Ibland känns det bara som att livet liksom stannar upp. Just nu går jag bara och väntar. På vad? Inte fan vet jag. På att ett slut möjligtvis, men vad för slut?

Jag får ingenting gjort. Känner mig bara så galet slutkörd. I huvudet snurrar bara en sak och det känns som att någon tryckt på paus-knappen från allt det där vanliga. Jag känner inte mig närvarande på riktigt. Som sagt någon ska flytta härifrån och jag vill inte. Igår kom M med en sista-utväg-lösning på hur det inte alls måste bli jag och mina barn och jag antar att jag måste köpa den lösningen. Men innan det blir så måste vi försökt lösa det här på flera andra sätt och jag orkar inte vänta. Eller nej VI ska ju inte försöka lösa på en massa andra sätt, för JAG har nämligen ingen som helst möjlighet att försöka lösa. Jag kan inte göra ett skit.

Ärligt. Jag orkar inte. Jag vill bort från det här NU.