Eller är det för bra för att vara sant...

???????

Känner mig tom, så tom. Fast egentligen är jag fylld av känslor. Oro, ilska, frustration, ovisshet... Jag vet i fan vad som är den egentliga orsaken till att det blev såhär och det plågar mig. I sex år har jag varit tillsammans med min älskade M. I sex år har jag upplevt kärlek och glädje tillsammans med honom. Men också hela tiden, under alla år, kämpat och slitit för att få vår relation att fungera tillsammans med alla barnen. Det har varit slitsamt och vissa perioder har jag definitivt varit på väg att ge upp. För jag har uppriktigt känt att det inte kan vara värt det. Lucas och Linus har haft sina perioder ibland då de inte trivts. Max likaså, men det har ändå fungerat hyfsat under hela tiden. Tror inte de haft mindre bekymmer om vi inte var tillsammans. Men med Mattias äldsta son L har det aldrig funkat. Redan tidigt i vår relation försökte han styra och ställa över den. Och han lyckades alldeles för ofta. Redan tidigt fick jag skulden för allt som är fel i hans liv. Jag och mina barn har varit de svarta fåren jämt. Krav och gränser har sällan existerat och än mindre accepterats. Och när det gått utför har det alltid varit lönsamt att inta en offerroll. Jo det ÄR synd om honom i mångt och mycket, jag tycker också det, men inte fan kan man bygga sitt liv, eller ursäkta sig med det i alla situationer. Det är fel på alla andra alltid. Det har gällt hot, stölder, skolk, försvinnande, bråk, alkohol... Har suttit på soc i timmar, försvarat mig och mina barn. Känt mig hemsk och elak för att jag var tillsammans med hans pappa. Känt mig eländig för att jag var gravid med Alice. Pratat, lagt tid och försökt. MEN det har inte gett någonting. Inte någonting.

Det finns en lång historia bakom allt, en historia jag inte orkar dra. Men fy fan, det har varit tufft. Och jag vet inte om jag vill vara med längre.

De sista åren har jag inte brytt mig. Jo jag har tyckt, tänkt och känt en massa - men hållt inne med det mesta. Sjukt! För vi bor under gemensamt tak och lever i samma hem. När något varit fel har jag fått gå till hans pappa och påpeka det. "Du kan väl be L att sätta sin disk i diskmaskinen" SJUKT. Jag har inte kunnat säga något... I början gjorde jag det. Men fick snart veta att det var bättre om M sa till. Herregud, det är fan inte klokt. Han har störtat in i huset och slängt bort sin egen lilebror från datorn. "Flytta dig, jag ska ha datan!!" och jag har bara sett på. Det är inte klokt.

Det har varit lugnt ett tag. Ganska länge faktiskt. Delvis beror det på att jag håller en massa inne. Delvis beror det på att han aldrig behöver ta konsekvenserna av sitt handlande. Det lönar sig att gömma sig ett tag, glömma eller ta offerrollen...

I lördags ringde då telefonen här hemma. Han som var i luren bad mig logga in på hans Facebook för att läsa vad L skrivit. Sagt och gjort. Jag loggade in och läste. Där stod ordagrant:

Är det någon jag kan få bo hos tills horjävlen skiljt sig från min pappa?

Vad jag hade gjort?! Ja jag förstod ingenting. Så sent som kvällen innan hade han bett om att få låna min cykel. Det fick han. För jag säger aldrig nej. Och efter det hade vi knappt sett varandra, än mindre pratat. Senare kom det fram. Jag hade köpt mig en ny dator.

För det var jag en horjävel. En horjävel. Som tvättar hans tvätt, handlar hans mat, städar hans skit, bidrar till hans upphälle, hans fritidssysselsättningar och nödvändigheter.

En horjävel.

Vet ni vad jag tror? Jag tror det är livsfarligt när ett barn aldrig behöver stå tillbaka. Jag tror också det är farligt att inte ställa krav på sina barn. Att låta de komma undan, fly och slippa fronta sådant de gjort. Alla gör fel. Och man måste tidigt i livet få bli klar över att det är ok att göra fel också. Men att man då måste göra om och ställa till rätta.

Kanske är det fel av mig att skriva om det här. Kanske hänger jag ut honom en smula. Eller mycket. Fast å andra sidan har jag full koll på vilka som kan ta del av det jag skriver. Och å andra sidan hade han 13 "gillar" på Facebook och en hel hög med kommentarer under horjävlen. 

