Det är inte utan att man ibland undrar hur vi orkar. Jag vet faktiskt inte. Men i det här huset tycks det bara aldrig bli lugn och ro. Jag gnäller inte, jag klagar inte, jag bara konstaterar. Och just nu känner jag mig bara helt tom. Det vi har gått igenom, om man tänker tillbaka, är liksom inte saker som drabbar varenda Svenssons. Nej herregud.

Natten har varit jävlig, av mer än en anledning. Idag känns livet inte särskilt upplyftande.

Jag vill bara skrika. Jag orkar fan inte.