Long time no see, nej jag får verkligen inte VG i bloggologi. Knappt ens godkänt. Men sanningen är den att jag HAR Tänkt blogga. Bara inte haft tid. Och när jag väl hade tid en kväll då var blogg(f*cking).se nedstängt av någon anledning. Så NU finns det egentligen tusen miljarder saker att skriva om. Typ. Eller iaf nästan. Får dra det kort:

Hallen- Så nöjd efter den renoveringen. Gillar den verkligen nu. Orkar inte skriva mer om det, får bli bilder ist.

L.W- konsert i lördags. Jag har varit i någon sjuk stämning sedan dess. Lasse dämpade inte mitt behov av hans musik. Tvärtom, jag vill bara ha mer. Och ärligt talat, jag har gjort en spellista med julmusik på Spotify, men efter två låtar är det som om fingrarna inte går att styra längre. Måste bara ha mer Winnerbäck.

Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt... får nog räknas som årets julsång. Iaf MIN årets julsång. (Det är ju lite glögg i den och visst kan man väl hugga tomtar i sten?!)

Advent- Det fixade vi till igår. Stjärnor, ljus och mys överallt. I LÖVE it! Alicen hade dock inga stjärnor. Så kloka jag tog med henne till affären för att inhandla. Inga passade dock fröken bestämma-själv. NEJ JÅÅÅSA löd det så fort jag visade en tänkbar stjärna. Det blev inga rosa. Jag fixar verkligen inte rosa julpynt. Och nej man kan inte få bestämma allt. Inte ens om man är nästan två år och jättesöt. Men faktum är att de stjärnor hon fick är tillräckligt rosa för att göra Alice nöjd. Och tillräckligt icke-rosa för att göra mamma nöjd.

Bärbar dator- Min nya kompis har spruckit. Japp någon har fixat till en spricka i hela skärmen genom att stänga ihop datorn utan att ta bort musen som låg på tangentbordet. Det är vad vi tror iaf. Så nu är min lilla vän på lagning. Kan ta en hel månad innan jag får den tillbaka. INTE kul. Och inte alls kul att det kommer kosta 1500 spänn när den väl är klar. Det är definitivt ingen önskvärd utgift NU. Nej definitivt inte. Menmen... vi mår bra och har hälsan kvar. Och tomten kan väl komma med en kraschad tvättmaskin eller nåt. Det där med tekniska prylar verkar inte vara vår melodi helt enkelt.

Och till sist. På söndag tycker jag att ni ska gå på julskyltning i stan. Då kan man nämligen rösta på det finaste skyltfönstret. Jag tycker ni ska lägga er röst på Vincent shoe store. Alice med kusiner kommer nämligen vara på bilder i det fönstret. Och därmed måste det självklart det vara den finaste skyltningen av alla.



Hallen efter renovering:



Gillar! (det gör även maken :) Till våren ska dock alla träiga lister bli vita eller vitlaserade.


Älskar tavellisten och framförallt tavlorna!! (Ljuskopparna är från vårt bröllop så de betyder en hel del för mig)

 
Byrå till Alice ytterkläder har jag saknat länge! Och så en ny hatthylla :)


Å så lite advent:


Alice tokälskar stjärnorna och allt annat mysigt :)

 
Nästan jåååsa va?  

Blir inga före och efter-bilder på hallen. Möjligtvis bara efter :) För före finns inte längre. Nu är det påbörjat! Fick som jag ville och tror nog det ska bli så bra så :) Och renovering betyder ju dessutom ofta ett Ikea-besök. Me like! Senast fredag ska det bli av. Blir nog till att köra dit själv, kan ju inte tvinga på älsklingen det också när han nu är så snäll och agerar målare. Men Ikea är faktiskt nästan ännu bättre utan honom :P

Alicen har varit riktigt sjuk idag. Alldeles tagen :( Två gånger har hon somnat i sittandes i mitt knä och en gång gick hon själv och la sig i sin säng. Framåt eftermiddagen hade hon riktigt hög feber. Stackars min Liten. Så självklart blir det varken bad eller dagis imorgon. Bara hemmamys med mamma och pappa.