Jag kände bara att jag var tvungen att få ur mig. Det är påfrestande att leva såhär och här. Jag vet faktiskt inte vad som kommer att hända. Ingen kan tvinga honom att tycka om mig, men i dagarna har jagkommit till insikt med det motsatta. Ingen kan tvinga mig till att tycka om honom heller.  Ni får ursäkta mig, men just nu har jag inte mycket till övers för honom just nu. Han är 17 år och i många avseende vuxen. Iallafall när det gäller att ta ansvar för sina handlingar. Jag har i alla lägen bara dugit när det handlat om skjuts, låna grejer eller fixa fram pengar. Men det är slut nu. GAME OVER.

Bloggen är numera låst och jag förutsätter självklart att det här inte diskuteras med andra. Inte ens jag vill diskutera det med någon just nu. Men jag vill skriva, det är mitt sätt att få ur mig saker. Kommentera gärna, jag lever i situationen och klarar att hantera objektiv kritik. Positiv som negativ. Men för övrigt så, uttryckt i klarspråk, förutsätter jag att ni håller käften.

Måndag och helgen är över igen. Det var en helg med mycket känslor... och ja jag vet faktiskt inte hur det kommer bli framöver. Jag är bara jäkligt klar över hur det inte kommer att bli. Igen. För jag är så förbannat trött på att ta en massa skit, det är definitvt slut med det nu. Det finns alternativ till det mesta.

Idag har vi fortsatt att greja lite här ute. Jag, mamma och Alice var en sväng på Växthuset och köpte lite nya blommor till krukorna på verandan. Alice hjälpte såklart gladeligen till att plantera :) Idag har hon varit på dagis igen. Hon var ju hemma hela förra veckan, men det gick hur bra som helst ändå att lämna henne idag.

Verkar ha fått koll på den nya datorn (gillar den skarpt!) nu så idag får det bjudas på lite bilder.

Blev massor gjort idag här hemma. Har varit ute stora delar av dagen och grejat hur mycket som helst. Rensat, packat undan och kastat inför vintern. Känns bra. Imorgon ska jag köpa lite nytt till krukorna och plantera. Mys. Mina föräldrar var här och hjälpte oss massor. Tusen TACK snälla ni. Alice njöt såklart av att vara ute. Och av att ha mormor och Bojje här. Hon är för rolig, när man frågar henne vem hon vill leka med så svarar hon jämt Bojje :)

Har varit en fin dag. Och allt har känts lite lättare. Men trots det så finns det en djup oro i mig, en rädsla jag inte kan förbise. Det är skönt att ha mammi å pappi här. Särskilt när inte allt är som det ska vara.

Nu duschen, sen väntar en välförtjänt stund i soffan med min älskade ♥

Underbara lördag! Äggen kokar för fullt, Lucas roar lillasyster och jag har just kommit ut från duschen. Tända ljus i hela huset och alldeles snart härlig frulle.  Idag blir det en intensiv men ljuvlig dag (hoppas jag!). Om ett par timmar bär det av till Tyinge, Linus ska spela två innebandymatcher där. Håll tummarna! Ikväll vankas det kalas hos Bästa Carro! Lovely =)

Hoppas ni också får en fin lördag!

(Angående lösen: Till er som inte har egna bloggar mailar jag, men till er med egna bloggar lämnar jag mitt lösen i mailfältet. Kan ni inte se det hör av er igen, så mailar jag. Tänker sätta lösen på fredag. Så lämna en kommentar om du vill fortsätta läsa.)

Klockan ringde strax efter 5.30 idag. Inte van vid det. Uhaaaa... Jag hatar väckarklockor! Visserligen vaknar Alicen ofta nattetid och man får greja lite med henne, men man får ju liksom oftast stanna kvar i sängen iaf. Ja eller på sin höjd hämta in en flaska välling/dricka. Men inte idag, det var jobbedax. De ringde från barnklinkien igår och undrade om jag kunde hoppa in några timmar. Sagt och gjort. Förutom att tidig morgon inte är min grej så blev det en väldigt trevlig, men intensiv dag. Jag har ju nästan enbart jobbat nätter tidigare så det var kul att få se lite annat.

Ikväll blir det mat och Idol hemma hos mammi. Älskling jobbar så det blir bara jag och barnen.

Så var det det där med högskola. Jag tror faktiskt inte jag har en chans att komma in på den sökta utbildningen. Och om jag mot förmodan gör det så vet jag inte om det går att genomföra ändå. Vi får se.

Fyra kommentarer och tre mail, vi blir en liten skara här framöver :) Men lösen känns rätt och det är ju det viktigaste.

T R E V L I G  H E L G

Snart bara en månad kvar till Lasse ♥ Läääängta!

