Idag:

Begravning för en fin vän och människa. Nu, först, i efterhand inser jag vad han lärt mig här i livet. Annorlunda ÄR man inte, man BLIR det möjligen utifrån betraktarens ögon.

Och jag tror att jag lärt mig mer av honom än han någonsin gjorde av mig. Han tyckte om mig sas det. Men jag tyckte ju om honom, för han berikade mitt liv. Mina dörrar stod inte öppna av barmhärtighet, de stod öppna för att han verkligen var välkommen, för att jag och min familj ville att han kom och hälsade på. För att vi tyckte om honom för den han var.

Tack underbara Anders för allt du gav. DU var DU och du var mer dig själv än någon annan jag känner någonsin vågat vara. Att kunna, och våga, vara sig själv måste vara en av livets mest värdefulla egenskaper. Du kunde, du var och du vågade. Tack för att du förändrade min syn på livet och för att du fick mig förstå det.

Sov gott saknade, älskade ängel.

Älska mig för den jag är..
..och inte för den ni önskar att jag skulle bli.