Jisses vad det blåser ikväll. Riktig storm ju :/

Höst, blåst och kallt. Och jag har massa vill-göra här hemma. Och jag VILL GÖRA lite av det innan jul. Ska bara få maken med på noterna. Varför ska det vara så svårt?! Så fort jag nämner ordet målarfärg slår han bakut :S NU vill jag iaf måla om i hallen. Den ska bli svart. Muntert tyckte maken. Skitsnyggt tycker jag. Och så vita detaljer till det. Dessutom ska alla lister och dörrar målas här hemma. Det är vi faktisk överens om. Men det blir inte förrän till våren när vi kan göra det ute.

Hoppas på att jag snart kan lägga upp lite före och efterbilder ;)

Förresten Alicen är sjuk :(

SKA ha på den svarta väggen :)
(bild från cestlavie.se)

Har varit mycket funderingar på allt som hänt den senaste tiden. Har tänkt mycket på mormor och imponeras väldigt av hennes förmåga att alltid göra allting på bästa sätt. T.om när hon lämnade jordelivet så var det med värdighet och bravur. Jag menar, tänk att bara få somna in lugnt och stilla efter 97 år. Respektfullt.

Ibland blir det påtagligt viktigt hur betydelsefullt det är att ägna tid åt dem man älskar... Ikväll har jag ägnat all tid åt mina barn. Jag är så glad att jag faktiskt har väldigt mycket tid tillsammans med dem ♥ Efter att vi spelat Byggare Bob-lotto, ritat och pojkarna gjort sina läxor så gjorde Alice fruktsallad som hon bjöd mig och sina storebröder på :) Hon fullkomligt älskar när hon får vara med i köket och greja. Så när jag insåg att vi hade massa frukt som behövdes äta upp och frågade henne om vi skulle göra fruktsallad jublade hon såklart. "SÖRKLÄDEN" hojtade hon högt och rusade mot kroken där hennes förkläde hänger. Sen tog hon fram en liten skärbräda åt sig själv och en stor åt mig. Vi skalade äpplen, päron, clementiner och banan. Jag skalade och Alice delade så gott hon kunde. Underbart. Alice dukade också bordet efter bästa förmåga och sen hämtade hon stolt brorsorna. Vi satt en lång stund vid bordet och bara pratade, skojade och hade hur mysigt som helst.

M I N A   Ä L S K A D E ♥

Självklart älskar jag dem ALLTID. Så mycket att man inte riktigt kan greppa om det. Det är en intensiv, underbar kärlek som man aldrig aldrig aldrig tvivlar på. Och ändå kan det ibland kännas så där alldeles överväldigande mycket. Så man måste fysiskt röra vid dem lite lite bara... Alla tre sover såklart gott nu och jag har precis varit inne och pussat lite försiktigt på två av dem (den tredje ligger i loftsäng så han kunde jag bara klappa lite på :))

Imorgon tänker jag hålla Alice hemma från dagis. Inte av någon särskild anledning. Utan bara för att jag kan och för att jag faktiskt inte klarar av att vara utan henne ens några timmar på förmiddagen imorgon.





  

K Ä R L E K

97 år. Det är respektfullt. Och vem kan önska sig mer än att få somna in lugnt och fridfullt efter långt, rikt liv. Saknad och älskad. När jag tänker på dig så slås jag av en hisnande känsla. Jag ser kusiner, syskon, mostrar, morbror, kusiners barn, mamma, mina egna barn, syskonbarn... ALLA beror vi på dig. DU har varit med och skapat oss alla. Vi är många mormor, väldigt många som alla har vårt ursprung i just dig. Och jag är övertygad om att du levt ett rikt liv. Förmodligen betydligt rikare än det vi lever idag...

Jag minns så mycket.

Minns jularna på Tiansgården. Åhus och somrarna där. Kan se dig och morfar i förtältet. Mat. Jämt höll du på. Alltid skulle det bjudas på åtminstone en smörmad. Pikantost och köttbullar. Mormors köttbullar. Ja jag minns Tiansgården. Stora salen och den lite kusliga kyrkan. Som morfar öppnade ibland när man frågade. Jag minns när jag hade bakat och hela köket var nedsvärtat av sot. Du städade undan - innan mamma kom hem och jag minns att du t.om räddade kakorna. Hur i hela friden gick det till egentligen?  Höganäs. Jag var liten, men jag minns. Duvorna utanför ert fönster. Leverkorv och köttkvarnen.  Vattenspelet i finrummet och den rosa soffan. Ja finrummet och goda middagar. På fint porslin. Jag minns köket och Finns i sjön. Morfar spelade och du stod vid spisen. Och jag tror verkligen att du älskade den platsen. Jag minns Strandängen och glass. Kortspel, bingo och utflykter. Och så de där kakorna. Jag är inte särskilt förtjust i kakor, men de där var fantastiska. Jitterbuggar eller vad du kallade dem. Jag minns. Minns så mycket.