Idag fyller finaste, underbaraste Carro år, GRATTIS till dig Bästa. Med Carro kan jag vara den jag är, hon kräver aldrig och vår relation är bara så lugn, rofylld och ömsesidig. Jag älskar att vara i hennes sällskap, älskar att spendera tid tillsammans med min fina Bästa.  Underbara DU, en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv. Skulle inte varit den jag är utan DIG. Älskar dig!

Hade egentligen planerat lite födelsedagsfika tillsammans med Bästa idag, men med två sjuklingar på varsitt håll blev det inte mycket till fika. Vi hoppade även babysimmet idag, inte läge att bada med en riktig snorunge :) Var iaf ute på en liten runda i förmiddags. En runda som resulterade i en laptop till mig :) Gött! Nu ska det bloggas tusan :) Men som sagt under lösen. Ska förtydliga det där. Anledningen till att jag väljer lösenskydda bloggen är INTE att jag vill stänga ute en massa folk. Jag tänker absolut inte neka någon lösenordet (lämna en kommentar bara, eller maila - så skickar jag det), men jag vill samtidigt veta vilka som är här. Jag har nog haft lite förhoppningar om att det skulle synas i kommentarerna, men det har det inte gjort. Men inte bara därför... Jag tycker om att lägga upp bilder, inte minst på barnen. Jag tycker om att skriva öppenhjärtligt - vilket inte alltid känns helt lätt när vem som helst kan läsa, "vem som helst" som jag inte vet om. Inbillar mig att med lösenord på bloggen kommer det bli lite mer som att sitta ner med goda vänner och dela livet :) Jag hoppas ni förstår.

Och nej, lösenordet kommer inte bli detsamma som jag haft tidigare till mina enstaka skyddade inlägg.

Idag är det som sagt den 15 oktober. Sista dagen att lämna ansökan till högskolan. Och det har jag gjort ;)

Ojojojoj vad kommentarerna haglar här inne :S Nä nu testar jag att lösenordsskydda hela skiten. Så får vi se hur jag trivs med det. Lämna en kommentar eller skicka ett mail ([email protected]) om ni vill ha lösen. Kräver inte några långa förklaringar till varför ni vill fortsätta läsa, lämna mailadress bara, det räcker gott.

Ha de!

Måndag igen. Faktiskt ganska skönt om ni frågar mig. Alice hade en riktig tråknatt och var vaken och skrek en lååång stund =/ Skippade därför dagis idag och det får bli hemmamys istället. Inte mig emot =) Somna igårkväll skulle hon ju inte heller. Hon var supertrött vid åttatiden, men sova näpp! Ett tag roade hon sig med att leka Alfons Åberg! Hon skulle ha dricka (som hon hällde i sängen), borsta tänder, läsa saga, kissa pottan... Allt som Alfons ska när han inte kan sova. Knasunge! Rolig som tusan är hon just nu. Hennes kommentarer är så underbart härliga och man bjuds på många skratt. I lördagskväll åt vi äggmacka och Alice skulle absolut hugga av topppen på sitt ägg själv med skeden. Jo Ajse KAAAAAN numera allt själv. Jätteglad och nöjd var hon när toppen på ägget var av (men hela ägget var också totalhavererat och gick knappt att rädda). Ajise kunde utbrast hon stolt och tillade: Ajise BÄST! 

Hjälpa till älskar hon också. Hon hjälper till med allt. HJÄMPA MIG säger hon så fort hon ser sin chans att hjälpa till. Ingen är gladare än Alice för att diskmaskinen fortfarande inte blivit lagad. Diska är det roligaste som finns just nu. Laga mat är en annan höjdare. Igår lagade hon soppa till middag och idag ska hon bjuda Bästa Carro på pannkaka. Hon har redan klargjort för mig att AJISE KAN PANKAPANKA! Jodå Alice kan. Det mesta faktiskt ♥

Idag har vi varit på röjardag på Vintergatan. Låter kanske inte så kul, men är väldigt trevligt faktiskt. Föräldrar och personal (och barnen) hjälps åt att fixa, städa och greja en massa på dagis. Och så bjuds det på lunch och fika. Trevligt sätt att lära känna andra familjer som har samma dagis och ett bra sätt att få grejer gjorda på. Ikväll ska vi bara vara. Fotboll och gott att äta är vad vi ska göra. Inget annat. Imorgon jobbar älskling hela dagen och det är riktigt mög att så många helger är söndertrasade av jobb. Hade varit bättre om han jobbat hela helger och varit ledig hela helger. Jaja nu är det som det är. Eventuellt blir det badhuset med Alicen imorgon då. Mys att bada och mys att vara tillsammans.

