I år var vi återigen i Lindvallen. Vi kan det ställer utan och innan nu och det känns nästan lite som hemma där. Ett ställe där man fylls på med glädje och energi, ett riktigt smultronställe och som balsam för själen. 

Tidigt förra söndagen gav vi oss iväg. Jag, Mattias, Lucas, Linus, Alice, mamma, Bojje och Emma. Vi körde (i minibuss som vi hyrt) strax efter fyra på morgonen och stannade i Örebro och åt frukost. Bilresan gick bra, jag körde för ovanlighetens skull också ett par timmar och så när som på ett stopp i bilkö flöt det på bra. Efter skidhyra i Sälen så bar det uppför fjället, att köra upp där- ja den känslan är oslagbar. På kvällen blev det stugmys, bastu och god middag. Tidig måndagmorgon bar det sen av ut i backen. Dagarna har sen rullat på med massa skidåkning, Alice har haft skidskola och vi har brutit mitt på dagen för mammas goda luncher :) En av dagarna tog mamma och Bojje liften med upp på fjället för att bara få uppleva hur det ser ut från toppen. När vi ändå var där passade vi på att dricka  gott i toppstugan också. På kvällarna har vi bastat, spelat kort, spel och varit så där skönt trötta. En dag var vi på experium och badade, mysigt med ett litet avbrott mitt i veckan. Skidåkningen har varit toppen, för egen del kändes det riktigt bra i år. Sjätte året i rad vi är iväg nu så det är klart att man blir allt säkrare på att åka. Alice har åkt skidor sen hon var två och i år testade de lite lek i svart backe med skidskolan. Med oss åkte hon röda backar och tog sig lätt ner ensam från toppen. 

Idag hemfärd och tja det är klart att jag längtar tillbaka. Men utan vardag kan det ju aldrig bli fest och eftersom jag faktiskt har en vardag jag trivs toppen med så vilar inga ledsamheter här över att semestern är slut. Idag går vi in i februari och nu när skidresan är över så ser jag fram emot våren. Nya utmaningar väntar på jobbet, tid ska avsättas för familj och kärlek, guldkanter ska planeras in och jag som älskar att smida planer får väl så smått börja titta på nästa års skidresa. Vill man bo mitt i backen och kunna ha skidor på från ytterdörren så måste man vara ute i god tid. För en sak är säker, jag vill knäppa på pjäxorna nästa vinter åxå och det tror jag garanterat att jag inte är ensam om att vilja.