Och det är skönt att få tänka tillbaka.

Det är skönt. Även om jag blir ledsen och det gör ont, så är det skönt att ha minnen. Många minnen.

Och jag vet att vi är många. Många som har minnen.



Krama morfar och SOV SÅ GOTT älskade mormor.

Har sagt det förr och jag säger det igen... Det är inte helt enkelt att få ihop det här hemma med alla barnen. Menar inte att vi har megaproblem just nu, men det är småsaker mest hela tiden tycker jag. Jag älskar M och jag vill absolut inte, inte för något i världen, förlora det vi har. Men det är svårt och ibland känns det som om det kvittar vad vi gör. Det blir aldrig tillräckligt bra ändå. Det blir liksom aldrig bara lugnt. Ibland har jag full förståelse. Ibland känner jag mig uppgiven och frustrerad. Ibland känner jag mig tålmodig, lugn och behärskad. Ibland känner jag bara att det är ett jävla gnällande...

Nåja...

                           ----------------------------------------------------------------------------

Känns som om jag kryat på mig lite under dagen. Skönt, nu hoppas jag bara att det fortfarande känns så imorgonbitti. Brukar vara då det är värst liksom. Imorse mådde jag faktiskt riktigt kasst. I eftermiddags var det babysimdax. Älskling simmade med Alicen (tror faktiskt det blir vår sista kurs på simmet nu) och jag gjorde fina C sällskap i hennes affär en stund. Fika och tjata blev det där :) Efter Alicens bad stack vi inom på Po.p och hämtade Alice nya mössa som äntligen kommit. Eller... det var längesedan den kom men jag hade visst missat deras samtal på min svarare och idag fick jag en påminnelse :)

Lilliz åkte hem själv med bussen från skolan idag. Han har gjort det de senaste dagarna och är så duktig! Idag hade han kompis med hem. Gick jättebra. Så glad att han trivs i skolan nu. Och att han mår så bra. Idag köpte vi ett eget busskort till honom. Stort! Han var helt lycklig och sa att det kändes speciellt :) Sen valde han ut ett bra fack i skolväskan och packade omsorgsfullt ner det. Underbara Lilliz. Han börjar bli stor och han är så himla lätt att ha att göra med just nu. Allting är ja mamma, visst mamma, okej mamma. Antar att det bara är till att njuta så länge det varar.

I eftermiddag har det varit mycket bus och lek med Alice.  Hon älskar när man leker med henne. Riktiga lekar. Som att hon säljer kakor och kaffe och jag kommer och köper :) Favvoleken just nu. Hon lägger duk på spisen och radar upp sina kakor fint på den. Sen är det bara att beställa. "Pengar" måste man såklart ge henne och allting kostar "ETT...TVÅ!!" :)

Alice vill ha mycket mamma just nu. Mysigt tycker jag och försöker ge så mycket jag bara kan. Ikväll gjorde vi lera. Hon älskade verkligen det. Vi lekte hur länge som helst och både jag och Linus tröttnade innan Alice var färdig :) För er som inte provat att göra egen lera så är det busenkelt. Och betydligt bättre än de där småburkarna man köper.

Lucas sover hos sin farmor inatt. Han hade innebandyträning ikväll och jag har inte haft bilen hemma för Mattias jobbar natt. Skönt när saker och ting går att lösa ändå. Lucas har varit så underbart glad idag. Hans glädje smittar av sig, för han sprudlar verkligen ♥ Ibland förvånas och förundras jag över hans vilja att fortfarande prata med mig. Om betydelsefulla saker. Som kärlek och annat vikitgt. Jag är glad att han gör det och jag försöker absolut lyssna och undvika klumpiga kommentarer. Jag vet att han är i en känslig ålder och att det inte alls är självklart att mamma ska få ens förtroende längre. 

Redan i mitten av veckan. Fort dagarna rusar på. Trots att man inte känner sig på topp. För det gör jag inte. Orken tryter fort, lite ont i halsen och trött tusan. Nåja, ska inte klaga för mycket - jag är ju inte man direkt :P Har faktiskt lyckats dammsuga, torka köksgolv och tagit tvätten trots att jag är krasslig. Jodå. Sen har jag suttit och letat jobb, kollat utbildningar och sökt vägar inför framtiden. Svårt det där, men jag ska inte ge upp.