Igår var vi på 40-årsfest hos snälla, rara U (från mammagänget). Trevligt som tusan =) Fick bli taxi hem för vi hade lika trevligt allihop =) Tjejerna tyckte det var toppen att träffas. Ett tag sedan sist, det blir ju så när jobb och dagis drar igång och mammaledigheten tar slut, men vi håller kontakten.

Ikväll hejar vi på Sverige!!

Tack alla snälla för era kommentarer! Det värmer. Jag maler vidare angående framtiden, vet inte riktigt hur det kommer att arta sig med jobb och utbildning, men vet att jag måste göra något åt saken. Dessvärre finns det en del bekymmer just i mitt fall:
1, Jag har redan gjort några år på högskolan och studiemedel kan man endast få under ett visst antal veckor. (Det är surt för jag känner mig lurad på min utbildning! Hade det funnits möjlighet att jobba utifrån de kunskaper man har så hade jag säkert stannat på mitt jobb.)
2, Jag har barn/familj och kan inte flytta för att studera på annan ort.
3, Jag har ingen möjlighet att betala för en utbildning på en privatskola. Annars skulle jag gärna vilja plugga till ex florist :)
4, Jag skulle i slutändan behöva ha ett vanligt dagtidsjobb eftersom älskling jobbar skift och jag inte är beredd på att rycka upp Alice från dagis etc. Det är svårt att jobba kvällar/helger/nätter båda två när man har barn.

Men det finns inte bara bekymmer utan en del positiva saker också:
1, Jag kan vara j-vligt envis när jag gett mig f-n på något
2, Jag letar möjligheter och vägrar att endast se hinder.
3, Jag har kontaktat en studievägledare som förhoppningsvis ska hjälpa mig vidare.
4, Jag har faktiskt lite tid kvar på mig att lösa det här.

Förövrigt är läget sådär just nu. Känner mig lite trött och hängig, men det ska väl bli bra så småningom. Mer sömn och färre sena kvällar kanske vore något?! Imorgon ska jag eventuellt jobba natt på barnkliniken. De ringde idag och behövde en vikarie i beredskap imorgon. Vi får väl se...

Det här funkar inte längre. Jag fixar inte att inte få ordning på det här. På min framtid. Jag måste hitta ett altenativ till att gå vidare med mitt liv. Hösten kom fort, julen anländer säkert lika snabbt och sedan är det snart januari. Vad gör jag då?! Mår dåligt av bara tanken på att behöva gå tillbaks dit. Idag känner jag mig både ledsen och låst. Finns det ingenting att göra åt situationen? Timmar har ägnats framför datorn till att leta efter möjligheter, men jag hittar inget. Privatskolor kostar så in i h-vetes med pengar. Pengar jag inte har möjlighet att betala. Inte ens för en utbildning. Inte nog med att de kostar. De ger ju ingen inkomst under utbildningstiden. Men vi måste leva då också.

Jag vill inte...

En månad sedan vi gifte oss. Grattis till oss :)

Känns som om det var en evighet sedan jag skrev något här. Fast det var ju så sent som i fredags :) Diskmaskinen är fortfarande i sönder och ja det stör mig! Men på onsdag skulle förhoppningsvis någon kunnig dyka upp och laga den. Helgen var bra, men gick alldeles för fort. Älsklingen jobbar så jäkla mycket helg just nu och den här helgen var han äntligen helledig. Skönt. I fredags var vi hos systermellan på besök. Där var även min bror med fru och son. Trevligt som tusan hade vi, god mat och gott att dricka :) Det tackar vi för!

I lördags var vi mest hemma och fixade lite alltmöjligt. På kvällen kom J, C, E och E och sällskapade oss. Alice var såklart jätteglad över att få busa med kusinerna. Jodå hon och lilla E kan hitta på en hel del de två :) Här får vi säkert att göra i framtiden :P Igår var det fotboll med Lilliz och sen innebandy med Lucas. Därefter lagade "vi" (läs:M) redig söndagsmiddag och jag och Alicen gjorde en äppelkaka till efterrätt. Det gillade hon skarpt. Nja inte att äta utan att göra. Dela äppel var visst en riktig höjdare! Kul med en liten hjälpreda i köket.

Idag har jag varit och fixat till mina naglar. Trivdes väldigt bra med att ha dem fixade inför bröllopet. Dock kostade det alldeles för mycket men nu finns det en tjej i Åhus som håller helt andra priser. Kanon. Lite kul var det också att hon har en flicka som bara är ett par månader yngre än Alicen. Det visade sig vara en liten IVF-tös det också. Och de har varit på samma klinik som oss, alltså var vi där på samma info-möte. Coolt! Och kul att det gick vägen för fler än oss.

