Snart.

Känns som att dagarna bara försvinner... Ja de gör väl det när man är lediga tillsammans och solen bjuder på riktig sommarvärme. Idag fick vi besök av Carro och Leon. Efter en sen frukost bestämde vi oss för att köra till Torsebro och bada på badet där. Ett bra beslut visade det sig. Varmt och skönt i både luften och i vattnet. Alice låg i från det vi kom till vi körde hem. Linus hade ju sällskap av kusin Calle och de såg vi inte mycket av. Bad bad bad! Även Leon badade till slut. Vi stannade kvar länge eftersom barnen lekte och vi bara njöt. Nu spelar grabbsen tv-spel, Mattias och Alice är hos farmor en runda för att hjälpa henne med att byta däck och sjäv ska jag ut och ta en promenix tänkte jag. Hoppar löpningen idag eftersom jag sprungit två dagar i rad nu. Men imorgon så :)

Ikväll kommer Max hem efter att ha varit två veckor i Frankrike tillsammans med våra grannar (ja nästan grannar iaf). Imorgon är Lucas innebandyläger slut och jag tror att han kommer hit i helgen (fast man kan aldrig veta säkert med honom. Han verkligen lever i Fjälkinge just nu). Känns mysigt att alla snart kommer på plats hem, men det kommer också innebära en gigantisk omställning för mig och Mattias. Jag ska inte sticka undet stol med att det faktiskt har varit riktigt skönt att bara vara fyra ett tag. Självklart är inga barn  ivägen här, inte alls så jag menar - men servicen jag och Mattias måste stå för har varit betydligt lindrigare med bara två barn. Att påstå något annat vore ren lögn.

Plötsligt har vi haft tid att se varandra igen.

Snart, mycket snart drar karusellen igång igen. Jag gillar det MEN jag vet nu, efter den här pausen, att jag behöver få mer utrymme att andas ibland. För livet i en familj med tre tonåringar (varav två bonusbarn), en 10-åring och en två-åring är inte alltid är helt smärtfritt. Dessutom tänker jag inte dölja att det finns delar i den här familjen som inte  fungerar alls. Och jag orkar inte gå in och tuta och köra i samma tempo igen. Det räcker inte heller med en biokväll var sjätte månad. Jag tänker ta för mig mer och kräva mer. Det ska få kosta mer att hålla vår relation hel. Priset om vi inte tar för oss är nämligen åt helvete för högt.




Kommentarer

Tyck till här:

Du heter:
Kom ihåg mig?

Mail: (bara för mig)

Din blogg:

Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0