Imorse fick vi en liten sovmorgon. Linus skulle till tandläkaren så han fick stanna hemma fram tills dess. Gött! Vi skjutsade Alicen till dagis och det går hur bra som helst där nu. Hon kastar sig in, vinkar glatt och kastar puss om hon hinner. Lilla stora stjärnan. Men nu är det äntligen dax att hämta henne :) Sen får det bli en promenad, för idag ska envis unge sova middag. Idag ska minsann envis mamma vara mer envis än envis unge är. Så får vi båda en betydligt trevligare eftermiddag.

Ha det fint!

Snart dax att börja fixa till advent. Jag har hjälp, har ni? :)

Kul att alla är så väldigt glada i det här huset idag :S Not! Nåja, jag överlever, man kan ju alltid pigga upp sig med en promenad eller nåt. Fast jag vet inte om jag orkar. Känner mig ganska hängig och krasslig förtillfället. Blä! Orkar inte bli sjuk :(

Just nu känns det mesta ganska trist faktiskt. Åtminstone i skrivandets stund. Jag hoppas innerligt på ett positivt besked från högskolan så småningom. Men jag vet, jag borde vara lite mer realist. Har kollat mina betyg och jämfört med vad som krävts tidigare år. Och inte någongång tidigare hade mina betyg räckt :/ Så... nej mina förhoppningar är väldigt små. Antar att det är ännu fler som sökt den tänkta utbildningen nu också. Den är populär som tusan och just i dessa tider är det säkert än fler som söker. Men hoppas kan man väl få? Fast å andra sidan har jag ingen aning om hur vi skulle få ihop det rent praktiskt. Utbildningen är i Malmö och jisses vad allt skulle behöva förändras här hemma om jag skulle börja plugga där... Men det hade kanske varit bra för oss alla med en förändring...

Oavsett vad, så kommer jag att börja plugga i januari. Något. Och jag ser faktiskt fram emot det.

Jag borde verkligen krypa ner, men ändå blir jag sittande här. Varför liksom? Antar att det är för att jag verkligen njuter av egentid. Jag behöver det. Ikväll har det dock varit fullt hus här. Caroline, Ebba och Esther kom på besök tillsammans med Lisa (Alices kusin) och Nellie. Vi åt tacos och satt och tjatade en hel del. Barnen lekte så fint tillsammans och behövde inte oss alls. Mys!

Förövrigt är jag inne i funderarstadiet igen ikväll. För bara någon dag sedan sprang jag på en av de mest ytliga människor jag någonsin stött på i hela mitt liv. Det känns så oäkta och det blir bara värre. Som en Anna Anka i en något mildare variant. Och jag tycker det är sorligt. För jag är övertygad om att yta, fasad och jakten på det perfekta är fan så ångestfyllt. Jag menar inte att prata skit, alla har rätt att göra sina val och leva sitt liv och huvudsaken är ju att h*n är lyckig. Men efter vårt lilla samtal slogs jag av att jag verkligen är glad över det jag har och över hur mitt liv ser ut. Jag har långtifrån det perfekta hemmet, långt ifrån de perfekta förutsättningarna i en familj, långt ifrån det perfekta utseendet och de senaste trendprylarna. Men jag har ett liv. Jag har människor runtomkring mig som jag vågar släppa in på riktigt i mitt liv, människor som jag kan visa mig sårbar för och som jag faktiskt känner mig älskad av. För att jag är jag. Jag behöver inte framhäva vad jag har, vad jag gör och vilka jag omger mig med. Min tvättkorg är överfull, min garderob behöver rensas, dörrar och fönster här hemma behöver målas. Vi har en helvetes lång behöver/ska/vill-få-gjort-lista. Men vi mår bra. Jag mår bra. Inte för det jag äger. Inte för det jag gör.

Utan för den jag är. 

Det är värt att tänka på.

Har precis kommit hem efter en liten promenad med Alicen. Hon var helt slut stackaren, men sova ska hon ju inte. Så det fick bli vagnen och en liten paus i den. Ikväll kommer kusinerna, trist om hon inte skulle orka leka då. Trots att det är lördag känner jag mig söndagsseg och tråkig idag. Ingenting är riktigt kul. Älskling ska jobba inatt och det suger. Avskyr det. Men på måndag är Mattias ledig så imorgonkväll ska vi fredagsmysa, läääängtar. Anledningen till det är att vi aldrig hade det übersköna fredagsmyset igår. Jag var på tjejfest. Trevligt som tusan, men sådant galej passar mig egentligen bättre att ha på lördagar. 