Ikväll har jag, Linus och Alice varit och hälsat på Carro å Leon. Mys! Han är så söt lille finingen :) Charmar allt och alla! Och när han skrattar så skrattar hela världen. Hans underbara skratt bubblar ända från tårna.

Inatt jobbar älske (och jag avskyr det!) så det blir till att sova ensam. Fast Alice somnade visst i sin pappas säng ikväll och jag tror minsann att jag låter henne sova vidare där ♥

Jag HATAR när saker inte fungerar som de ska. För ett par veckor sedan la mobilen av och nu idag diskmaskinen. Och nej inget av dem har några år på nacken. Både telefonen och maskinjävlen är inköpta undet våren! Och båda två är av välkända märken. Varför i h-vete ska det vara så svårt att få tag i grejer som håller??!! Det är ju sjukt när man redan vid köptillfället antar att man så småningom kommer få krångel med det här.

GHAAAA dagens I-landsproblem.

Men dock fortfarande ett problem =/

Ja det började verkligen inte bra det här. Eller vad sägs om att dela sängen med en gnäll-Alice hela natten?! Sen skulle det lämnas på dagis och det var allt annat än poopulärt. "HEEEEEEMMA" vrålade Sprallis innan vi ens lämnat huset. Näpp idag ville hon inte alls. Grät när jag tog henne ur bilen, var ledsen när jag bar in henne på dagis, vägrade ta av ytterkläderna. Vi tog det lugnt. Pratade och myste i hallen en lång stund innan jag lämnade henne. Lovade henne att det inte skulle vilas på dagis idag, lovade att hämta efter maten och den underbara personalen lovade Alicen en promenad. Tillsammans med älskade Bovve och Mjau (katten Alice promt skulle "söpa"). Då gick hela dagisgrejen hem och Alice kostade nästan på sig ett litet leende när jag skulle gå. Men bara nästan. Kändes tungt som f-n att lämna henne idag. Fredag och vi skulle varit lediga, men hon behöver komma in i dagistjofräset. Idag var det bara sju barn på dagis. Sju barn och fyra personal så de hinner med henne. Jag vet att de gör allt för att hon ska få en bra dag.

När jag kom hem hade rektorn från Linus skola ringt. Har varit massa tjafs de senaste dagarna. Trist. Men de har iallafall tagit tag i det och nu hoppas vi att alla inblandade jobbar framåt. Linus är en fantastisk unge. På många sätt. MEN han har svårt för att knipa käft och det krävs ibland att man gör det.

Direkt efter samtalet med rektorn ringde det igen. Från Vintergatan. Alice hade det kanon! Hon vägrade frukost här hemma men de hade försett henne med macka, mjölk och plommon på dagis. Hungriga barn är inte lätta att få på humör och därför är det bättre att de äter utanför måltidstiderna än inte alls resonerar de där. Mackan i magen gjorde susen, Alice hade lekt, skrattat och varit glad och nu skulle de bege sig på den efterfrågade promenaden. De ville bara ringa och berätta det. Så jag skulle slippa vara orolig över min stjärna. Trygga föräldrar - trygga barn. Jag är så tacksam och glad över att vi fick plats på Vintergatan.

Kanske det blir en bra dag iallafall?!

*** och så här gott sov vi inte hela natten... ***

ÄLSKAR DIG

Blev inget dagis för Alice idag. Hon var vaken inatt (igen! - drygt) och helst slut imorse. Gick inte att väcka henne! Så vi tog en lugn förmiddag hemma och sen var det babysim i eftermiddag. Mys. Efter det blev det fika med Bästa Carro och Leon på stan. Älska! Sen blev ett par ärenden uträttade och efter det åkte vi hem till oss för lite kaffe. Underbar eftermiddag ♥

Ikväll har det varit läxläsning, nattningar och Idol på schemat. Alice vill helst höra 500 sagor när hon ska sova. Ikväll blev det en väldigt lååång saga och en lite kortare, men hon var som vanligt inte nöjd med det. Förstår inte att hon fixar så långa sagor. Hon är ju inte så stor men tröttnar aldrig på att vi läser. Alfons, Mamma Mu... allt allt allt går hem. Har nog fått en liten bokmal minsann :)

Inatt jobbar älskling, så det blir en ensamkväll nu när snart alla barnen sover. Ska fixa till en smoothie senare och bara vara.

Natti