Galet vad man kan kasta omkring veckodagarna då :)

Haft en superdag idag! Först var jag och mellansyster i staden, Köpte en klänning som absolut inte är min stil egentligen, ett helt otippat köp när det gäller mig. Men den var jättefin och det ska bli väldigt kul att ha den på fredagens party :) Efter en rolig och mysig shoppingtur i staden körde vi hem och fikade. Då kom även Carro å Leon på besök <3 Vi bäddade ner våra trötta knasungar i teutiniorna och gick en lång promenad. Båda busarna somnade strax efter att vi stängt ytterdörren :) Märkligt det där. Alice har vägrat att sova i vagn sedan hon var pyttebebis och nu när hon knappt får plats i den längre så sover hon inte middag någon annanstans. Får ut och promenixa med henne för att hon ska sova. Och sova behöver hon. Sover hon inte middag, blir nattsömnen också fel. Visserligen är det skönt, jag kommer ju ut på promenad varje dag :) i alla väder.

Igår var det också en mysig dag. PÅ kvällen var det musikcafé med Lilliz klass. Super! Men innan dess lämnade jag och Lucas småsyskonen hemma en stund och stack in till stan själva. Följde med Lucas på det han ville. Blev fika på Darins (såklart, när Lucas bestämmer) och lite shopping för månadspengen :) Själv hämtade jag mina brillor. Nu ska jag bara vänja mig vid dem också. Bild kommer kanske :)

Nu natti!

03.30: MAAAAMMA!! Bygga Bob! MAAAAMMA läsa saga!! MAAAAAAMMA upp!!
Sen följde en lång frågestund om typ alla Alice känner. Pappa? Pappa jobbar,men vi ska sova nu. Ka..Neon? Carro och Leon sover också nu. Farmor? Alice ALLA sover nu. Bojje, mormor, Lucas, Esther...??? JO ALLA sover nu Alice! Vi ska också sova.

Icke.

Ghaaaa snälla söta rara Alicen man ska sova på nätterna.

Kvart i fem gav jag upp. Och gick upp. Fixade en flaska välling och en halvtimme senare sov vi vidare. Men det var lång tid att vara vaken. Och eftersom Mattias jobbade natt så somnade jag inte förrän närmae två. Trött som fan idag.

Tog vagnen och gick till dagis för att hämta Alicen idag. Hon vägrar nämligen sova middag. Vilket är skitjobbigt, kvällarna är katastrofala och nätterna blir fel. På hemväg från dagis kämpade hon emot tusan i vagnen också. Men jag gav mig inte. Vi gick, gick och gick. Nu har hon sovi i drygt 45 minuter. Hoppas på en bättre natt inatt.

Söndagkväll och huvudet fullt av tankar. Söndagsseg och funderig. M jobbar inatt, grabbarna är hos sin pappa. De ska sova där för han ska resa iväg imorgon och vara bortrest i över en månad. Jag dömer honom absolut inte, men jag hade aldrig fixat att vara utan mina barn så länge. Fast det är jag det och alla är vi olika.

Har mest suttit och funderat på livet ikväll. Å det där lät ju väldigt djupt... men det känns som om hela mitt liv tagit en ny vändning de senaste åren. Är det sedan Alice kom kanske? Flera som tidigare stått mig väldigt nära har jag nu en förändrad relation till. Likaså har andra relationer fördjupats. Sen finns det dem som alltid finns där och alltid funnits där. Oavsett vilken fas eller vilken situation man är i, i livet.

Jag vet att jag förändrades oerhört under tiden vi försökte skaffa barn (jävla uttryck, det är inget man bara skaffar så där..) Tidigare uppfattades jag nog som mer öppen och positiv, men den här tiden var fruktansvärt jobbig. Ingenting var längre självklart eller förutsägbart. Dessutom var det jobbigt att prata om. För jag märkte att det var svårt att förstå. Inte alls konstigt, jag förstod knappt själv ibland. Så kom då Alice till slut. Älskade underbara ALICEN. Vår liten, som vi faktiskt inte alls vågat räkna med. Och plötsligt var man i en ny fas i livet. Igen. Jag älskar den här tiden. Samtidigt är jag jävligt tacksam över att jag får uppleva den. Jag har aldrig tidigare trivts så med mitt liv som under hemmatiden med Alice. Jo jag älskade att vara hemma med pojkarna också, men då var jag i fel relation så det är svårt att jämföra. Och det måste man ju inte heller. Alice förändrade inte bara vårt liv inom familjen, även vårt umgänge och andra relationer ändrades? Varför? Jag vet inte. Jag kan ju bara svara för mig själv. Och jo jag har ändrats. Så är det absolut. But... it takes two to tango...

Kanske har det inte alls ett samband med Alicen, kanske är det bara jag som drar den slutsatsen.

Först tänkte jag inte alls publicera det här inlägget. Jag gör så ibland, skriver och raderar. Att skriva är mitt sätt att få ur mig. Och jag tänkte att just det här inlägget kanske kan upplevas negativt, att jag är bitter, arg, sur eller ledsen. Så är det inte alls. Jag trivs ju med mitt liv. Jag konstaterar bara att saker förändras i takt med att tiden går. Samtidigt skrämmer det en aning. För det finns ju personer i mitt liv NU och relationer som jag inte alls vill ska förändras, åtminstone inte försämras med tiden.  

Jag upptäcker livet med mina barn igen och ser de små små sakerna runtomkring som tidigare bara funnits där. Det är en fantastisk upplevelse. Ett höstlöv kan fängsla Alice långa stunder, hennes egen skugga gör henne helt fascinerad och stjärnorna på himlen kan göra henne alldeles förstummad.


Plockar löv till pappa. Den finaste gåvan man kan få.



Att gå balansgång är inte helt enkelt. Men allt tar sin tid. Och massor av saker ska läras, tränas och så småningom bli en självklar del av livet.

Jodå, jag har tänkt uppdatera här, många gånger - men det blir liksom inte av. I torsdagsnatt jobbade jag. Hade tackat ja till beredsskap tidigare i veckan men blev inte jätteglad när de ringde 21.15 och sa att jag behövde komma in. Inte lätt att vara på plats och ombytt till 21.30 inte :S Visst, jag förstår att man får räkna med att jobba med kort varsel, men en kvart? Och det hela handlade dessutom om ett vak där de vetat om att den tänkta personalen till den uppgiften sagt upp sig sedan långt tidigare. Alltså kunde de ringt mig senast på morgonen och talat om att jag behövde jobba. Nåja, jag trivs och det är kul så jag ska inte klaga, men det hade underlättat med lite vila på dagen. Fredagen var iaf hur mysig som helst. Mattias var ledig och vi var mest tillsammans. Jag sov bara till strax efter elva och efter frukost och lite grejande här hemma körde vi till stan. Strosade en runda och mös när Alicen sov i vagnen och sen tog vi en runda ner till tivoliparken när hon vaknat. På kvällen lagade vi god middag (kycking i jordnötssås, inte nyttigt men smarrigt värre) och sen var det Idol för hela slanten :)

Igår jobbade älskling hela dagen. Varenda jävla helg är det något jobbpass. Tråååk! :( Jag, Linus och Alicen tog en underbar promenad in till stan. Jisses vad härligt väder. Och det är så mysigt att gå nere vid sjön nu. Alice var först tokarg för att hon inte fick ha vinteroverallen på sig. Det var för varmt. FINA VALLEN skrek hon i högan sky! Hon älskar sin vinteroverall. I fredagskväll hade hon på den inomhus. Fin, men svettig :) Efter lite fika på stan igår mötte vi upp Caroline, Ebba och Esther. Dax för biopremiär med Alicen! Vi såg Spöket Laban (så söt film) och liten stjärna var hur duktig som helst. Satt mest och kommenterade det som hände på bioduken :) 45 minuter varade filmen och det var alldeles lagom. Linus var inte så sugen på att se Laban så han kollade på Upp istället i salongen intill :)

En underbar lördag tillsammans med mina fina avslutades med pizza och soffmys. Jag och älskling kollade på Robins och sen blev det film (Falk). Lyckades se det mesta av den faktiskt trots att jag slumrade till i soffan några gånger. 

Idag har jag städat lite här hemma. Mattias som ska jobba inatt vilar just nu så därför har dammsugaren fått tystna en stund.  :( BLÄ, vet att jag nämnt det mååånga gånger men jag avskyr verkligen att sova utan honom!

 

   
 
***Redo för höstpromenad***





***Biomys***